Idag för prick en vecka sen kom vi in till bb-Sophia vid kl. 20 för att kolla om vattnet gått efter att tobben mer eller mindre tvingat mig att ringa in och rådfråga. Dom ville ha in oss för kontroll. Jag tyckte att det var totalt onödigt, jag hade ju inte sådär jätteont och trodde inte ens att det var värkar jag hade.
Ville inte ta med packningen in heller eftersom jag var 100% säker på att vi skulle hem igen. Vi skulle ju ha myskväll och kolla idol!
Och om det visade sig vara värkar skulle jag ju kämpa hemma längelänge innan det blev dags att åka in. Jag skulle ju hoppa runt på min pilatesboll, duscha varmt och tända ljus och lyssna på delfinlåten och mata mantran och andas, äta pasta och kämpa på.
Så blev det ju inte.

Blev uppkopplad med sån där CTG på magen och dom konstaterade att det absolut var riktiga värkar och att jag dessutom var öppen 4 cm och att det skulle bli bebis inatt.
Blev totalt chockad. Var nära att åka hem ändå eftersom jag var så inställd på det. Det var en himla tur att Tobben såg vad som var på g och att vi stannade, för sen gick allt med en himla fart!

I det här badet föddes hon sen, vår lilla fiskunge (lianen som jag var så peppad på hann aldrig ens användas):

Idag, en vecka senare ligger hon i sitt babynest mellan oss i soffan som den mest naturliga saken i världen på vårt första fredagsmys som tre.