4 DAGAR KVAR OCH BESÖK HOS BARNMORSKAN

Tänker varje gång jag tar kort på magen nu att - undra om det här är sista bilden?
samtidigt som jag är rätt säker och lugn med att jag säkert kommer stå såhär i ytterligare 2 veckor till och puta.
På fredag är det ju annars tänkt att den här lilla tjejen ska få se dagens ljus för första gången. och att den här gravida bollen ska bli mamma. herreherreherreherre GUD.
Det är bara inse att jag kommer inte att kunna fatta det här stora, jag har gett upp med att ens försöka förstå.

Jag kom precis hem från barnmorskan och hon är ju så söt, berömmer alltid magen och säger Tänk vilken stor kärlek du har att vänta alldeles snart. Ja tänk, jag har ingen aning, tycker mest bara att allt känns mer och mer overkligt och avlägset för varje dag som går.
MEN. allt såg fint ut och Skruttans hjärtljud var så fina och hon ligger långt ner < 3
Min mage hade samma mått som sist så den har väl nåt något slags maximum nu (TACK för det / MVH smidig som en flodhäst).
Hon frågade också om jag inte har börjat få några känningar? ehh...nej? 
jag känner mig bara trött och...tung. och tryck neråt när jag går såklart, men det är väl ganska normalt när man har en 3,5-kilos-person som ligger med sitt huvud nertryckt i ens bäcken.

Om hon inte kommer denna vecka så blir det ett vanligt rutinbesök hos barnmorskan nästa vecka igen PLUS ett ultraljud inne på Odenplan den 2/10 för att se att hon mår bra och sen tid för igångsättning allra allra senast den 10/10 (en evighets evighet bort alltså...) OM hon nu håller sig kvar i ett envist grepp om livets träd där inne.
så ser planen ut, så nu är det bara att vänta och se helt enkelt :-)