*** VECKA 32 ----> 8:E MÅNADEN ***

*Vår bebis är nu ca 42 cm lång och väger ca 1,95 kg vid veckans slut*
Inte konstigt att det känns trångt där inne nu! det är ju verkligen en riktig människa! jag kan skilja på när det är fötterna som sparkar eller ett litet knä eller armbåge som åker längs med magen och när hon bara ligger och kittlas med sina små händer.
Hon är väldigt stark också den här lilla tjejen ska jag tala om och är sällan lugn så jag tror hon kommer brås på mig som liten dvs Inte. En. Lugn. Stund. heh.
Hon brukar buffa runt och vara på lekhumör precis när jag ska somna och sen väcka mig igen runt halv 4 på morgnarna då det tydligen är nån slags discotimme i livmoderns värld som hon då inte vill missa.
Härom natten/morgonen gav jag upp att försöka somna om och gick upp och dukade fram storfrulle kl 04.30 och tänkte att det är väl lika bra att vänja sig :))))))

Men allt hon gör där inne, det är så jäkla coolt, jag är så fascinerad och säkert överexalterad som vanligt! hade det inte varit för att jag måste vara i något slags vaket tillstånd på jobbet i en massa timmar så hade jag lätt struntat i sömnen och bara legat vaken och stirrat och känt på magen natten igenom.

Får såna stora stötar genom kroppen av längt och lycka emellanåt som bara sköljer över mig och gör mig helt vaaaarm < 3

Vår lilla skruttisfialisa-älsklings-gummilumsa-vilda bebis-skruttisunge 

ahhhh vad jag längtar efter dig!

Jag vet att jag sagt det typ varje vecka, men det här måste fasen vara den bästa tiden av graviditeten. Inte så långt kvar men ändå en bit bort och den där stressen över dagar som jag hade i början är borta. jag längtar ihjäl mig men njuter samtidigt varenda dag och tycker fortfarande att varje rörelse är det coolaste någonsin och förtjänar hejjarop (men hejar förstås tyst inom mig av hänsyn till kollegor. och medresenärer. man vill ju inte framstå som psykopat eller så...)
Njuter också av att ha min fina Tobbelobb helt för mig själv i några veckor till och blir lite nostalgisk av den tanken, det har ju varit bara vi så länge och tänk, om 2 månader är vi en till!

Den här veckan har bjudit på energidippar varje eftermiddag och i måndags såg jag tydligen så trött ut att chefen utbrast "men gud hur är det med dig, du håller väl inte på och ska FÖDA?!" och i tisdags fick jag order om att åka raka vägen hem och vila efter jobbet *HA-ha som att något annat ens vore aktuellt*

Annars uppmanar appen mig om detta denna vecka:

"Mamman är påväg in i den stora magens fas!

Förvånas du över hur stor din mage kan bli?

Din vikt ökar snabbare än någonsin nu. Vila så ofta du kan. 

Man har behov av vila, nyttig mat och vätska för att må bra."

Har även börjat känna av små svaga molningar i magen emellanåt vilket tydligen är början till förvärkar! så häftigt! det här med kroppen slutar då aldrig att förvåna. tänk att den övar sig redan nu och vet vad den ska göra?!

Hur stor kan en mage egentligen bli?

jag menar, den är ju ändå långt ifrån färdigbakad.

Får väl se om den ens får plats i bild i v 42, om vi nu kommer så långt.