Ja, det var ju då dags för första mamma-baby-yoga-passet i tisdag som jag var SÅ PEPP på. kan säga att jag var ganska så mycket MINDRE pepp när vi gick därifrån...
Hu. utmattande är bara förnamnet.
Det började så bra, Smilli sov i vagnen på tåget påväg dit och vaknade alldeles lagom tills vi entrade byggnaden och jag plockade upp henne och stog lite på sidan av så hon skulle få scana av rummet och allt folk lite på avstånd först. Yogaläraren kom fram och hälsade och Smillisen skrattade och var go och glad.
Yes, tänkte mamman, detta kommer bli en så skön stund att strecka ut denna stela kropp. ha ha ha. några minuter in i passet började bebin bredvid att gallskrika och plutten blev så rädd och började skrika h y s t e r i s k t hon med. Sen gick det inte att lägga ner henne igen, så fort jag försökte så blev det tydligen katastrof-läskigt.
så ja...det såg ju jätteskönt ut när dom andra yogade och gosade med sina bebisar, själv gick jag runt och vaggade min hela timmen. jorå. när vi sen skulle hem och overall och mössa och allt skulle packas ner i vagnen eskalerade skriket till nya höjder och jag svettades som en liten gris och önskade att jag hade typ 5 armar till och kunde teleportera oss hem fågelvägen.
Var helt totalt utmattad där jag småsprang hem (ville inte stå med illskrikande bebi på tåget), och bebin till slut däckade i vagnen. Lilla plutten, så fort vi kom hem och stängde dörren såg hon dock ut såhär igen:
lycklig!
Skulle ljuga om jag sa att jag såg fram emot de kommande 4 lektionerna, men skam den som ger sig. Det värsta som kan hända är väl att jag får vagga bebis i 4 timmar och svettas ut några liter till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar