SÖNDAGSMORGON

Jag och min älskade medpassagerare var ute tidigt i söndags och njöt av lugnet och solen och vattnet och med denna nya framtunga vikt tog det "bara" cirka dubbelt så lång tid som vanligt hehe. Dubbelt så mycket tid till att njuta av utsikten alltså! mitt nya motto på promenaderna nu ju :-P
Tänk, snart går jag samma runda men med min lilla tjej på utsidan som sällskap, dragandes i en liten vagn. men vänta, SKA JAG DRA BARNVAGN? 
Med en bebis i? MIN bebis? drabbas fortfarande av såna overklighetskänslor som ni märker! händer det här på riktigt?
äh det är så pirrigt alltihop!