HÄR SPRINGER JAG...

MED EN DOTTER I HANDEN, OCH EN I MAGEN.

Ibland bara väller alla känslorna över mig med sån enorm knock-out-kraft.
Tänk att jag nu är här, med världens finaste lilla busunge vid min sida, håller hennes lilla hand i min och får lyssna till alla hennes funderingar, och alldeles innanför huden sprattlar och växer en till dotter och väntar på att få ta över mitt hjärta även hon. Det är så mäktigt.
Det är så stort!
För ett halvår sen var jag på min absolut mörkaste plats i livet och jag hade svårt att se hur allt nånsin skulle kännas bra eller ens hanterbart igen. Hur skulle livet kunna fortsätta?
Och nu är jag här, fylld med tacksamhet. 
Sorgen och alla känslor bär jag alltid med mig, den finns liksom med i allt jag gör, i hela mitt väsen.
jag kommer aldrig, aldrig nånsin att glömma.
Ibland när himlen är som blåast ser jag upp och tänker att du strålar ner på oss. Du är alltid nära. jag känner ditt ljus.

Jag är så oändligt tacksam över allt det här stora. jag måste bara stanna upp, andas och ta in allt emellanåt. Livet är för jäkla vackert ändå!



Glädjespridaren nummer 1!