hur sött är inte detta då?

hejhejhej, idag skålar vi (jag) i stora koppar kaffe här hemma. Vår lilla nattuggla som tidigare sovit 22-ca 8 med några vak för mat och sen somnat om har de senaste nätterna haft svårt för att komma till ro på kvällarna. Hon vill bara bara vara nära och gungas och gosa i famnen. vilket hon såklart får, vill ju ge henne all trygghet och närhet som hon behöver.

 Igår turades vi om att gå runt här hemma, runt, runt, till slut försökte jag mycket pedagogiskt visa henne att minsann alla lampor i hela området var släckta och att varenda granne sov förutom vi. det hjälpte sådär hehe.

Till slut får sig tålamodet ett törn kan man säga, typ när man har sjungit När trollmor har lagt de 11 små tollen ungefär fyrtioelva gånger och börjar låta som en kraxande kråka.

MEN, till slut somnade hon omkring ett och sov sen som belöning hela natten i egen säng och när hon  sen vaknar på morgonen och joddlar sitt gladaste joddel så är det som att allt är glömt och förlåtet. (så mysigt att bära över henne till stora sängen då och bara snosa in sig i lilla bebisnacken < 3 *ah*)

Nu ska jag försöka ställa in mig på att vara vaken till 01.00 i stället för att se allt efter 22 som "övertid", det är det mest psykiskt påfrestande tycker jag, att inte veta hur länge man ska gå där och vanka av och an och se sin allt blekare avbild i spegeln. Om jag är inställd på en senare tid så blir ju allt annat i stället en BONUS?

vad tror ni om det...?

kanske att det går att lura sig själv lite på så sätt...? säg ja? 

Jag inser såklart att det ändå är lyx att ha en bebis som sover hela nätterna och det är vi såklart tacksamma för, men för den här enormt kvällströtta mamman så är just kvällstimmarna den mest kritiska tiden på dygnet.

Men okej, ikväll testar vi en ny frisk och lagom hurtig inställning så får vi se vad som händer *spänner upp smajlbanden med tandpetare och laddar kaffemaskinen*