TA-DA-DAAAAAA VECKA 40 ÄR HÄÄÄÄÄR!!!!!

Hallååååå, jag är en gravid person i vecka 40, NU är det NÄRA?!!!! Hur galet är det inte???? Snart är vi i MÅL! Efter att ha varit gravid i 1,5 år (med undantag för 2 månader) så har vi snart vår lilla efterlängtade bebis. bara det får en ju att vilja gråta. det är så magiskt stort. snart är cirkeln på något sätt sluten, sista pusselbiten faller på plats och vi får vår belöning för all skit vi tagit oss igenom. 

Jag är så stolt över oss. Aldrig hade jag vågat hoppas att vi bara 11 månader efter vår senaste förlossning snart skulle stå inför en ny, fullgången, lycklig, förväntansfull, FRISK en. 

Jag är så oändligt tacksam. så oändligt jäkla tacksam till livet! allt jag har och allt vi står inför. allt som är här och nu, alla små stunder av lycka, att vi är friska och mår bra och får vara tillsammans.

Det är som att när man varit på den där bottenlösa botten och krälat runt, när allt bara varit fel och onormalt, känt den där avgrundssmärtan och tunga tunga sorgen, meningslösheten, desperationen och hoppet som rann ifrån en, att bära på något som man aldrig kommer att få. att stå inför sin värsta mardröm. tomheten. att vandra runt som ett tomt utmärglat skal med insjunkna kinder och tårar utan slut. 

att vara i det. och sen få lämna den platsen och få känna livet igen.

Det låter klyschigt men sen dess är det som att min nivå av glädje har höjts, tack vare det vi gått igenom. det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på vart jag var för mindre än ett år sen. då önskade jag bara så innerligt att få känna mig normal och som vanligt igen, då förstod jag hur mycket man bara tar för givet.

Jag önskar att vi sluppit det trauma som det är att ta beslut kring liv och död, när huvudet säger en sak men kroppen skriker något helt annat, att i 5 månader hoppas, tro och längta och sen är allt bara borta, över, tomt och ensamt, med minnesbilder på näthinnan som man aldrig nånsin trodde att man skulle bära med sig. sånt man knappt vågat närma sig i tanken för att det är så smärtsamt.

Men idag kan jag inte vara annat än tacksam, för det är ju så, vi lär av livet och det vi är med om, allt är en erfarenhet om vi bara väljer att se det så och det finns något gott att plocka med sig även ur det värsta. 

Man vet aldrig vad en annan person varit med om, vilka sår den bär och vilka minnen den har på sin näthinna. Det är så viktigt att komma ihåg. alla har sitt, därför måste vi vara snälla och ödmjuka mot varandra.

Men ja, åter till det som försiggår i min mage just nu! För det är en hel del! Har sammandragningar från och till hela dagarna, men det har jag ju haft i några veckor nu så det är inget nytt på den fronten :)
Ibland, speciellt på kvällarna kan det komma som svag molvärk och lite illamående. Varje kväll tänker jag att ja, inatt kanske det drar igång. men icke! Så nu börjar jag nästan tro att jag kanske kommer gå över tiden trots allt?
Det är en himla vild bebis på kvällarna som stökar och bökar sig neråt och det iiii-iiiilar varje gång hon stötet i lill-huvudet i någon nerv eller typ, bäckenet? 

Ser ni hur magen hänger nu? Så sjukt att det ligger en hel bebis där inne.

Jag börjar känna mig redo för förlossningen nu, jag vet hur jag vill ha det, vad som funkar för mig och jag HAR klarat det förr. Samtidigt finns en liten rädsla om att något ska gå fel nu när vi är så så nära, nu vill jag bara ha henne i min famn och höra att allt är bra < 3

Lilla älskling, vi väntar på dig och är så peppade på att få börja det nya livet tillsammans med dig!

VECKA 39

NU ÄR DET NÄRA

,

Har bara trötta hissbilder från denna vecka haha.

Tobbe har jobbat igen och jag och Smill har myst på och lekt och fått sällskap av Elina, Joel, Tyra och Elise en dag. Kände att det gav energi :) Så härligt att se barnen leka och få gosa med Elise som snart blir 4 (!!!) månader. och snart är hennes lilla kompis här. så himla bra tajmat att få barn samtidigt som sin fina vän.

Denna veckas happening var att jag och Tobb var hos barnmorskan för att utvärdera graviditeten och prata förlossning. Så himla sjukt, har fortfarande så svårt att förstå hur nära vi är. 

Lilla A ligger nu helt fixerad och redo, magen ligger precis som innan mitt på kurvan eller något under, hjärtljuden var fina och mitt blodtryckt lågt och bra. 

Tipp-topp alltså! Förutom min svullnad. vaknar fortfarande på nätterna av att händerna domnar och fingerlederna värker, på morgonen känns fötterna runda undertill och jag måste liksom trampa ut dom. MEN, känner mig ändå väldigt förskonad från krämpor och är SÅ tacksam över svalare vindar, tycker det borde tryckas upp t-shirts med texten "Jag var höggravid sommaren 2018". haha. 

Hur som helst fick vi nästa tid den 28/8 hos barnmorskan, men hon trodde inte jag skulle komma då. vi får väl se, så himla spännande, hoppas inte på att gå över maximal tid i allafall...

Ännu en suddig hissbild med ett försök till leende hehe.

VECKA 38 med lillasyster

Här står man då åter framför spegeln och tar kort på magen, har ju verkligen blivit en vana nu. Men nu är det inte många gånger kvar att föreviga den här kanonkulan. Det drar ihop sig. 2 veckor kvar! TVÅ! så hysteriskt galet. 

Är så less på alla gravidkläder nu och har börjat sortera ut och hänga fram amningsvänliga plagg i garderoben i stället. lika roligt och mysigt som det är i början att köpa gravidkläder, lika skönt är det ju sen att få börja ha "normala" kläder igen. är så peppad på det!
Även på att kunna röra mig liiiiite mer smidigt och inte behöva bredda benen typ en meter och ta sats för att böja mig ner och hämta upp nåt från golvet, allt till ljudet av stånk och stön och högrött fejs efteråt. hehe. minns knappt hur det var?

Veckans stora krämpa stavas svullna fingrar och tår. herre gud. vaknar flera gånger per natt nu av att händerna domnat bort och lederna i fingrar och tår gör så ont så jag får liksom böja försiktigt för att mjuka upp dom. hoppas det försvinner när lilla A är ute...

Annars mår vi bra, jag och kulan, från att förra veckan ha haft sammandragningar typ helahelahela tiden där magen blivit STENhård, till att knappt ha några överhuvudtaget denna vecka. Även lillasyster känns lugnare där inne. Inga planer på att komma ut än på ett tag kanske?
Eller så vilar hon upp sig inför livet här ute, vår lilla tjej :-)

Nu räknas graviditeten som fullgången och bebisen färdig! så drar det igång nu är det bara att köra på! 

Vi är så himla nyfikna på dig nu!
Hur kommer du se ut? Kommer du vara en liten kopia av Smillisen? Hur kommer livet som fyra i flocken kännas? En sak är i alla fall säker, och det är att vi längtar så så mycket, inte minst din storasyster. Vi har väntat på dig så länge nu älskling < 3

Det känns som en evighet sen den där kalla, yrvakna decembermorgonen när jag med skakig hand plötsligt stog där i badrummet med en sticka som visade två streck. den stora känslan. den lyckan. den enorma tacksamheten. Tänk att något så fint lyckats slå rot och växa i min så sorgsna kropp.
Du var min högsta önskan.
och nu är vi snart i mål, äntligen.
Snart, snart får jag hålla din lilla lilla hand och pussa ditt lilla ansikte för första gången. se in i dina ögon. du som redan nu gett mig så enormt mycket mer lycka och liv än du kan ana. Vi väntar på dig lilla A.

VECKA 36 OCH 37

Ja jösses hörrni, veckorna GÅR! Kör en liten uppdatering för vecka 36 och 37, på tiden eftersom vi idag går in i vecka 38!!! Det har ju varit varmt, värmeböljan har väl inte undgått någon och herreherregud vilken utmaning att vara högpreggo i stekhettan med en bebis som dessutom värmer upp inifrån, en massa extra vikt att kånka runt på och massa extra liter vätska som ska pumpas runt i kroppen. Hejja kroppen säger jag bara! 

Mina händer och fötter svullnar upp så mycket emellanåt och jag som vanligtvis har 37 i skor har nu 40. ska bli så spännande att se hur kroppen återställer sig efter detta, om den gör det, annars blir det till att skaffa en ny skogarderob hehe *mmm*.

Jag pimplar i mig vatten med äppelcidervinäger (som tydligen ska hjälpa till att balansera vätskan i kroppen?) och massa massa is. och så fötterna i högläge svettandes som en gris, där har ni mig.

En tropisk kväll flyttade vi ut sovrummet till terassen och sov under stjärnorna, bästa idén någonsin. Så mysigt och Smilla älskade det < 3

Vår lilla familj har helt ställt om dygnsrytmen för att orka med dessa dagar, vi sover till 9, badar eller besöker någon galleria med bra AC (heaven!) på förmiddagen och sen är det siesta i flera timmar mitt på dagen, eftermiddagarna är bara att försöka överleva framför fläkten och sen efter 19-20 vågar vi oss ut till lekparker och plaskdammar och sen njuter vi fram till midnatt i soffan på terassen och busar och myser och tittar på stjärnorna tills vi somnar. det är så jag kommer minnas den här sommaren < 3 väldigt mycket fin tid tillsammans. sena härliga sommarkvällar.

Varm, svettig, trött. Ibland är det som att jag knappt får luft i värmen och måste anstränga mig för att kippa i mig, då vill jag bara krypa ur mitt eget skinn. 
Men, i övrigt mår jag väldigt bra. Kvällarna när solen gått ner är ljuvliga som sagt, då går vi kvällspromenader och jag njuter verkligen av svalkan och att få röra på mig.
Att få simma i vattnet är också helt magiskt! svalt + smidig på samma gång!

Jag börjar bli mer och mer nyfiken på när hon kommer vår lilla tjej, jag har så sjukt mycket sammandragningar och magen blir precis STENhård säkert 20 gånger per dag, det gör inte ont men det nyaste är att efteråt stannar en molande mensvärks-känsla kvar långt ner i magen. det märks mycket tydligare denna gång att kroppen verkligen förbereder sig.




Vi har hunnit med att gå på bröllop också, helt magiskt och även fast jag höll på att få en rejäl dipp under middagen så kom efterrätten och räddade allt och när dom andra drack bailys gjorde jag kaffe med mjölk och massa socker och lurade mig själv fullt ut! Glömde nästan nästan bort att jag var höggravid där ett tag för jag hade så himla trevligt och efter bröllopstårtan orkade jag till och med med några danssteg men runt 1 påminde Tobbe mig om att inte ta ut mig FÖR mycket.

Förra veckan lämnade vi vår kokheta lya för några dagar i en stuga vid vattnet tillsammans med mormor och morfar (ja Smillas alltså), så himla härligt och jag hade gärna stannat längre.



Overklighetskänslan sitter dock i. Idag säger appen att det är 20 dagar kvar och jag tror ju att hon kikar ut någon dag tidigare. Det är som att jag inte riktigt hinner gå in i tanken fullt ut på att få en bebis, kanske är det fortfarande mycket rädsla som lurar, kommer vi verkligen verkligen att få behålla henne? kommer vi att få vår bebis till slut? 
Men gud vad jag längtar samtidigt, tänk, en till person till vår lilla flock! det är så mycket jag ser fram emot. vill bara starta livet som 4 och samtidigt njuta av sista dagarna bara vi tre, det blir ju en epok som tar en annan form. Lilla lillasyster, du är så välkommen.

Vikt och längd skiljer nu när hon i princip är färdigbakad, men runt 3 kg och ca 48 cm. tänk va, jag går med en hel människa mitt på magen nu!