Jag har en obehaglig dröm som jagar mig på nätterna med jämna mellanrum.
Jag är åter inlagd på kvinnokliniken på Huddinge och ska föda fram Juni. jag ligger på en hård säng i vit sjukhusrock och bredvid mig i samma rum ligger en annan mamma som precis fött ut sitt döda barn och vaggar det i famnen och vägrar släppa taget.
Jag vill inte gå igenom det här igen. det skulle ju vara över nu. jag vill verkligen inte vara här.
Jag kan inte prata.
Desperat försöker jag få fram orden men ingen lyssnar.
Jag försöker skrika att jag har ju en NY liten bebis där inne också och hon är ju frisk. HON ska ju inte komma ut!
Men inget hörs.
och precis när jag ska ta näven med mediciner så vaknar jag med dunkande hjärta.

En sån där verklig dröm som sitter i hela dagen.