TA-DA-DAAAAAA VECKA 40 ÄR HÄÄÄÄÄR!!!!!

Hallååååå, jag är en gravid person i vecka 40, NU är det NÄRA?!!!! Hur galet är det inte???? Snart är vi i MÅL! Efter att ha varit gravid i 1,5 år (med undantag för 2 månader) så har vi snart vår lilla efterlängtade bebis. bara det får en ju att vilja gråta. det är så magiskt stort. snart är cirkeln på något sätt sluten, sista pusselbiten faller på plats och vi får vår belöning för all skit vi tagit oss igenom. 

Jag är så stolt över oss. Aldrig hade jag vågat hoppas att vi bara 11 månader efter vår senaste förlossning snart skulle stå inför en ny, fullgången, lycklig, förväntansfull, FRISK en. 

Jag är så oändligt tacksam. så oändligt jäkla tacksam till livet! allt jag har och allt vi står inför. allt som är här och nu, alla små stunder av lycka, att vi är friska och mår bra och får vara tillsammans.

Det är som att när man varit på den där bottenlösa botten och krälat runt, när allt bara varit fel och onormalt, känt den där avgrundssmärtan och tunga tunga sorgen, meningslösheten, desperationen och hoppet som rann ifrån en, att bära på något som man aldrig kommer att få. att stå inför sin värsta mardröm. tomheten. att vandra runt som ett tomt utmärglat skal med insjunkna kinder och tårar utan slut. 

att vara i det. och sen få lämna den platsen och få känna livet igen.

Det låter klyschigt men sen dess är det som att min nivå av glädje har höjts, tack vare det vi gått igenom. det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på vart jag var för mindre än ett år sen. då önskade jag bara så innerligt att få känna mig normal och som vanligt igen, då förstod jag hur mycket man bara tar för givet.

Jag önskar att vi sluppit det trauma som det är att ta beslut kring liv och död, när huvudet säger en sak men kroppen skriker något helt annat, att i 5 månader hoppas, tro och längta och sen är allt bara borta, över, tomt och ensamt, med minnesbilder på näthinnan som man aldrig nånsin trodde att man skulle bära med sig. sånt man knappt vågat närma sig i tanken för att det är så smärtsamt.

Men idag kan jag inte vara annat än tacksam, för det är ju så, vi lär av livet och det vi är med om, allt är en erfarenhet om vi bara väljer att se det så och det finns något gott att plocka med sig även ur det värsta. 

Man vet aldrig vad en annan person varit med om, vilka sår den bär och vilka minnen den har på sin näthinna. Det är så viktigt att komma ihåg. alla har sitt, därför måste vi vara snälla och ödmjuka mot varandra.

Men ja, åter till det som försiggår i min mage just nu! För det är en hel del! Har sammandragningar från och till hela dagarna, men det har jag ju haft i några veckor nu så det är inget nytt på den fronten :)
Ibland, speciellt på kvällarna kan det komma som svag molvärk och lite illamående. Varje kväll tänker jag att ja, inatt kanske det drar igång. men icke! Så nu börjar jag nästan tro att jag kanske kommer gå över tiden trots allt?
Det är en himla vild bebis på kvällarna som stökar och bökar sig neråt och det iiii-iiiilar varje gång hon stötet i lill-huvudet i någon nerv eller typ, bäckenet? 

Ser ni hur magen hänger nu? Så sjukt att det ligger en hel bebis där inne.

Jag börjar känna mig redo för förlossningen nu, jag vet hur jag vill ha det, vad som funkar för mig och jag HAR klarat det förr. Samtidigt finns en liten rädsla om att något ska gå fel nu när vi är så så nära, nu vill jag bara ha henne i min famn och höra att allt är bra < 3

Lilla älskling, vi väntar på dig och är så peppade på att få börja det nya livet tillsammans med dig!

VECKA 39

NU ÄR DET NÄRA

,

Har bara trötta hissbilder från denna vecka haha.

Tobbe har jobbat igen och jag och Smill har myst på och lekt och fått sällskap av Elina, Joel, Tyra och Elise en dag. Kände att det gav energi :) Så härligt att se barnen leka och få gosa med Elise som snart blir 4 (!!!) månader. och snart är hennes lilla kompis här. så himla bra tajmat att få barn samtidigt som sin fina vän.

Denna veckas happening var att jag och Tobb var hos barnmorskan för att utvärdera graviditeten och prata förlossning. Så himla sjukt, har fortfarande så svårt att förstå hur nära vi är. 

Lilla A ligger nu helt fixerad och redo, magen ligger precis som innan mitt på kurvan eller något under, hjärtljuden var fina och mitt blodtryckt lågt och bra. 

Tipp-topp alltså! Förutom min svullnad. vaknar fortfarande på nätterna av att händerna domnar och fingerlederna värker, på morgonen känns fötterna runda undertill och jag måste liksom trampa ut dom. MEN, känner mig ändå väldigt förskonad från krämpor och är SÅ tacksam över svalare vindar, tycker det borde tryckas upp t-shirts med texten "Jag var höggravid sommaren 2018". haha. 

Hur som helst fick vi nästa tid den 28/8 hos barnmorskan, men hon trodde inte jag skulle komma då. vi får väl se, så himla spännande, hoppas inte på att gå över maximal tid i allafall...

Ännu en suddig hissbild med ett försök till leende hehe.

VECKA 38 med lillasyster

Här står man då åter framför spegeln och tar kort på magen, har ju verkligen blivit en vana nu. Men nu är det inte många gånger kvar att föreviga den här kanonkulan. Det drar ihop sig. 2 veckor kvar! TVÅ! så hysteriskt galet. 

Är så less på alla gravidkläder nu och har börjat sortera ut och hänga fram amningsvänliga plagg i garderoben i stället. lika roligt och mysigt som det är i början att köpa gravidkläder, lika skönt är det ju sen att få börja ha "normala" kläder igen. är så peppad på det!
Även på att kunna röra mig liiiiite mer smidigt och inte behöva bredda benen typ en meter och ta sats för att böja mig ner och hämta upp nåt från golvet, allt till ljudet av stånk och stön och högrött fejs efteråt. hehe. minns knappt hur det var?

Veckans stora krämpa stavas svullna fingrar och tår. herre gud. vaknar flera gånger per natt nu av att händerna domnat bort och lederna i fingrar och tår gör så ont så jag får liksom böja försiktigt för att mjuka upp dom. hoppas det försvinner när lilla A är ute...

Annars mår vi bra, jag och kulan, från att förra veckan ha haft sammandragningar typ helahelahela tiden där magen blivit STENhård, till att knappt ha några överhuvudtaget denna vecka. Även lillasyster känns lugnare där inne. Inga planer på att komma ut än på ett tag kanske?
Eller så vilar hon upp sig inför livet här ute, vår lilla tjej :-)

Nu räknas graviditeten som fullgången och bebisen färdig! så drar det igång nu är det bara att köra på! 

Vi är så himla nyfikna på dig nu!
Hur kommer du se ut? Kommer du vara en liten kopia av Smillisen? Hur kommer livet som fyra i flocken kännas? En sak är i alla fall säker, och det är att vi längtar så så mycket, inte minst din storasyster. Vi har väntat på dig så länge nu älskling < 3

Det känns som en evighet sen den där kalla, yrvakna decembermorgonen när jag med skakig hand plötsligt stog där i badrummet med en sticka som visade två streck. den stora känslan. den lyckan. den enorma tacksamheten. Tänk att något så fint lyckats slå rot och växa i min så sorgsna kropp.
Du var min högsta önskan.
och nu är vi snart i mål, äntligen.
Snart, snart får jag hålla din lilla lilla hand och pussa ditt lilla ansikte för första gången. se in i dina ögon. du som redan nu gett mig så enormt mycket mer lycka och liv än du kan ana. Vi väntar på dig lilla A.

VECKA 36 OCH 37

Ja jösses hörrni, veckorna GÅR! Kör en liten uppdatering för vecka 36 och 37, på tiden eftersom vi idag går in i vecka 38!!! Det har ju varit varmt, värmeböljan har väl inte undgått någon och herreherregud vilken utmaning att vara högpreggo i stekhettan med en bebis som dessutom värmer upp inifrån, en massa extra vikt att kånka runt på och massa extra liter vätska som ska pumpas runt i kroppen. Hejja kroppen säger jag bara! 

Mina händer och fötter svullnar upp så mycket emellanåt och jag som vanligtvis har 37 i skor har nu 40. ska bli så spännande att se hur kroppen återställer sig efter detta, om den gör det, annars blir det till att skaffa en ny skogarderob hehe *mmm*.

Jag pimplar i mig vatten med äppelcidervinäger (som tydligen ska hjälpa till att balansera vätskan i kroppen?) och massa massa is. och så fötterna i högläge svettandes som en gris, där har ni mig.

En tropisk kväll flyttade vi ut sovrummet till terassen och sov under stjärnorna, bästa idén någonsin. Så mysigt och Smilla älskade det < 3

Vår lilla familj har helt ställt om dygnsrytmen för att orka med dessa dagar, vi sover till 9, badar eller besöker någon galleria med bra AC (heaven!) på förmiddagen och sen är det siesta i flera timmar mitt på dagen, eftermiddagarna är bara att försöka överleva framför fläkten och sen efter 19-20 vågar vi oss ut till lekparker och plaskdammar och sen njuter vi fram till midnatt i soffan på terassen och busar och myser och tittar på stjärnorna tills vi somnar. det är så jag kommer minnas den här sommaren < 3 väldigt mycket fin tid tillsammans. sena härliga sommarkvällar.

Varm, svettig, trött. Ibland är det som att jag knappt får luft i värmen och måste anstränga mig för att kippa i mig, då vill jag bara krypa ur mitt eget skinn. 
Men, i övrigt mår jag väldigt bra. Kvällarna när solen gått ner är ljuvliga som sagt, då går vi kvällspromenader och jag njuter verkligen av svalkan och att få röra på mig.
Att få simma i vattnet är också helt magiskt! svalt + smidig på samma gång!

Jag börjar bli mer och mer nyfiken på när hon kommer vår lilla tjej, jag har så sjukt mycket sammandragningar och magen blir precis STENhård säkert 20 gånger per dag, det gör inte ont men det nyaste är att efteråt stannar en molande mensvärks-känsla kvar långt ner i magen. det märks mycket tydligare denna gång att kroppen verkligen förbereder sig.




Vi har hunnit med att gå på bröllop också, helt magiskt och även fast jag höll på att få en rejäl dipp under middagen så kom efterrätten och räddade allt och när dom andra drack bailys gjorde jag kaffe med mjölk och massa socker och lurade mig själv fullt ut! Glömde nästan nästan bort att jag var höggravid där ett tag för jag hade så himla trevligt och efter bröllopstårtan orkade jag till och med med några danssteg men runt 1 påminde Tobbe mig om att inte ta ut mig FÖR mycket.

Förra veckan lämnade vi vår kokheta lya för några dagar i en stuga vid vattnet tillsammans med mormor och morfar (ja Smillas alltså), så himla härligt och jag hade gärna stannat längre.



Overklighetskänslan sitter dock i. Idag säger appen att det är 20 dagar kvar och jag tror ju att hon kikar ut någon dag tidigare. Det är som att jag inte riktigt hinner gå in i tanken fullt ut på att få en bebis, kanske är det fortfarande mycket rädsla som lurar, kommer vi verkligen verkligen att få behålla henne? kommer vi att få vår bebis till slut? 
Men gud vad jag längtar samtidigt, tänk, en till person till vår lilla flock! det är så mycket jag ser fram emot. vill bara starta livet som 4 och samtidigt njuta av sista dagarna bara vi tre, det blir ju en epok som tar en annan form. Lilla lillasyster, du är så välkommen.

Vikt och längd skiljer nu när hon i princip är färdigbakad, men runt 3 kg och ca 48 cm. tänk va, jag går med en hel människa mitt på magen nu!

EN ÖVERHETTAD VECKA 35

Såhär går jag runt för det mesta, högröd, svettig, flåsande och stånkande med kanonkulan i vädret. Kör en snabb summering av vecka 35 eftersom vi egentligen redan är inne i v 36. Ihhhhhhhh!
Vecka 35 började med en blödning som gjorde mig lite fundersam varpå jag ringde BB Stockholm som direkt frågade om jag haft mycket sammandragningar på sista tiden och, eh ja! trodde ju nästan att förlossningen startat där efter min magsjuka. så det berodde troligtvis på det.
Jag känner ju en stark connection med lillasyster där inne, min lilla unge, så jag känner mig inte så orolig. Hoppas dock att hon stannar några veckor till. känner mig trots värmeslag och smidighet som en val inte alls klar med den här graviditeten än! Vill hinna njuta av den här magen ett tag till...för tänk tänk om det är sista gången, huuuu, nej det är för sorgligt för att ens tänka på.

Jag och Smilla har varit lediga medan Tobbe jobbat sin sista vecka och vi har myst på och riktigt kommit in i semester-feeling, så skönt. Riktigt njuter av att bara vara hon och jag och göra små utflykter till stranden, plaskdammen och lekparker, min älskade Smill. det är mycket gos och prat om lillasyster nu, hon säger att hon längtar efter att få krama henne, men vi får väl se när hon väl är här för att stanna hehe. i helgen tog vi upp alla bebiskläder *chocken över hur små kläderna är!!!* och har börjat fixa så smått med babyskydd, pytte-pytteblöjor och babysitter.

Juste! Jag och Smilla var ju hos barnmorskan i fredags! Så mysigt och Smill satt med på britsen och iakttog noga när magen mättes och hörde när bebisens hjärta dunkade på. "oj här inne var det full fart" enligt barnmorskan, själv tycker jag att hon är väldigt lugn på dagarna men vaknar till på kvällar/nätter och tidiga morgnar... Allt var fortfarande bra med allt och min Svensson-mage följer normal-normal-kurvan till punkt och pricka. 

Efteråt firade vi med att gå och fika och möta upp Pappi och Smillisen sprang in i hans famn det fortaste hon kunde och berättade stolt hur duktig hon varit hos barnmorskan.

Denna vecka är vår minsta pluttis ca 44 cm lång och väger omkring 2,5 kg. Det centrala nervsystemet är snart helt klart och matsmältningsapparaten är nästan färdigutvecklad. Bebin fortsätter att lägga på sig vikt (ca 300 gram i veckan nu framöver?!!) och fyller ut nästan hela livmodern. 

Fingernaglarna har nu vuxit ut helt och hållet. Så sött!

ÄR NI MED NU?

VECKA 34!!!!

För att sammanfatta förra veckan, vecka 33 kan jag säga att det var DE STORA krämpornas vecka för min del, det tog på krafterna att vara hemifrån en hel vecka i högsommarhetta kan jag lova. Fick känna på både halsbränna, värmeslag som slog ut den lilla hjärnkapacitet jag har kvar, vakna stup i kvarten på natten av oklar anledning OCH det allra nyaste: sammandragningar! ett tag trodde jag nästan att nu kommer hon! Sjukt intensiva var dom där någon timme när vi satt i bilen påväg till stranden.

Tack gode gud så lugnade dom sig när jag kom in i skuggan, fick mig ett dopp i sjön och sjunka några grader i kroppstemperatur. Hualigen, hann bli riktigt oroad där ett tag.

Men nu dundrar vi vidare till vecka 34 tycker jag!

Låt mig presentera en totalt urlakad, trött höggravid person för er. Jorå, väl hemma igen kände jag mig pigg och redo att ta tag i alla tusen projekt här hemma inför lillasysters ankomst, den peppen höll i sig cirka ett dygn - sen kom den stora magsjukan på besök.

FY I H*LVETE vad brutal den var, för att sammanfatta och utan att gå in på närmare detaljer än så *besparar er det*

Har nog aldrig mått så dåligt. småskrek till tobbe från toaletten att det här KAN inte bara vara magsjuka, det måste vara något annat, kändes verkligen som att kroppen fått för sig att tarmarna skulle upp fel väg. genomvidrigt.

Blev lite ledsen när jag ställde mig i spegeln idag och tyckte att magen nästan försvunnit :´(  så fort matlusten kommer tillbaka blir det uppdrag "fylla-på-alla-depåer-till-max-igen" fram till födseln.

Känns som en uppgift i min smak.

Mitt i natten efter att kroppen tömts på exakt allt hade jag som träningsvärk i varenda muskel och sammandragningarna kom tillbaka, SÅ starka, säkert för att magen spänt sig och jobbat så hårt. Dom kom var tredje minut och höll i sig 30 sekunder var och gjorde riktigt ont. Var väldigt nära att ringa förlossningen och gick igenom i huvudet vad jag skulle be tobbe skyffla ner i någon slags bb-väska och stressade upp mig ännu en gång över att inget är fixat här hemma.
Började som en galen person klicka hem grejer där i mobilen kl 03:00 som kändes livsnödvändiga, jorå, sån är jag. Så nu har vi badbalja, liggdel till vagnen på g, andningslarm *nervös själ*, mobil till skötbordet, tvättlappar och en byrå till alla små små bebiskläder.
Absolut inte livsnödvändigt för fem öre kan jag ju konstatera nu såhär i o-panikigt tillstånd men ja, känns ändå bra att nånting händer här hemma i bebisförberedelserna, inte MINST för att min hjärna ska hinna förstå att hon snart kommer.
6 veckor är ju liksom ingenting. GAH!

Älskade lilla lilla unge där inne. Appen säger att du är 42 cm och väger ca 2,2 kg, så stor nu! Barnet kan nu själv bekämpa lätta infektioner med sitt immunförsvar - hur gulligt är inte det?! 
Utrymmet minskar för varje dag och barnets rörelser blir större och långsammare - check på den!
Barnet är nu väl medvetet om förvärkar, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. VID DENNA TIDPUNKT KAN BARNET UTAN VIDARE ÖVERLEVA UTANFÖR LIVMODERN. Alltså?!!! Hur coolt är inte det :-D 
Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas, syskon och främlingars röster. Känns så himla fint att den här ungen kommer att ha både mig, Tobbe OCH sin storasyster som vi alla känns lika bekanta, nåja mamma är ju mamma, vi har ju liksom delat kropp i 9 månader, men ändå. Tänker mycket på just det ögonblicket när Smilla får hålla sin syster i sina armar för första gången. alltså tårkalaset, åh hå hå.

HOLA-BALOOBA VECKA 32!!!! 
8:E MÅNADEN!!!

Crazy bananas! JAG ÄR I 8:E MÅNADEN!!! Det låter så stort ju! som någon som snart ska föda barn! Snart! Så så svårt för min hjärna att ta in. Ibland när jag ser en bild på en liten bebis så är det något som slår an inom mig, wow. jag ska få vara med om allt det här magiskt stora som det knappt finns ord för igen. på rätt sätt den här gången. packa en bb-väska med små bebiskläder och få ta med vår bebis hem. hem till vår lilla flock! 
Det är svårt att hålla tårarna borta då och tacksamheten bara sköljer över mig som en stor fet våg. det här senaste året alltså... jag har nog fortfarande inte riktigt tagit in allt.
Idag var jag hos barnmorskan, det var en vikarie den här gången och hon sa att "jag läste vad du varit med om... hur känns allt nu?" Ja herre gud, hur känns allt. ibland känns hela resan med Juni som under en annan livstid, och på ett sätt bränner tårarna när jag tänker på det och det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på det. kommer det någonsin göra det undrar jag? men det är med ett lugn jag tänker på det nu. och en känsla av att allt är så som det ska. 
det finns något att lära av allt man går igenom.

Vi gav oss hän i sorgen, jag skrev, skrek, grät och grät och grät, pratade, läste, tillät allt, allt att kännas precis så fruktansvärt som det var. jag höll aldrig tillbaka utan djupdök i sorgen och jag tror att det är enda sättet att läka och tids nog acceptera. Juni kommer alltid att vara en del av vår familjs historia och inget som ska smusslas undan eller inte pratas om. Smilla och lillasyster i magen ska veta om sin ängla-syster som blev så sjuk när hon låg i mammas mage att hon inte kunde komma till oss, men att hon vakar över oss från sitt moln i himlen.

Älskade mage. tänk att det ligger en liten mini-Smilla där i som kommer fylla ut mitt hjärta ÄNNU mer? hur är det ens möjligt? är det de?! Smilla är ju liksom allt! Min stora självklara kärlek.
Men jag antar att det där löser sig det med på nåt fiffigt sätt.

Lillasyster är nu närmre 40 cm och väger ca 1,8 kg. och det börjar verkligen kännas nu! Sjukt att gå runt med en två-mjölkpakets-tung-bebis mitt på kroppen! kroppen är verkligen fantastisk på så många vis.

Jag har senaste tiden känt mig rätt säker på att hon vänt på sig och ligger med huvudet neråt eftersom det sparkas och levs om rätt bra uppe vid revbenen. Jag tycker det känns skillnad på hur moderkakan ligger den här gången, Smilla låg ju så nära min ryggrad och växte med moderkakan framför, den här gången är det tvärtom och det känns att bebisen ligger väldigt ytligt och nära inpå huden. det gör nästan ont när hon bökar runt med lill-rumpan ut i vädret och ryggen som putar ut med jämna mellanrum. men så jäkla coolt.

Hur som helst så kände barnmorskan helt riktigt att hon ligger startklar med huvudet långt ner och ryggen utåt väldigt ytligt. magen ligger fortfarande mitt på prick på normal-kurvan i tillväxt, och blodtrycket var lågt och bra.

Tipptopp alltså! Magiskt. känner mig jämt upplyft när jag går därifrån. 
Min starka lilla tjej, stanna där inne några veckor till är du snäll så ses vi snart, snart < 3
Vi längtar efter dig alla tre!

Imorgon jobbar jag och kulan vår sista dag! 

*Ahhhhhhhhhhhhhhhhh*

Så konstigt men samtidigt SÅ peppad på semester.

På lördag sticker vi till Alvesta i en vecka och enligt väderprognosen blir det till att vala ner sig i nån slags bikini all week long :D

Kan man få en bättre start på semestern?

VECKA 31

Börjar verkligen likna en höggravid person nu! Inte konstigt när lillasyster mäter 37 cm och väger ca 1,7 kg. så coolt! 1 vecka kvar att jobba och imorgon går vi in i 8:e månaden. wehooooo!

och jag fattar fortfarande ingenting.
Får ibland panik när jag inser att det bara är VECKOR kvar innan hon kommer. och vi har inte tagit tag i någonting. Nej, efter vår Växjö-trip blir det till att börja dra upp grejer från förrådet, fixa sängplats och göra så att vår nya lilla familjemedlem känner sig välkommen.

Jag mår fortfarande bra, inga krämpor förutom tröttheten som slår till lite när som, eller lägger sig som ett töcken över vissa dagar. Så himla peppad på ledighet nu!

VECKA 30 MED VÅR LILLA SOLUPPGÅNG

Den här veckan gick vi alltså från 20-nånting till 30-NÅNTING, ett stort steg i gravidresan alltså. herre gud, 30. sista trimestern! hur hamnade vi här? Samtidigt som det känns som i ett annat liv nästan som jag den där kalla decembermorgonen fick två magiska streck på stickan. 

Jag minns att jag köpte den här kjolen på rean redan i januari, när allt fortfarande var väldigt ovisst och nytt och tiden kröp fram, men jag hade en så stark målbild att få svepa fram i den en varm sommardag med magen i vädret. Jag ville så så så gärna. Nu är jag där. Måste verkligen stanna upp och ta in allt stort emellanåt och då får jag jämt tårar i ögonen.

Från att ha känt mig on-top-of-the-world-typ i några veckor så har energin störtdykt denna vecka och vid 18 på kvällarna är jag så trött att benen knappt bär och hela kroppen skriker att jag ska lägga mig ner. SÅ TRÖTT. märker även att det blir svårare att koncentrera sig på jobbet, det känns mer och mer oviktigt och tankarna flyger hellre iväg till när man egentligen ska packa den där bb-väskan, om vi ska gå nån profylax denna gång eller ej, vad vi behöver införskaffa och storheten i att JAG SNART SKA FÅ FÖDA ETT BARN IGEN! vår älskade lilla unge. hur det kommer kännas att få upp ett levande, varmt barn på bröstet....

Ja lite så. men nu är det bara två veckor kvar att jobba sen får jag äntligen tid att gå in i hela den magiska bubblan och hänge mig åt dessa tankar lite mer.

Även illamåendet har gjort sig påmint denna vecka. tror kanske att värmeböljan bidragit lite till det + att hon börjar bli stor och trycker på allt som hon tycker är i vägen där inne.



Galet att hon nu är 36 cm lång och väger ca 1,6 kg!

I tisdags var vi hos barnmorskan och allt såg tipptopp ut! Magen ligger prick på medelkurvan precis som med Smilla och barnmorskan sa att jag tar hand om oss båda bra :-) 
Mitt järnvärde hade ökat lite sen sist *JIPPI* så alla bladgrönsaker + duroferonet har väl gjort sitt, blodsocker och blodtryck var också bra. skönt att veta att denna ibland, extrema trötthet bara beror på graviditeten i sig och är helt normal. 
Lillasysters hjärta dundrade på hur fint som helst < 3 bästa bästa ljudet! Min lilla tjej där inne, du är fantastisk < 3

Imorgon går vi in i vecka 31, tjoho!

IDAG FÖR ETT ÅR SEN

Imorgon fyller jag år igen och för prick ett år sen låg ett annat litet frö i min mage, men det skulle vi få veta först några dagar senare, världens bästa födelsedags present, lilla Juni, du fick namn efter månaden vi fick veta att du fanns i mig, den där tiden när lycka fortfarande var stor.
Tänk, så lite vi visste då, om det helvete som väntade, hur den där stora lyckan skulle raseras till ett sånt totalt mörker, men det skulle vi bli varse först flera månader senare.
Jag får fortfarande en klump i halsen och svårt att andas när jag tänker på all den grymhet som lurade där framme. Alla moment vi blev tvungna att kämpa oss igenom. Alla beslut, all väntan, all ovisshet, allt desperat hopp vi höll oss i som en livboj.
Jag ryser när jag ser bilder från förra sommaren, tiden innan, när allting fortfarande låg framför oss.... Det är en himla tur att vi inte vet i förväg vilka svårigheter och sorger som väntar längs vår väg.
Då hade jag helt gett upp och tänk att det där klarar jag aldrig, aldrig nånsin av, jag gör det bara inte.

Tänk, att livet kan rymma så oändligt många tårar utan slut, av sorg och smärta och av glädje och lycka, från de nattsvartaste av dalar till de ljusaste av toppar, parallellt med varandra och under så kort tid. Mitt 31-åriga år har varit en tid av allt det. Djup och skär smärta som slet i varje cell, vild panik, sorg, meningslöshet, saknad... men också ett uppvaknande och så många nya lärdomar om mig själv och livet som jag inte vill vara utan. och sist en otrolig tacksamhet och lycka och en övertygelse mer än än nånsin om att det finns nånting större som guidar oss när vi tror att livet tagit slut. 
När vi desperat famlar i mörker så finns det en väg ut. Livet kom tillbaka.

Smilla brukar peka upp i himlen och säga "titta mamma, där uppe på molnet bor Juni". Vår kloka unge.
Vi fick en andra chans med just det här lilla livet i magen (som inte är så litet längre) och jag kunde inte vara mer tacksam. Allt det vackra vi har, all kärlek och styrka och inte minst en kropp som bara kämpar på.

Du är något alldeles speciellt, utvald av din syster i himlen, det är jag säker på. Du kom i en tid av mörker och spred ditt ljus mer än du kan ana.
Och jag längtar så efter den dagen då jag äntligen får hålla dig i mina armar, du är så välkommen till oss min unge < 3




- vecka 29 -

UPPDATERING - VECKA 28

Jag är nu alltså en gravid person i 7:e månaden?!!!! HO HO tiden vart tog du vägen? Sista tredjedelen here we come, och jag fattar ingenting. trodde det skulle kännas mer verkligt denna gång men...nej. ska den här bulan förvandlas till en bebis om bara veckor?! 
Ska vi ha en liten liten BEBIS här hemma snart?
Nej det är för svårt att ta in, med Smilla hade vi fixat så mycket vid det här laget. Nu känner jag mig helt nollställd och bara, ja, vi har väl nån liten pyjamas i mini-storlek i nån låda nånstans och så får vi väl köpa några mini-nappar och typ en sjal så jag kan slänga upp lillasyster på ryggen så att hon bara kan hänga på? eller?
Det kanske hinner ändras... det var så mysigt att fixa o trixa inför Smillas ankomst, varje dag tog jag fram lådan med hennes små kläder och klämde och kände och googlade tvättlappar och skrev listor och planerade. Jag är så glad såhär i efterhand att jag gick så all in första gången och tillät mig att ge mig hän, det var underbart. Nu finns inte riktigt tiden av förklarliga skäl (kan ha något med den lilla superhjälten på bilden ovan att göra haha).

Men nu vill vi veta mer om lillasyster!
Hon är nu ca 34 cm och väger vid veckans slut drygt 1,2 kg. Blir lika förvånad varje gång jag ser dessa siffror öka. Över 1 kg bebis i min mage nu alltså, wow. wow.
Och så denna ljuva mening "skulle hon födas nu har hon stora chanser att klara sig".
Den här ungen alltså < 3 du är något alldeles speciellt, det känner jag. Jag tror att just du sänts till oss av din syster i himlen. Det var på något sätt meningen att just precis du skulle komma. hade allt gått annorlunda så hade du aldrig fått chansen. men allt är så som det ska. Det var dig vi väntade på.

Du är så stark! det har du varit hela tiden. det är liksom kraft i dina rörelser. bestämda. jag kan urskilja kroppsdelar nu, dina små fötter som sparkar, en armbåge som sveper över magen, en spänning när du putar ut din lilla rumpa. Det är som att du ligger ytligt, verkligen alldeles innanför min hud. Åh vad jag önskar att jag kunde se in till dig.
Min lilla lilla bebis, jag älskar att ha dig i min mage.

Smilla är så söt och kramas och gullar med magen och säger "jag älskar dig lillasyster" och "mamma, prata lillasyster". på kvällarna hämtar hon en speldosa och spelar för magen och visar lillasyster alla sina gosedjur som hon ska få låna, men det är mycket noga med att hon INTE under några omständigheter kommer få låna hennes nappar, haha.

I kroppen mår jag väldigt bra. är ute och går nästan varje dag och NJUTER av att inte ha ont nånstans. för några veckor sen var jag lite stel i ländryggen på morgnarna och när jag stått länge men det är som bortblåst nu. tack!
jag tänker inte på att jag stånkar och stönar utan känner mig ändå rätt "smidig". Däremot blir jag påmind om att jag nog ändå låter rätt mycket när jag ska resa mig, sätta på skorna osv när tobbe kommer springande med en pall eller Smilla härmar mig och ojar sig.
Men ändå, MIN känsla är att jag är rörlig och mår bra :D sen att spegeln och mina läten säger en annan sak, ja det är helt enkelt en annan sak.
Andra grejer är att jag är osugen på varm mat, kan ju ha med denna ljuvliga värme att göra, och kött ger mig äckelkänslor. vill bara ha couscous-sallader med krispiga grönsaker och fetaost varvat med snickers och glass. 
Knaprar järntabletter också eftersom järnet gått ner ytterligare sist jag var hos barnmorskan. Kött går ju som sagt bort just nu, men leverpastej, röd paprika och gröna grönsaker försöker jag få i mig varje dag.

Det blev en rejäl uppdatering, nu ska jag och kulan sova, godnatt :)

 

ATT VARA DIN MAMMA

SMILLA:

Du är mitt ljus, min kärlek, mitt allt.

Att se ditt lilla finger i luften och peka på allt som världen har att upptäcka och få lyssna till alla dina små funderingar är det bästa jag vet. att få se världen ur dina kloka ögon lär mig så mycket, varje dag. Du får mig jämt tillbaka till nuet när tankarna spinner iväg.
Du säger dom mest fantastiska saker, som att ditt hjärta är fyllt av kärlek och att pappa är din bästa vän. Mitt hjärta svämmar över. Du gör mig så stolt. Tänk att du är min. Att jag får vara din mamma.
Jag är så tacksam.
Att jag får se dig upptäcka, växa och utvecklas är det största som hänt mig.

Du, min lilla lilla varelse som byggdes ihop från nästan ingenting och växte inuti mig så länge, gud vad jag väntade och längtade, fantiserade och räknade dagarna tills du skulle komma. hur skulle du se ut? hur skulle du vara?
Ändå överträffade du allt jag nånsin kunnat föreställa mig. med dig blev allt större. Min älskade unge så liten du var och så mycket kärlek och beskydd jag kände enda från den stunden våra ögon möttes för allra första gången. "Men där är du ju, så självklar, för dig gör jag allt".
Jag bara njuter av att se dig leka helt inne i din egna lilla värld, prata med dig själv och med stort engagemang dirigera ut uppgifter till höger och vänster. vart kommer allt ifrån brukar jag undra? Din fantasi är helt makalös. och dina tokiga upptåg.
Tack för att du gör livet så mycket bättre, roligare, jobbigare, mer färggstarkt, kärleksfullt, utmanande, känslostormande och LEVANDE min älskling.

Du och jag, för alltid du och jag.

Mot nya mål.

HEJJA HEJJA - VECKA 23

En bild från förra helgens värmebölja straxt innan vi entrade vecka 23.

Idag är vi på den 23:e veckans sista dag och imorgon går vi in i vecka 24 jag och kulan. full fart mot vecka 25 alltså, och då är det ju inte långt till vecka 30 och då är man ju typ höggravid!!! hjälp vad fort det går. får panik redan nu för jag älskar ju det här, jag älskar min mage, jag älskar alla sparkar och rörelser, att aldrig vara ensam, känslan av att bygga en annan person, det är så speciellt.
Nåja, sakta i backarna, en dag i taget och tillbaka till vecka 23 :)

Det känns kanske som att den här enorma tillväxten som varit senaste veckorna stabiliserat sig lite lite? den här månaden har jag varje morgon känt det som att magen expanderat ett snäpp för varje natt som gått. den där konstanta varg-hungern har i alla fall lagt sig lite och sänkts till lite mer normala nivåer vilket känns skönt. 
Den här veckan har gått i yoghurtens tecken, naturell fet yoghurt med honung och lite pumpakärnor på *drömmarnas dröm* skulle kunna äta till frukost, lunch och middag *dräggel*
Måste va kalciumet kroppen vill åt?

Har i övrigt känt mig lite yr och illamående igen på jobbet på morgnarna, men inte ALLS på såna nivåer som de var de första 3 månaderna, inte alls. och det har gått över så fort jag fått i mig min älskade yoghurt haha. 

Humöret kan verkligen svänga SNABBT, från energisk till helt dränerad, från att studsa på moln till att känna mig helt värdelös. Förra helgen var en riktig gråt-kavalkad och jag kände mig helt under ytan, men sen dess har det mest gått uppåt som tur är. skönt. jag har så lätt att slå på mig själv när jag mår så och det är ju ingen trevlig känsla som leder till någonting gott.
Annars mår jag fint. vill bara klappa på magen helahela tiden. Lillasyster gillar verkligen att göra volter där inne, det är en sån sjuk känsla när man sitter på jobbet och samtidigt känner hur det hissnar i magen och att nån verkligen SNURRAR RUNT. Helt magiskt, dock svårt att koncentrera sig på det man ska, allt annat känns oviktigt.

MEN. nog om mig. lillasyster då?
Hon är nu ca 27 cm lång och väger 0,5 kg. Det känns verkligen att det är en liten tyngd i magen nu. tänk, ett halvt mjölkpaket!
Dom kommande veckorna ska hon alltså lägga på sig ca 3 hela kilo. wow. 



Vinkar ut vecka 23 med den här bilden och kliver vi in i nästa :)

HÄR SPRINGER JAG...

MED EN DOTTER I HANDEN, OCH EN I MAGEN.

Ibland bara väller alla känslorna över mig med sån enorm knock-out-kraft.
Tänk att jag nu är här, med världens finaste lilla busunge vid min sida, håller hennes lilla hand i min och får lyssna till alla hennes funderingar, och alldeles innanför huden sprattlar och växer en till dotter och väntar på att få ta över mitt hjärta även hon. Det är så mäktigt.
Det är så stort!
För ett halvår sen var jag på min absolut mörkaste plats i livet och jag hade svårt att se hur allt nånsin skulle kännas bra eller ens hanterbart igen. Hur skulle livet kunna fortsätta?
Och nu är jag här, fylld med tacksamhet. 
Sorgen och alla känslor bär jag alltid med mig, den finns liksom med i allt jag gör, i hela mitt väsen.
jag kommer aldrig, aldrig nånsin att glömma.
Ibland när himlen är som blåast ser jag upp och tänker att du strålar ner på oss. Du är alltid nära. jag känner ditt ljus.

Jag är så oändligt tacksam över allt det här stora. jag måste bara stanna upp, andas och ta in allt emellanåt. Livet är för jäkla vackert ändå!



Glädjespridaren nummer 1!

PREGGOVECKA NUMMER 21

Hej hej, vecka 20 + !
Nu är vi inne i andra halvlek och det sprattlas och levs om varje dag. Ibland när jag böjer mig ner så är det som att något spjärnar emot där inne och jag blir lika förvånad varje gång. Det är ju inte bara något utan liksom NÅGON :P 
Älskar att känna hur hon rör sig där inne, finns inget mysigare tycker jag. Vi får väl se hur mysigt jag tycker det är i v 35 sen, hehe, återkommer med det.

Magen spurtar och spurtar och jag älskar att den syns och är så stor, jag känner liksom hur jag går lite rakare i ryggen, med lite stoltare hållning och vill att alla ska se.Tänk att jag bär vår bebis och Smillas lillasyster där inne liksom! Vår fjärde familjemedlem!
Så jäkla coolt.
Ibland får jag dock liiiite panik och undrar vart det ska sluta...? Med Smilla var jag såhär stor i typ v 28-30-nånting? 
Men jag motar bort den tanken och njuter för fulla muggar av magen, jag litar på kroppen, den är fantastisk och växer precis så mycket som den behöver :-)
Rensade ut garderoben i helgen och tog bort allt som inte längre passar min växande mage, så förhoppningsvis blir det nu lite mindre hår-slit och panik-grävande på morgonen.

Hur stor är hon nu då undrar man ju?
håll i er nu, hon är cirka 24 cm lång och 360 gram "tung". imponerande va?

Annars mår jag bra, kroppen är snäll mot mig även denna gång såhär långt och jag njuter av mina kvällspromenader och att känna kroppen röra sig lätt fortfarande. Har hittat tillbaka till mina gamla gravid-yogapass på youtube som jag körde med Smilla i magen :') SÅ nostalgiskt. 
Dock lite mindre harmoniskt nu med en 2,5 årig-med-stjälpare som älskar att vara med och klänga på sin mammas rygg och förväxlar stående hunden med en rutschkana. well haha, livet.

Imorgon: vecka...22!!!! :-D :-D