Inatt upptäckte den här lilla 12-dagars bebin sina stämband och dom måste ju testas förstås. Vid halv 5 gav mamman i familjen upp det här med att sova och gick upp och satte sig i soffan med bebin på magen. Hon vägrade nämligen att läggas ner och strejkade då hej vilt.
Nära nära är hennes melodi.
Det är tur att hon är det sötaste som finns och därför kommer undan med det mesta.

Nu hänger vi i sovrummet hon och jag och allt är förlåtet efter en 2-timmars välbehövd powernap medan pappan i familjen lagar middag ute i köket, mmm.
Inatt var allt jag ville att hon skulle sova sött, men när hon sen gör det så saknar jag henne och allt jag vill är att hon ska vakna igen så att jag får gosa och se in i hennes stora ögon.