DESSA TRE < 3

Fick ett vykort idag av dessa tre fina semesterfirare.

Började nästan gråta. tänk va, en dag kvar att jobba, sen är jag MAMMAledig. jösses. jag? hallå, ska ingen stoppa mig? säga typ ap-appapp-sakta i backarna tror du att DU ska bli mamma nu va? *ha-ha-HA-ha* nä du, det där var ju bara på skoj, fattade du inte det?! välkommen tillbaka i september och jobba vidare, den där magen är ju bara gaser trots allt. det vet ju alla.
Lite den känslan.
Men så är jag ju lite knäpp också. eller? får se om någon stoppar mig imorgon...


Så himla fint i allafall att dom här tre viktiga personerna snart kan kalla sig morbror, mormor och morfar *snyftpaus* Världens bästa < 3

DINA ÄLSKADE HJÄRTSLAG < 3

Jag filmade lite igår när vi var hos barnmorskan och lyssnade på Vildas starka hjärta slå < 3 
Älskar när hon säger "nu sparkar din dotter". din dotter. magiska ord.
Hon växer på fint på pricken enligt vår kurva och har sjunkit ännu längre ner med huvudet och är nu nästintill helt fixerad men det är för att hon har så lite plats och betyder inte att hon kommer komma tidigt. var tvungen att fråga.
Frågade även varför hon bara ligger på ena sidan i min mage, vänstra sidan är i princip tom medan den högra är precis stoppfull med en 2-kg bebiskropp.
men hon har hittat sin favoritsida och håller sig där tydligen, en del bebisar snurrar och far medan andra lägger sig mer till rätta och stannar så enligt barnmorskan.

Lilla Skrutt < 3 

SOMMARFEELING I GRÖNGRÄSET

 Så himla mysigt att ha Malin här i helgen! kändes precis som förr. som att ingen tid gått. 
det var så soligt och fint i fredags när hon kom så vi tog picknick-filten under armen och köpte med oss pizza och sushi och gick ner till vattnet och åt.

Upptäckte även att tiden då en hel pizza fick plats i magen nu är förbi, pizza + nästan-2-kilos-bebis är tydligen en sak för mycket i en och samma mage...

Igår var vi uppe med tuppen och tog vara på den sista sommarkänslan (innan ovädret och ösregnet drog in) med en långpromenad vid vattnet och en av oss testade utegymmet, den andra njöt av utsikten.

*** VECKA 32 ----> 8:E MÅNADEN ***

*Vår bebis är nu ca 42 cm lång och väger ca 1,95 kg vid veckans slut*
Inte konstigt att det känns trångt där inne nu! det är ju verkligen en riktig människa! jag kan skilja på när det är fötterna som sparkar eller ett litet knä eller armbåge som åker längs med magen och när hon bara ligger och kittlas med sina små händer.
Hon är väldigt stark också den här lilla tjejen ska jag tala om och är sällan lugn så jag tror hon kommer brås på mig som liten dvs Inte. En. Lugn. Stund. heh.
Hon brukar buffa runt och vara på lekhumör precis när jag ska somna och sen väcka mig igen runt halv 4 på morgnarna då det tydligen är nån slags discotimme i livmoderns värld som hon då inte vill missa.
Härom natten/morgonen gav jag upp att försöka somna om och gick upp och dukade fram storfrulle kl 04.30 och tänkte att det är väl lika bra att vänja sig :))))))

Men allt hon gör där inne, det är så jäkla coolt, jag är så fascinerad och säkert överexalterad som vanligt! hade det inte varit för att jag måste vara i något slags vaket tillstånd på jobbet i en massa timmar så hade jag lätt struntat i sömnen och bara legat vaken och stirrat och känt på magen natten igenom.

Får såna stora stötar genom kroppen av längt och lycka emellanåt som bara sköljer över mig och gör mig helt vaaaarm < 3

Vår lilla skruttisfialisa-älsklings-gummilumsa-vilda bebis-skruttisunge 

ahhhh vad jag längtar efter dig!

Jag vet att jag sagt det typ varje vecka, men det här måste fasen vara den bästa tiden av graviditeten. Inte så långt kvar men ändå en bit bort och den där stressen över dagar som jag hade i början är borta. jag längtar ihjäl mig men njuter samtidigt varenda dag och tycker fortfarande att varje rörelse är det coolaste någonsin och förtjänar hejjarop (men hejar förstås tyst inom mig av hänsyn till kollegor. och medresenärer. man vill ju inte framstå som psykopat eller så...)
Njuter också av att ha min fina Tobbelobb helt för mig själv i några veckor till och blir lite nostalgisk av den tanken, det har ju varit bara vi så länge och tänk, om 2 månader är vi en till!

Den här veckan har bjudit på energidippar varje eftermiddag och i måndags såg jag tydligen så trött ut att chefen utbrast "men gud hur är det med dig, du håller väl inte på och ska FÖDA?!" och i tisdags fick jag order om att åka raka vägen hem och vila efter jobbet *HA-ha som att något annat ens vore aktuellt*

Annars uppmanar appen mig om detta denna vecka:

"Mamman är påväg in i den stora magens fas!

Förvånas du över hur stor din mage kan bli?

Din vikt ökar snabbare än någonsin nu. Vila så ofta du kan. 

Man har behov av vila, nyttig mat och vätska för att må bra."

Har även börjat känna av små svaga molningar i magen emellanåt vilket tydligen är början till förvärkar! så häftigt! det här med kroppen slutar då aldrig att förvåna. tänk att den övar sig redan nu och vet vad den ska göra?!

Hur stor kan en mage egentligen bli?

jag menar, den är ju ändå långt ifrån färdigbakad.

Får väl se om den ens får plats i bild i v 42, om vi nu kommer så långt.

IMORGON KOMMER HON!

Jippiiii, imorgon kommer min Maliiin hit och hänger med mig. Såhär partyglada var vi för cirka ett år sen när vi körde ett riktigt partyrace den våren med galendans till Håkan så många gånger, shots ur äggkoppar på spontana förfester, efterfester där vi blev bjudna på nybakt bröd och sen delat taxi hem till världens ende även kallat Sollentuna där vi både bodde.
Ja herre gud. känns sjukt att sista bilden är tagen bara dagarna innan jag fick reda på att jag ska bli mamma. samma helg som hon lämnade förorten och stan och mig och flyttade söder ut, samma helg vände livet och en ny resa började.
som slutet på en epok och början på en helt ny.

PROJEKT HÅLLA DESSA VID LIV 

UNDER 2 VECKORS TID

Min familj åkte på semester i drygt 2 veckors tid och lämnade mig med ansvaret att hålla dessa vid liv under hela den tiden *gulp*  som Tobbe sa, "det var modigt av dom". eh ja, och jag ska då alltså lämnas själv med en hjälplös liten bebis inom en mycket snar framtid?!
*andaaaaas*

Men hur har det då gått?
BRA skulle jag säga. lite väl bra kanske då jag och tobb blivit lite förtjusta i dessa små liv och "råkat" dubbelmata några gånger, gett lite mellis och nattamat titt som tätt bara för att det är kul att se dom så nöjda. och så SER dom ju alltid så hungriga ut?
Så vad tror ni, om man klarar att hålla två guldfiskar vid liv så kan det likställas med att man blir en mycket bra och ansvarsfull förälder?
snälla säg ja...?

STHLM TAPAS ETT ÅR SENARE

I lördags kikade solen fram med sina små strålar mellan allt regnstänk så jag och Tobben tog oss in till Kungsholmen och vårt favvotapas-ställe. Så himmelskt gott! på bilden ser ni en massakerad toast-skagen, ostbollar och en toast med getost, honung och valnötter *vill leva på resten av livet*
Det roliga är att vi satt här för ganska så prick ett år sen och kalasade innan vi skulle vidare till lilla essingen och spendera kvällen på inflyttningsfest hos Camilla. 
minns att vi pratade lite lätt om att "om vi nån gång får en liten parvel...." undra vart vi skulle vilja bo då osv osv och nu sitter vi här ett år senare och är snart föräldrar till en liten skruttis. Ahhhhh < 3 livet!

Det märks att det är nån slags semesterpeak nu för jäkla vad öde det är! på gator, torg och tåg. det känns nästan lite kusligt.
2 veckor kvar, sen är det vår tur :-)

VÄLKOMMEN

*** VECKA 31 ***

Här har vi kulan 31 veckor in i graviditeten, hurra :-D det märks att vi är inne i den där "extrema tillväxtperioden" som appen signalerade om från vecka 28 för jäklar vad det växer! jag är så förundrad över magen och hur töjbar huden runt den verkar vara. den är verkligen stor och rund och hård nu och jag kan inte låta bli att klappa på den typ hela tiden. den känns som världen bästa och finaste accessoar.

 Ser tillbaka på den här bilden i vecka 17 när jag på riktigt tyckte att det verkligen började synas och känner bara: HAHAHAHAHA-HA HA! vilken liten speta!

Nu är lilla Vilda 41 cm lång och i slutet av veckan väger hon ca 1,8 kg och behöver nu i princip bara gå upp i vikt. Alla organ är snart färdigutvecklade, lungorna är det som blir färdigt sist.
Hon har ofta ögonen öppna när hon är vaken och aktiv och blundar när hon är passiv och sover. hon lär sig även att fokusera blicken på det som finns i närheten, typ navelsträngen och sina fingrar (så jäkla sött!) Hon drömmer vidare på nätterna och hjärnan kör ett utvecklingsrace och veckar sig allt djupare för att få plats. Huvudet är hela 8 cm (!!!!) i diameter och dom små fossingarna 6 cm långa < 3 Huden blir nu mindre skrynklig och fylls ut med fett.

Det står att man som gravidis nu kan börja bli mer glömsk och introvert och vända sin uppmärksamhet mer och mer inåt nu desto närmre förlossningen kommer. eh japp! den där rastlösheten som jag så ofta kände förut, att det liksom kröp i kroppen när det gått för länge utan fest och något galet är som totalt bortblåst. det måste väl ha med hormonerna att göra eller?
jag har säkert blivit världens tråkigaste människa på kuppen men jag känner mig bara så himla lugn och nöjd hela tiden. som Ferdinand i sin egen bubbla.
på jobbet är det ju full rulle såklart så när jag väl kommer hem är det underbart att bara ligga och klappa sig på magen, fixa och dona och mysa. så jag försöker att bara njuta av den här harmoniska känslan för någonting säger mig att den kommer att sluta existera efter att den här lilla tjejen lämnar livmoderns värld och flyttar ut till oss på utsidan. 
men ja ni hör ju! världens mest underhållande människa att umgås med, det är jag det! 
och om vi ska tala om den här glömskan...eh jo, sitter numera alltid med cirka 20 post it lappar utslängda runt mig på jobbet eftersom inget längre stannar i minnet speciellt länge. om det inte har med följande att göra förstås: bebisar, förlossning eller sötsaker/mat.

Ja jösses. annars mår jag väldigt bra, sover som en stock på nätterna och är sugen på bullar och diverse bakverk typ all annan vaken tid på dygnet. enligt appen blir det nu större och större belastning på både ben, rygg och bäckenbotten så jag kör ihärdigt på med alla ryggövningar och yoga-positioner för att i ett desperat försök slippa dessa krämpor?
*håller tummarna och firar varje dag som går utan ryggont och foglossning*

Nu har 75% av tiden gått och det är 69 dagar kvar. 69 bara!!!

STOLT-VARNING!

OBS OBS risk och varning för blödigt och orimligt stolt-inlägg!!!!


Hittade den här gamla bilden på oss och blir så blödig, tänk att 6,5 år har gått sen vi först träffades, allt som hänt sen dess och hur livet var då. och nu är vi här, och ska ha barn! 
Det känns verkligen för Overkligt och bra för att vara sant.
Jag är så oändligt jäkla TACKSAM som hittat världens bästa Tobb, den finaste på denna jord att dela detta med. att det är just du som är med mig, och att jag får vara med dig, och att vi ska bli föräldrar till den här lilla efterlängtade skruttan tillsammans.
Jag är så himla himla STOLT över att få ha dig vid min sida. och att just du och lilla Vildan kommer att bli min egna lilla familj. det viktigaste jag har. jag kan inte önska mer än att allt kommer gå bra och att vi får vara tillsammans vi tre. ni är viktigast.

Ja, idag är då alltså en ganska så blödig dag för den här gravida människan kan jag lova *SURPRISE* hehe.
Vi var hos barnmorskan imorse och jag vaknade långt före väckarklockan och kände mig pigg och peppad, och pirrig som vanligt.
Nu var det en månad sen sist men hädanefter blir det varannan vecka vilket känns superlyxigt!!! skulle kunna gå dit varje dag haha. det är så mysigt och känns lite mer verkligt där på nåt sätt.
Allt såg iallafall jättebra ut även denna gång *TACK TACK TACK universum*.  

Jag har ju känt det som att hon vänt på sig med huvudet neråt och fötterna upp mot mina revben sen typ 1-2 veckor så jag frågade om dom kan göra det såhär tidigt men barnmorskan sa att "nä det brukar dom inte göra förrän efter vecka 35 nångång".
Så lyssnade vi på världens bästa hjärtslag och hon kände på magen och utbrast att "oj, det är mycket bebis i en liten mage det här!" haha jotack. och "ja du har ju rätt, hon har vänt sig och ligger startklar långt ner med huvudet!".

:-D :-D :-D
så fick vi känna huvudet, såååå jäkla coolt. hallå hon är startklar där inne?! så himla sjukt. nyss var hon ju stor som en jordgubbe! men det kanske inte är så konstigt ändå med tanke på att hon stod på huvudet redan första gången vi såg henne när hon bara var 8 cm lång :´)
hon låg tydligen så pass långt ner att hon inte kommer att vända sig igen enligt barnmorskan, utan nu väntar hon bara på sin födelsedag. tur att jag gillar att känna hennes små fossingar kittlas runt bland revbenen än så länge då. hehe.
Magen växer i allafall som den ska och vi följer kurvan precis perfekt.

Min bästa lilla bebis, du anar inte hur jäkla stolt och glad du gör mig. blir helt varm i kroppen.
bara fortsätt att växa och sträcka ut dig och töja ut min mage och hicka och sparkas och ha dig där inne. fortsätt att må bra < 3
Mamma och pappa längtar efter dig!

SÖNDAGSMORGON

Jag och min älskade medpassagerare var ute tidigt i söndags och njöt av lugnet och solen och vattnet och med denna nya framtunga vikt tog det "bara" cirka dubbelt så lång tid som vanligt hehe. Dubbelt så mycket tid till att njuta av utsikten alltså! mitt nya motto på promenaderna nu ju :-P
Tänk, snart går jag samma runda men med min lilla tjej på utsidan som sällskap, dragandes i en liten vagn. men vänta, SKA JAG DRA BARNVAGN? 
Med en bebis i? MIN bebis? drabbas fortfarande av såna overklighetskänslor som ni märker! händer det här på riktigt?
äh det är så pirrigt alltihop!

En morgontrött bild på naken-magen i vecka 30.
30 30 30 30 30 30 30. KAN INTE FÅ IN I SKALLEN ATT VI REDAN ÄR HÄR!
Hallå, då är man jättegravid ju?! och det är typ snart dags! äh det är så svårt att greppa.
Snacka om att detta varit en milstolpe som legat låååångt långt bort i horisonten. typ som att FYLLA 30 ungefär haha. 
den där frustrationen i början över att 1 dag var som en månad omräknat i gravid-tid har bytts till att jag nästan vill stanna tiden lite. det är så mycket jag vill hinna fixa och förbereda mig på, typ hur sjutton man FÖDER ETT BARN till exempel?!
just nu föreställer jag mig att försvinna in i ett svart hål typ, dvs jag har ingen aning om hur jag kommer reagera, vad som kommer hända eller vilken jävla pers det kommer vara. men så är det ju med allt i livet som är nytt så jag använder min vanliga överlevnadsstrategi, dvs tänker mig det värsta så blir jag förhoppningsvis positivt överraskad heh. 
Känns dock som att jag kanske har utvecklat lite mer tro till min egen kropp dessa månader än jag haft innan?
det är ju verkligen inget unikt med mig på nåt sätt, men ändå, tänk vad den kan! den har verkligen överraskat mig positivt med allt den klarat av såhär långt *peppar peppar* utan att strejka. har ju hört om folk som blivit sängliggande i 9 månader på sjukhus med dropp och med det i bakhuvudet kan jag ju inte annat än känna mig enormt tacksam och positivt överraskad liksom. 

märker även att jag mer än gärna lyssnar på folks *skräck-förlossnings-berättelser* med kanske lite väl mycket fascination och nyfikenhet, men jag är sån som vill veta allt inför nya uppgifter, läsa på och göra "research". och tydligen verkar det gälla även denna minst sagt, stora utmaning. 
Sen ska man ju enligt alla vara så öppen som möjligt och veta att det inte kommer bli som man tänkt sig ändå så ja, mitt svarta hål kanske inte är en så dålig vision trots allt haha.

3 veckor kvar att jobba sen jäklar ska här mediteras och andas och sättas upp målbilder och yogas och läsas på och vila och äta och ja, ladda gärnet. eller vad man nu gör när man är mammaledig med bebisen kvar på insidan?


Den här veckan är vår lilla skruttis fortfarande ca. 40 cm (som ett tangentbord!):



och går upp sig till drygt 1,5 kg men det kan tydligen skilja mycket mellan olika bebisar eftersom generna påverkar till stor del. Moderkakans storlek och kapacitet spelar tydligen också roll *kom igen nu miss mothercake!*
Kroppsbehåringen börjar försvinna samtidigt som huvudhåret blir tjockare och hon öppnar ofta ögonen och ser sig om.
En del bebbar börjar redan nu lägga sig med huvudet neråt och man kan känna tydliga sparkar upp mot bröstkorgen, vilket stämmer bra på vår tjej. hennes små fötter är ständigt uppe vid mitt högra revben och pillar runt och rätt vad det är åker den lilla rumpen ut mitt i magen som en hård klump som buktar ut.
Jag känner henne även hicka nästan varje dag nu, ibland flera gånger per dag, vilket tydligen är vanligt nu när hon övar för fullt på att andas själv. 
många kallsupar blir det för den här lilla Vildan < 3

På torsdag har vi nästa barnmorskebesök och jag längtar så så mycket efter att få höra världens bästa hjärtslag igen och mäta magen och se så allt ser bra ut fortfarande.

Välkomnar i allafall alla 30-nånting-veckor nu framöver! 
Nu kör vi!

80 DAGAR KVAR TILLS VI SES

Såg imorse i appen att min mage varit bosatt i 200 dagar och att det är prick 80 dagar kvar idag! 
80 dagar tills vi får träffa henne. den här lilla lilla människan som jag redan känner så mycket för.

det är så himla konstigt det där, hur det redan känns som att jag känner henne på ett sätt. Jag vet när hon gillar att leva om som mest och när hon sover och är vaken och att hon blir lugn när jag klappar på magen och vilken som är hennes favoritsida av magen. 

Du är en ju del av mig samtidigt som du är din alldeles egna.
och fastän vi aldrig träffats så är du det största jag upplevt hittills.
och jag längtar till den dagen då jag får se dig i ögonen och säga hej lilla du, det är jag som är din mamma.

RELEASEPARTY FÖR TYRISEN

Jag lyckades i alla fall ta en bild idag på Lill-Tyrans releasefest och fick dessutom med det viktigaste, både huvudpersonen och fikabuffén *dräggel*
Så mysigt att träffa alla och få gulla lite med Tyra. 
Men värmen hörrni. ho-uh. blir helt matt. Var nere och badade i förmiddags vilket var L J U V L I G T. plaskade runt och kände mig äntligen sval och smidig för ett ögonblick.
Mina två bästa vänner just nu: vattenflaska och solfjäder.

GODMORGON VECKA 29

Sista veckan i 20-nånting! snart går vi in i slutspurten!
Blir nostalgisk när jag tänker tillbaka på hur allt kändes där precis i början, hur jag var så säker på att allt bara var inbillning (?) och hur jag nojade inför första ultraljudet och inte kunde tro på att dom faktiskt skulle hitta något liv där inne i min mage. 
Men där fanns ju det mest värdefulla av allt, ett litet hjärta som slog!!!! < 3

Så sjuk känsla. ja hela den här resan hittills har varit det mest spännande och viktiga nånsin. 
sen har man ju ingen kontroll alls över den här preggo-grejen! vilket jag var väldigt frustrerad över i början. man får bara hoppas och hoppas och hoppas att kroppen på något sätt vet vad som ska göras, att dagarna går och att universum är på ens sida och att allt går bra.
och jag, som oftast tror mig ha en tydlig bild över precis hur saker kommer bli har ju fått både en och två chocker under den här tiden och har nog fått lära mig ett och annat.

Men, men åter till vecka 29 :-)
Bebisen är runt 40 cm lång och väger 1,4 kg. Hjärnan och organ fortsätter utvecklas och hon lägger på sig mera vikt. Hon fortsätter att sträcka ut sig och sparka men har inte lika mycket plats att röra sig på längre. Ibland känns det nästan som att hon är för stor för min mage, som att hon håller på att växa ur den alternativt gräva sig ett hål ut ur sidan. sorry bebis, men det är fel väg att hitta ut.
Hon lär sig nu att kontrollera både andning OCH kroppstemperatur helt själv! bra skills att bemästra i denna hetta!

Appen säger att jag nu kan känna mig helt slut eller må fantastiskt. eh, ja. känner igen mig i båda, flera gånger per dag pendlar jag väl däremellan. "du kan också känna ett visst obehag av att alla dina organ trängs undan av magen och barnet." eh, check!
- Vila mycket och glöm inte mellanmålen. 
typ så. annars mår jag bra och älskar att magen nu är så stor att alla kan se den och faktiskt vågar kommentera utan risk för att en pinsam situation ska uppstå. 
Den är verkligen rund som en boll nu den här kalaskulan :-)

FREEEEEEDAG TJOHO!

Vädret! Solen! Finaste kollegorna! Lunch på bryggan! Bara 4 veckor kvar att jobba!

och cab hela vägen hem från jobbet!

Snacka om fredagspeppad,

nästan som att ta ett glas vin eller två.

Tog i stället ett glas äppelcider med frusna jordgubbar i på balkongen, som rosé substitut och försökte lura mig själv att det typ är samma. gick sådär. Åt sen middag på Texas och somnade sen i en liten snarkande hög i soffan tills Tobben fick leda mig in till sängen.

Amen ni hör ju, vilken fredagspeppig person!

POWERWALK UTAN POWER

Igår trängde jag på mig tightsen, knöt på gympaskorna och gav mig ut i kvällssolen efter jobbet. jag kände mig pigg och på g och med magen i vädret gick jag min vanliga 7 km-runda. 

herre gud säger jag bara. 

vad långsam jag blivit!

Tror varenda kotte längs med hela strandpromenaden gick om denna vaggande barbamamma. men jag njöt desto mer av utsikten ja! och när ögonen får vila på spegelblankt vatten och lite grönska i stället för gråa tunnelbanestationer så mår man ju bra in i själen och det är ju det viktigaste :-)

Juste hörrni, idag är det ju JULI.

det betyder alltså att om två månader är vi inne i månaden då vi får träffa vår dotter!

för förhoppningsvis, tycker hon att september är en himla bra månad att möta världen och oss på < 3