Jag minns när året var 1997. och As Long As you Love Me var världens bästa låt. Det FANNS liksom ingenting bättre och jag kommer ihåg hur mitt 11-åriga jag satt instängd med kasett-freestylen och tänkte att det här är stort, ingenting kommer någonsin kunna överträffa den här låten.
Enda tills MmmBop kom det vill säga. Då var ju lyckan total. och förälskelsen. och hysterin. Hur kunde en låt säga så mycket och träffa än så rakt in i hjärtat?
Mmm bop,
ba duba dopBa du bop,
ba duba dopBa du bop,
ba duba dopBa du
Det träffade djupt in i mitt 11 åriga hjärta.
Det är kanske tur att tiderna förendras. Om inte annat tackar jag gudarna för att det faktiskt skrevs bättre låtar än så.
Men ikväll vill jag bara bli 11 igen. och ha det där pirret över att få gå på disco med killar. och tycka att As long as You Love me är det bästa som hänt världen och vara sådär olyckligt förälskad i nån pageklippt pojke som jag aldrig skulle få.
Ni vet sådär som man bara kan vara när man är 11 år och varken vet vad som är upp eller ner.
Ikväll vet jag förhoppningsvis vad som är upp och vad som är ner men jag ska skråla lika högt till alla mina gamla favoriter. Ikväll vrider vi tillbaka klockan till baffaloskorna och adidasbyxornas tid och kör gärnet gott folk :)
//Robyn
ååååhh jag känner såååå igen mej!!! hihi
SvaraRadera