Vårpirr, en trasig cykel och leriga stigar

En promenad till maxi blev en 3-timmars promenad i solen. jag är alldeles rosig om kinderna, dom är inte vana att få så mycket luft. hoppas att värmen är här för att stanna nu.

mitt hjärta hoppar till lite av glädje när isen byts ut mot lera på vägarna.

Hade tänkt premiärcykla min sprillans nya vrålbegagnade skrammelcykel idag. göra vägarna lite farliga. men i stället fick jag bekräftat det jag länge misstänkt; att det hänger nån slags förbannelse över mig och cyklar.

Skulle pumpa däcken - pyyyyyyyyyys.

skulle ta dom första tramptagen - zzzzum. ingen respons.

Den snälla karln på cykelverkstaden skakade på huvudet och konstaterade att det mesta var trasigt på det roströda vraket.

"jag kan laga den men det kommer kosta långt mycket mer än du betalt för den".

Han rådde mig att försöka byta tillbaka den igen. suck.

det blir alltså till att vandra dom leriga vägarna ett tag till.