Här stog jag då alltså den 21 september för ett år sedan, 4 dagar innan hon kom, med alla förväntningar och förundringar och med en stor boll på magen som fascinerade mig som inget annat.
Idag, samma datum ett år senare, har jag en vild underbar liten ett-åring som springer runt mina ben och ropar mamma.
det är så magiskt och fantastiskt och overkligt och häpnadsväckande vad som kan hända på bara ett år. man blir ju tårögd, jag tror inte riktigt att hjärnan hunnit ta in allt och förstå allt som hänt än faktiskt.
alla stora känslor och ögonblick...
Den här lilla lilla mini-ungen som kom in i livet och tog över hela mitt väsen på ett sätt jag aldrig hade kunnat förstå innan och blev en så självklar nummer ett helt utan konkurreras från den stunden våra ögon möttes.
Min lilla tjej med så mycket personlighet och vilja redan nu.
Min älskade lilla Smillis-gos.
När jag ser bilder på den där magen känns det så himla overkligt att jag haft den?
och ännu mer overkligt att det var Smilla där inne hela tiden?
Nä, jag kommer nog aldrig kunna fatta det där. det är så jäkla coolt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar