HALLOBALLOBA

Det känns som en 10-kgs stenbumling fallit från mitt bröst, jag har nämligen äntligen tagit tag i mitt liv och skaffat mig ett jobb till hösten. Stapplade upp kl 5 i torsdagsmorse för att ta tåget upp till huvudkontoret och träffa bossen. Jag var hysteriskt nervös, svettades, kände mig röd som en tomat och hispig men efter 10 minuter utbrast han att "nämen hörrö du är ju hur glad och trevlig som helst, klart du ska vara med i vårat gäng!". så var det klart. mirakulöst.

Har känt mig speedad sen dess, uppe i det blå, gått på moln o.s.v
1 jobbvecka kvar sen väntar 3 veckors ledighet och flytt och massa spännande. Gah! ska straxt iväg och jobba min sista lördag och ikväll stundar utflyttningsfest med stort holabaloba för sista gången i min och Tobbens finfina älskade lya. kan bli precis hur känslosamt som helst.