söndag 4 juli 2010

Nej, min ledighet kom inte en dag försent. eller det kanske var just det den gjorde, för efter att ha sovit med huvudet fullt med siffror och plågat min stackars sängkamrat med att rabbla priser hela natten känns det skönt med ett litet break så att jag kan återfå mina normala drömmar igen. så normala dom nu brukar vara alltså.

"49 och femtio tack! sjuhundrafemton. trettionio kronor. 105. sextiosju och femtio....."

//Torpedo

1 kommentar:

  1. i know the feeling baby! Drömmer titt som tätt om alla slighögar med järnmalm som jag spolar bort. Jag tror sådant hör till. Vi som är fokuserade på våra jobb och inte bara babblar hej vilt ;)

    Men snart snaaaart har vi en liten minisemester tillsammans i finfina kalmar!

    Pusspuss min sköna!

    SvaraRadera