Varför är det så lätt att glömma. speciellt punkt 1. hatar innerligt när den där otillräcklighetskänslan fullkomligt lamslår en, alla krav på hur man borde vara och när tankespiralen väl drar igång rasar man snabbt neråt i den. våning för våning. då är det tur att man har sina livlinor att ta till, som världens bästa vän som vet exakt på pricken.
Lajchen min Lajch som alltid ALLTID finns där och drar mig upp. jösses vad vore jag utan dig.
.PNG)
Hade helt enkelt en sån dag igår, och idag. ont i hela kroppen och trötthet utan dess like. och bara helt hudlös och extra känslig och mottaglig för allt. under ytan. en känsla av att bara vilja stanna under täcket. men så kan ju livet vara ibland. och det är okej.
glädjeruset blir ju ännu lite med brusande sen, då när molnen väl skingrat sig på grubbelhimlen och solen kikar fram igen.
drog i allafall på ansiktsstrumporna imorse, sminkade ögonfransen och försökte se levande ut när jag drog iväg på lördagsjobb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar