Känns skönt att hon inte ärvt sin pappas rädsla för fåglar i alla fall.

Dock tyckte mamman att det var något obehagligt när en hel flock med fåglar följde efter oss och bara växte i antal. drog lite i ungen och sa eh, nuuuuu är det dags att gå hem, komsi, komsi.

Bebin däremot ville bara peka och klappa händerna till ankorna och vinka, totalt orädd.

Hon har lärt sig peka och säga dä-dä.

"ja mamma ser, ankorna är JÄTTEmånga nu, kom kom KOM så går vi."

Som sagt, bra att hon inte är rädd men hallå hon är ju typ lika stor som en anka själv?!