.

Herre gud! Vissa dagar fattar jag inte vart all energi kommer ifrån. kanske var det all kladdkaka och glass som jag proppade i mig igår när alla möbler äntligen var på plats. i så fall var det ett vinnande koncept.
Med strålande sol utanför fönstret och spring i benen svischade jag om till träningskläder så fort jag vaknade innan jag skulle hinna ångra mig, slängde ner badkläderna i påsen, satt musiken på max och cyklade yrvaket iväg till spåret, med solen i ögonen såklart.

Benen bara flög fram längs med vattnet och jag hängde förvånat med och fattade ingenting, har den här energin funnits hela tiden utan att jag vetat om det? vilket slöseri.
När vägen tog slut möttes jag av en grind med texten "Lösa djur på bete". hmm. jag funderade en stund och bestämde mig sen för att trotsa min rädsla för, i stort sett allt på 4 ben och smög in. stängde grinden om mig och kände hjärtat slå ännu lite snabbare än innan. sen sprang jag vidare på helspänn och spejade efter något hårigt som skulle dyka upp från ingenstans och sätta klorna i mig. eller klövarna.

Fan vilken gigantisk hage tänkte jag medan jag fantiserade om vilka diverse djur dom kunde ha släppt ut. Bisonoxar var det värsta jag kom på. snälla säg att det inte e bisonoxar! aldrig har jag sprungit så snabbt. så plötsligt bara var dom där. överallt över hela vägen.
Små håriga bollar. Min första impuls var att vända om och springa utav bara helvete.
sen dök bäbä vita lamm upp i huvudet och nån bild ur Bullerbyn när dom matar en lammunge med nappflaska och det räckte för att övertyga mig om att hårbollar nog är ganska fredliga djur ändå.
2 minuter senare var vi bästa vänner. Ullbollarna och jag.

Jag kommer snart tillbaks lilla får.

.

.

Nöjd med min naturupplevelse hittade jag en alldeles egen liten idyllisk brygga där vattnet såg lite extra blått och klart ut, sen kastade jag mig i och tog världens kanske längsta morgondopp.

.

Varför gör jag inte sånt här varje dag?

,

.