fredag 7 september 2018


VECKA 42 FOREVER GRAVID



Här har ni mig - det eviga preggot!
Är på riktigt chockad över att ha gått över så här mycket. Vi skulle ju ha en två-veckors bebis vid det här laget? Har jag inte varit gravid länge nog nu?
Nej jag kan inte förstå varför hon aldrig vill komma.
I tisdags var jag på ultraljud för att se att allt fortfarande är bra där inne i livmoderns värld och det var det. Barnmorskan sa åt mig att inte ge upp hoppet, det kan hända preciiiiiiis när som helst. jo tjena. jag börjar bli mer och mer inställd på att det blir till att tvinga ut den här lilla tjejen på medicinsk väg nästa vecka... 
Envisa unge!


Fördriver dagarna med långa promenader, förtidsröstning och igår var jag hemma hos en fin granne och blev bjuden på fika i stora lass. små hållpunkter varje dag. Idag var Smilla ledig från förskolan och fick följa med till barnmorskan. Jag berättade om att jag för varje dag som går blir mer och mer orolig för att någonting ska hinna gå fel nu när vi är så ruskigt nära. var tvungen att gråta en skvätt och hon lugnade mig med att säga att det är heeeeeelt normalt att gå över tiden och att det inte är ett tecken på att något är fel. Lillasyster mår fint, måste hålla fokus på det och att vi snart snart ses nu. 
Mitt blodtryck var lite högt för första gången, men tror det berodde på mitt lilla break-down och att jag dragit Smilla i vagnen hela vägen dit. 
Men! Den stora happening-en var ändå att jag blev hinnsvept? eller hur man nu säger? hon gjorde en hinnsvepning och jag var visst öppen 2-3 cm. weiii. 
"Gå nu ut och powerwalka" sa barnmorskan åt mig, okej tänkte jag, nu jäklar, 9,7 km senare och jag känner... inte ett skit . såklart. denna unge är av det envisaste slaget helt klart.




Försöker förlika mig med att det blir igångsättning på tisdag. För det är sista dagen jag "får" vara preggo, sen kan det faktiskt bli negativt för oss båda. Så på tisdag gäller det, då åker vi inte från bb utan henne. så sjukt ändå. all denna väntan och otroliga längtan och nu ÄR det på riktigt bara dagar kvar. nästa helg HAR vi en bebis. då är hon här! vill bara gråta. vägen har varit lång, vägen till henne < 3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar