ALLT ÄR GLÖMT OCH FÖRLÅTET

När man testat allt...dansat och burit i selen i timtal, ammat, sjungit, läst, lekt, badat, myst, gett gröt, bytt blöja, vaggat och vyssat, gått en nattlig promenad med en övertrött bebi i bara pyjamas... då är orken och tålamodet nere på nära noll. Men så plötsligt bara händer det, hon lägger huvudet i ens knä, myser ner sig och somnar helt självmant och på en-hundradels-sekund rinner all frustration av och byts till ren och skär harmoni i takt till ljudet av dom där djupa små andetagen. plötsligt är allt glömt och förlåtet och jag längtar redan tills hon vaknar. är man knäpp eller är man knäpp?