NÄR HÖSTEN ÄR SOM BÄST

I veckan tog jag och Smillis bussen (bara det var ju ett äventyr..) till Elina och Tyra och gick en mysig promenad i Hagaparken i solen tills Tyra ville komma ner och känna på löven. så himla spännande med löv ju!
Tänk här sitter vi med varsin UNGE *overklighetschock*
Smilla var dock inte lika impad av löven utan sov sig igenom allt...enda tills vi hoppade på bussen igen, då var det skrikkalas som gällde, med en väldigt svettig mamma som inte riktigt visste vad hon skulle ta sig till. kändes inte helt lämpligt att dra upp en liten spädis vind för våg i en skumpande buss mitt på motorvägen och häva fram bröstet så bebin fick skrika. och fick fortsätta med det även när jag sen småsprang med hjärtat i halsgropen till BVC, slet upp henne och skyndade in i amningsrummet.
Jösses. att det gör så fruktansvärt ONT i en när ens bebis skriker.
kände mig hemsk. hon har aldrig skrikigt så länge i sträck så både hon och jag var nog lite tagna efteråt. hualigen.
Men, läkarbesöket gick hur som helst mycket bra och bebin blev överöst med beröm så det var en väldigt mallig mamma som gick därifrån sen.
Älskade ungen min < 3