BRYT IHOP OCH KOM IGEN

Hu vilken känslostorm, redovisningen gick bra men efteråt kände jag mig totalsågad av min mindre pedagogiska opponent. Allt pepp bara rann av mig och för varje stavfel och ordval hon påpekade kände jag hur jag blev mindre och mindre. inte ett positivt ord kunde hon unna att ge ifrån sig.

Jomen tack, jag har bara lagt min själ och 10 veckor av mitt liv på detta arbete.

Champagnen som låg i väskan fick ligga kvar och i stället cyklade jag raka vägen hem och grävde ner mig bland kuddarna och bölade. Men efter en massa pepp av världens bästa Tobbelobb och mamma och med en 13-årig lillebror som blev så upprörd att han hotade att "nita kärringen när han kommer hit" så kändes allt mycket bättre. Vad gör väl detta om 10 år? och examinatorn gillade i alla fall mitt arbete och hade knappt nånting att invända på. meeeeeeeeen som vanligt drar min hjärna åt sig som en svamp så fort någon säger nåt negativt och det positiva rinner av mig som vatten på en vaxduk.

Nu sitter jag i alla fall här med ett glas vin medan Tobben min förbereder finmiddag och lite firande. för hur som helst så är den ju gjord nu, den jäkla uppsatsen. Vi har inhandlat ett helt lager mat, vin och annat gottigt så att vi ska ha att göra hela kvällen.
 Nej nu lägger jag det här bakom mig, bryta ihop och komma igen är ju min melodi :)