ÄR NI MED NU?

VECKA 34!!!!

För att sammanfatta förra veckan, vecka 33 kan jag säga att det var DE STORA krämpornas vecka för min del, det tog på krafterna att vara hemifrån en hel vecka i högsommarhetta kan jag lova. Fick känna på både halsbränna, värmeslag som slog ut den lilla hjärnkapacitet jag har kvar, vakna stup i kvarten på natten av oklar anledning OCH det allra nyaste: sammandragningar! ett tag trodde jag nästan att nu kommer hon! Sjukt intensiva var dom där någon timme när vi satt i bilen påväg till stranden.

Tack gode gud så lugnade dom sig när jag kom in i skuggan, fick mig ett dopp i sjön och sjunka några grader i kroppstemperatur. Hualigen, hann bli riktigt oroad där ett tag.

Men nu dundrar vi vidare till vecka 34 tycker jag!

Låt mig presentera en totalt urlakad, trött höggravid person för er. Jorå, väl hemma igen kände jag mig pigg och redo att ta tag i alla tusen projekt här hemma inför lillasysters ankomst, den peppen höll i sig cirka ett dygn - sen kom den stora magsjukan på besök.

FY I H*LVETE vad brutal den var, för att sammanfatta och utan att gå in på närmare detaljer än så *besparar er det*

Har nog aldrig mått så dåligt. småskrek till tobbe från toaletten att det här KAN inte bara vara magsjuka, det måste vara något annat, kändes verkligen som att kroppen fått för sig att tarmarna skulle upp fel väg. genomvidrigt.

Blev lite ledsen när jag ställde mig i spegeln idag och tyckte att magen nästan försvunnit :´(  så fort matlusten kommer tillbaka blir det uppdrag "fylla-på-alla-depåer-till-max-igen" fram till födseln.

Känns som en uppgift i min smak.

Mitt i natten efter att kroppen tömts på exakt allt hade jag som träningsvärk i varenda muskel och sammandragningarna kom tillbaka, SÅ starka, säkert för att magen spänt sig och jobbat så hårt. Dom kom var tredje minut och höll i sig 30 sekunder var och gjorde riktigt ont. Var väldigt nära att ringa förlossningen och gick igenom i huvudet vad jag skulle be tobbe skyffla ner i någon slags bb-väska och stressade upp mig ännu en gång över att inget är fixat här hemma.
Började som en galen person klicka hem grejer där i mobilen kl 03:00 som kändes livsnödvändiga, jorå, sån är jag. Så nu har vi badbalja, liggdel till vagnen på g, andningslarm *nervös själ*, mobil till skötbordet, tvättlappar och en byrå till alla små små bebiskläder.
Absolut inte livsnödvändigt för fem öre kan jag ju konstatera nu såhär i o-panikigt tillstånd men ja, känns ändå bra att nånting händer här hemma i bebisförberedelserna, inte MINST för att min hjärna ska hinna förstå att hon snart kommer.
6 veckor är ju liksom ingenting. GAH!

Älskade lilla lilla unge där inne. Appen säger att du är 42 cm och väger ca 2,2 kg, så stor nu! Barnet kan nu själv bekämpa lätta infektioner med sitt immunförsvar - hur gulligt är inte det?! 
Utrymmet minskar för varje dag och barnets rörelser blir större och långsammare - check på den!
Barnet är nu väl medvetet om förvärkar, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. VID DENNA TIDPUNKT KAN BARNET UTAN VIDARE ÖVERLEVA UTANFÖR LIVMODERN. Alltså?!!! Hur coolt är inte det :-D 
Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas, syskon och främlingars röster. Känns så himla fint att den här ungen kommer att ha både mig, Tobbe OCH sin storasyster som vi alla känns lika bekanta, nåja mamma är ju mamma, vi har ju liksom delat kropp i 9 månader, men ändå. Tänker mycket på just det ögonblicket när Smilla får hålla sin syster i sina armar för första gången. alltså tårkalaset, åh hå hå.