Crazy bananas! JAG ÄR I 8:E MÅNADEN!!! Det låter så stort ju! som någon som snart ska föda barn! Snart! Så så svårt för min hjärna att ta in. Ibland när jag ser en bild på en liten bebis så är det något som slår an inom mig, wow. jag ska få vara med om allt det här magiskt stora som det knappt finns ord för igen. på rätt sätt den här gången. packa en bb-väska med små bebiskläder och få ta med vår bebis hem. hem till vår lilla flock!
Det är svårt att hålla tårarna borta då och tacksamheten bara sköljer över mig som en stor fet våg. det här senaste året alltså... jag har nog fortfarande inte riktigt tagit in allt.
Idag var jag hos barnmorskan, det var en vikarie den här gången och hon sa att "jag läste vad du varit med om... hur känns allt nu?" Ja herre gud, hur känns allt. ibland känns hela resan med Juni som under en annan livstid, och på ett sätt bränner tårarna när jag tänker på det och det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på det. kommer det någonsin göra det undrar jag? men det är med ett lugn jag tänker på det nu. och en känsla av att allt är så som det ska.
det finns något att lära av allt man går igenom.
Vi gav oss hän i sorgen, jag skrev, skrek, grät och grät och grät, pratade, läste, tillät allt, allt att kännas precis så fruktansvärt som det var. jag höll aldrig tillbaka utan djupdök i sorgen och jag tror att det är enda sättet att läka och tids nog acceptera. Juni kommer alltid att vara en del av vår familjs historia och inget som ska smusslas undan eller inte pratas om. Smilla och lillasyster i magen ska veta om sin ängla-syster som blev så sjuk när hon låg i mammas mage att hon inte kunde komma till oss, men att hon vakar över oss från sitt moln i himlen.
Älskade mage. tänk att det ligger en liten mini-Smilla där i som kommer fylla ut mitt hjärta ÄNNU mer? hur är det ens möjligt? är det de?! Smilla är ju liksom allt! Min stora självklara kärlek.
Men jag antar att det där löser sig det med på nåt fiffigt sätt.
Lillasyster är nu närmre 40 cm och väger ca 1,8 kg. och det börjar verkligen kännas nu! Sjukt att gå runt med en två-mjölkpakets-tung-bebis mitt på kroppen! kroppen är verkligen fantastisk på så många vis.
Jag har senaste tiden känt mig rätt säker på att hon vänt på sig och ligger med huvudet neråt eftersom det sparkas och levs om rätt bra uppe vid revbenen. Jag tycker det känns skillnad på hur moderkakan ligger den här gången, Smilla låg ju så nära min ryggrad och växte med moderkakan framför, den här gången är det tvärtom och det känns att bebisen ligger väldigt ytligt och nära inpå huden. det gör nästan ont när hon bökar runt med lill-rumpan ut i vädret och ryggen som putar ut med jämna mellanrum. men så jäkla coolt.
Hur som helst så kände barnmorskan helt riktigt att hon ligger startklar med huvudet långt ner och ryggen utåt väldigt ytligt. magen ligger fortfarande mitt på prick på normal-kurvan i tillväxt, och blodtrycket var lågt och bra.
Tipptopp alltså! Magiskt. känner mig jämt upplyft när jag går därifrån.
Min starka lilla tjej, stanna där inne några veckor till är du snäll så ses vi snart, snart < 3
Vi längtar efter dig alla tre!
Imorgon jobbar jag och kulan vår sista dag!
*Ahhhhhhhhhhhhhhhhh*
Så konstigt men samtidigt SÅ peppad på semester.
På lördag sticker vi till Alvesta i en vecka och enligt väderprognosen blir det till att vala ner sig i nån slags bikini all week long :D
Kan man få en bättre start på semestern?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar