Min kära vän försöker bli av med sina dåliga vanor.

eller snarare väga upp dom med sina bra vanor.

som består av tre kiwisar exakt.

..

Välkomna till mitt nya liv gott folk!

.

.

Jag blir fri om sisådär tre år. vi kanske ses då.

.

.

.

Mitt sällskap i isoleringen: Kate Nash.

Ibland krävs det att man får en bit, för att få träffa den man tycker om. och vem vet, kanske hittar man en ny som man tycker om av bara farten. Det var precis vad som hände i helgen. Nyvaken och svettvallande sprang jag med andan i halsen som alltid när jag ska till tåget och satt sen där och klurade på om jag verkligen hamnat rätt eller om jag skulle hamna på fel perong i helt fel stad som ett antal gånger förr. alltid lika spännande.

Västervik stog det i alla fall på skylten.
och jag fick se både viken och en kille jag gillar. hur bra som helst.

dessutom fann jag en ny kärlek. Caj Karlsson heter han. han satt där i en gungstol med ett glas rödvin på en liten scen med gitarren i famnen i en mörk hotellkällare och tusen tända stearingljus. helt magiskt. så vackert.

Hååååll om mig nu

Idag fyller världens bästa Therese år och vad passar väl bättre än

en dubbelsats extrakladdig kladdis dagen till ära?

.

Grattis grattis grattis grattis grattis!

Du är bäst my best friend :)

.

Jag har gjort det! Jag har köpt mina absolut första högklackade finskor nånsin.

Jag som alltid tjoat runt plattfotad och sett frågande på alla tjejer i skyhöga klackar som klagar på skoskav och nageltrång och allt vad det nu är.

tills nu.

.

Jag har stapplat runt som ett skadat djur inne i lägenheten sen jag köpte dom och försökt komma underfund med hur man gör. Vi får se. man kan väl lugnt säga att jag har hittat min egen gångstil ialla fall.

.

Put on your dancing shoes, så kör vi!

.

.

.
Min cykel har en tendens att få punka med jämna mellanrum. täta mellanrum. när jag bodde hemma skyllde jag på att trottoarkanterna var för vassa och att jag skulle missa en massa dyrbar tid om jag skulle behöva kliva av i varje gupp. "Nu igen?!" suckade min stackars pappa men drog snällt fram verktygslådan för fyrtioelfte gången.


Nu bor jag i Kalmar och lik förbannat får min cykel fortfarande punka alldeles för ofta och jag skyller allt på att det är så mycket krossade vinflaskor i den här stan. "Nu igen?!" suckar min snälla Tobbe och drar fram verktygen för fyrtiotolfte gången.

.

Ja. och nu har den gått sönder igen. surprise, surprise. Men med en bortrest Tobbe och ingen pappa i närheten står min cykel och samlar damm ute på gården och ser trött ut.

Så imorse i all hast och stress med jackan vidöppen och en halv macka i handen sprang jag ut och tänkte att jag kunde låna en herrcykeln. HUr svårt kan det vara liksom?

SÅ jäkla svårt ska jag berätta för er. näradödenupplevelse-svårt.

Vilken idiot har bestämt att sadeln ska sitta skyhögt och styret nere vid marken så att rumpan putar rakt upp i himlen? Det måste ju vara för att gående ska ha något att skratta åt.
Och inte nog med det, dessutom ska man undertiden försöka hålla balansen i denna, minst sagt, onaturliga ställning och se sig om över vägen.
Det GÅR inte! Inte om man heter Michaela Andersson och har svårt att ta sig över en trafikerad gata som det är, på sina egna ben.

Nej, som sagt helt onatrulig ställning att sitta i, inte skönt nånstans. det kan ju inte finnas en människa, med alla kroppsdelar på rätt ställe, som faktiskt tycker att det är bekvämt. med rumpan i vädret på det där viset.

Nej, ingen vidare Joy Ride där inte.

Ska bli nåt åka av hedanefter blir det nog till att
plocka fram verktygslådan själv den här gången.
Hur svårt kan det vara liksom?

Fortsättning följer....

.

Är man rädd.....

...att sova ensam om natten får man ta

till sina knep för att känna sig trygg.

.

.

Kom an bara!

.

Nightmares

.

.

.

Den här helgen hände något. det var i fredags när jag och mina klassisar belägrade bibblan. ja ni hörde rätt. på en ledig fredag. herre jösses tänkte jag när jag såg allt flitigt folk och kände paniken komma krypande. kanske var det en dålig idé ändå? helg och bibliotek går inte ihop. inte i mitt huvud iallafall.

Men, det var innan jag nånsin pluggat med Lina och Nicole det. för när man gör det då får man prata om allt annat än cellen om man vill. och det vill man. och tränade magmuskler, ja det får man på köpet. och så blir man bjuden på tilltugg. massor av tilltugg. mackor och choklad och juice. för Nicole gillar att handla.

på fredagar drar vi feststämningen ännu ett steg längre och byter ut juicen mot bubblande Redbull som om man anstränger sig kan påminna om en annan bubblande dryck. sen skålar vi med vita plastglas från toaletten och allt känns nästan lite förfestligt.

-Skål tjejer! Skål för fredagskänsla i bibblan!

..

- "Sänk ner glaset och plugga!"

När gong-gongen till slut skickade hem oss med sitt dångande kände jag mig nöjd.

jag visste att mellan alla skrattanfall hade vi fått ur oss, i allafall ett och annat ord, som skulle kunna kopplas till cellen. eller åtminstone biologi.

Helt helt tillräckligt på en fredag enligt mig.

.

.
Min vän kommer från Norrland. Lina heter hon och klarar långt många fler minusgrader än jag ens skulle våga tänka på.

Påväg hem från föreläsningen nere i hamnen svischade vi fram på hennes supercykel. eller hon svischade och jag försökte väl snarare krampaktigt balansera mig kvar på pakethållaren.

"Gud va skönt det är ute!" joddlade hon på där framme. "Lite småkyligt är det ju men absolut inte så att man behöver tjockjacka, vantar, halsduk och mössa än på långa vägar. inte som uppe i norr inte."

"Ehm neej precis..." huttrade jag där bak, svalde och tittade ner på mina tumvantar och gigantiska halsduk och tänkte på mössan som låg och lockade i väskan.
"...absolut inte, man e väl ingen vekling heller."
Bit ihop.

För oss mjukisar.

Du Är Fantastisk

Jag kan inte fatta att det är 11 år sen du föddes. Den dagen var nog den lyckligaste i hela mitt 12 åriga liv. Som jag hade tjatat och gnatat och väntat och drömt och önskat mig en liten plutt till i familjen. och så kom du. och alla tankar på en lillasyster var som bortblåsta.

Du var det allra allra finaste jag nånsin sett.

så liten och söt.

Och nu fyller du 11 år. min lilla Max.

.

.

Grattis på födelsedagen Darlington.

.

Höst på min planet

.

Jag vill se frost ur varje sommardagg.
Jag vill se skymning mitt i rusningen.
Jag vill se vimlet byta ytterplagg.
Jag vill se löven byta färg igen.

Jag vilar under himmelen
i höst på min planet.

// Höst på min planet
- Lars Winnerbäck

Det här med att ta kort är ju roligt. och det är ju väldans bra om kameran fungerar som den ska. om den dessutom är rosa så blir det ju inte mycket bättre.

nu råkar det vara så att jag lyckats ta död på 2 kameror inom loppet av ett år. rosa sådana.

"Vad som än händer så får jag INTE under några omständigheter köpa en till som är rosa, det är som att det ligger en förbannelse över mig och rosa kameror, vilken annan färg som helst går bra men INTE rosa."

.

Ungefär en timme senare kommer jag ut med ett stort leende på läpparna och en sånhär liten goding rikare.....

.

DA DAAAAA!

.

Kärlek från första tonen

Ni vet när man blir sådär musikkär. det pirrar, man ryser och allt känns bara så rätt. det var länge sen men nu har det hänt igen.

Jag är helt förlorad i den här killens musik. Joshua Radin. jag säger bara det. vilken röst, vilken gitarr, vilken karl. Hur är det möjligt att han har gått mig förbi enda tills nu?
Jag kan inte sluta lyssna.
Mina fingrar knappar in på cdon och beställer hem allt som finns med honom innan jag hinner förstå vad som hänt.

I'd rather be with you

// Joshua Radin

.

.

Jag borde väl egentligen ha förstått redan från första början att det skulle bli vi två till slut. pillrena och jag. Plötsligt känns allt annat så avlägset. tänk att få pillra med mediciner hela dagarna.

Runda, rosa, avlånga, blåa....

Idag hade jag min första praktikdag på ett mysigt litet apotek i Kalmar. nästan lite hemtrevligt kändes det faktiskt.

Jag trippade runt där i min vita rock med skylten "Receptariestudent" och kände mig mallig när jag faktiskt fick gå in BAKOM disken och stoppa näsan i alla medicinlådor.

Ännu mer hemma kände jag mig ute i fikarummet där jag blev bjuden på piller ur välkända burkar som stog uppradade på bordet. brevid chokladasken såklart. vitaminer, järntabletter, omega-3, kosttillskott och gud vet allt.

- "Bara ta hur mycket du vill!"

Jag tror jag har hamnat rätt. ja ta mig tusan.

Sådär ja. Nu har jag gått från yngel till groda. från nolla till etta. Men det kom inte som ett brev på posten direkt. nej det krävdes en veckas hårt festande, lekande och tävlande. Igår var det den stora finalen med fångarna på fortet från tidiga morgonen, vandring genom stan iförd soppsäck och ögonbindel, krälandes på asfalten och sjungande små grodorna runt torget. förnedringen var total.

Efter lite kanåkning på såpbana, med en kallsup i grönsåpa och blåmärken över precis hela kroppen som resultat blev det slutliga testet ändå att simma genom sjögräs på tid. ja. man blev blöt. och svart. för att inte tala om illaluktande. stinkande.
När jag väl vandrade hem genom stan igen endast iförd min blöta soppsäck, sjögräs i håret och med skorna i handen kände jag mig som en riktig Robinson.

mot okänt mål.

Nollad. igen.

Men i år är jag inte blå.

Nej, numera är det rosa som gäller.

Tre glada yngel.

Soooo last year.

.

.
Okej att jag ser yngre ut än vad jag är. fine. det köper jag. men igår blev jag faktiskt lite förnärmad i klädesaffären.

- "Vi har extraöppet för alla våra medlemmar på tisdag med lite snittar och....en liten pinsam fråga bara...har du fyllt 18 än? ja jag måste fråga för vi kommer även bjuda på en liten drink. hehe."
.
18?!!!!!!

Herre gud. jag ser inte äldre ut än 17 alltså. tack. den värmde. verkligen.

.
Det är rätt bra att ha en karl i huset ibland.
speciellt om han kan fixa igenproppade avlopp och stoppa om än med blöta handdukar när man bränt sönder ryggen.

Att han sen är världens finaste och sötaste och köper fiffiga pressenter och lagar mat åt en skadar ju inte heller.
Ibland ska man helt enkelt ha lite tur här i livet :)

<3

.

Skulle sommaren vara slut va?

..

.....

.

Skitsnack!

Låt mig och mitt sommarlov va,

åtminstone en vecka till.

.

.

.....

.

.

.

. Luften smakar som en jordgubbspaj

En solig dag i maj

Träden står i blom

Marken täcks av jungfrudom

Och nu hänger det på varje kvist

En solskensoptimist

.

Luften bor i mina steg

Framför mina ögon öppnar sig

En solig väg till dig

.

.

// Håkan Hellström

.

.

Efter årets sista utefriskis och massa plask i jättevågorna mullrade magen som nån slags inre jordbävning. Pannkaka, pannkaka!

och pannkaka blev det. i mängder. Halva natten tog det ungefär. men jäklar vilken snits jag fick in.

En att spara, en till mig, en att spara, en till mig...

sen blev det matkoma enda tills jag vaknade imorse och magen skrek pannkaka, glass och sylt igen. Tja, vad ska man göra liksom?

Bästa starten på dagen gott folk:

.

Mm mm mm.

.

Herre gud! Vissa dagar fattar jag inte vart all energi kommer ifrån. kanske var det all kladdkaka och glass som jag proppade i mig igår när alla möbler äntligen var på plats. i så fall var det ett vinnande koncept.
Med strålande sol utanför fönstret och spring i benen svischade jag om till träningskläder så fort jag vaknade innan jag skulle hinna ångra mig, slängde ner badkläderna i påsen, satt musiken på max och cyklade yrvaket iväg till spåret, med solen i ögonen såklart.

Benen bara flög fram längs med vattnet och jag hängde förvånat med och fattade ingenting, har den här energin funnits hela tiden utan att jag vetat om det? vilket slöseri.
När vägen tog slut möttes jag av en grind med texten "Lösa djur på bete". hmm. jag funderade en stund och bestämde mig sen för att trotsa min rädsla för, i stort sett allt på 4 ben och smög in. stängde grinden om mig och kände hjärtat slå ännu lite snabbare än innan. sen sprang jag vidare på helspänn och spejade efter något hårigt som skulle dyka upp från ingenstans och sätta klorna i mig. eller klövarna.

Fan vilken gigantisk hage tänkte jag medan jag fantiserade om vilka diverse djur dom kunde ha släppt ut. Bisonoxar var det värsta jag kom på. snälla säg att det inte e bisonoxar! aldrig har jag sprungit så snabbt. så plötsligt bara var dom där. överallt över hela vägen.
Små håriga bollar. Min första impuls var att vända om och springa utav bara helvete.
sen dök bäbä vita lamm upp i huvudet och nån bild ur Bullerbyn när dom matar en lammunge med nappflaska och det räckte för att övertyga mig om att hårbollar nog är ganska fredliga djur ändå.
2 minuter senare var vi bästa vänner. Ullbollarna och jag.

Jag kommer snart tillbaks lilla får.

.

.

Nöjd med min naturupplevelse hittade jag en alldeles egen liten idyllisk brygga där vattnet såg lite extra blått och klart ut, sen kastade jag mig i och tog världens kanske längsta morgondopp.

.

Varför gör jag inte sånt här varje dag?

,

.

.

.

Ja då var det dags att flytta igen då.

Jag och mina en miljon grejer.

.

före:

Jaja lite rörigt kanske.

.

.

efter:

.

.

och det bästa av allt:

Eget pentry, alldeles alldeles eget!

.

.

.

.

Vissa platser är lite finare än andra

och vissa stunder sådär extra vackra.

.

.

En vanlig torsdag ute på verandan hos min vän satt vi i kvällssolen och skålade vin och skalade räkor om vartannat och låtsades att det var fredag och att sommaren precis börjat.

När kvällen blev sen och myggen hungriga flyttade vi in och hittade en pappas gamla vinylsamling. vilken skatt! Så vi blev liggandes i varsin ende av hyllan, grävandes bland underverken med stora leenden medan det sprakande ljudet från Dylan förgyllde stämningen ännu mer.
.

När jag väl får min efterlängtade lön vet jag exakt hur den ska spenderas: jag ska påbörja min framtida vinylsamling!

så när jag är gammal och grå ska jag lära mina barnbarn om gammal musik från min tid och oja mig över hur lite dom vet om storheter som Parken och Lykke Li.

.

.


28 + visade termometern vid stationen när jag kämpade mig fram ett steg i taget med alldeles för mycket packning och svett som sprutadade från alla håll och lika stressad som alltid när jag har en tid att passa. Fy fan vad varmt. kan man dö av akut vätskeförlust så gör jag det nu, tänkte jag när tåget kom inrullande och jag hade alldeles för många tunga trappsteg kvar, jag måste ju ha svettats ut halva min kroppsvikt vid det här laget. kom igen benen några steg till.

Puh!

Två saker är bra med Swebusexpress. 1: dom har sjukt effektiv luftkonditionering och min vätskebalans börjar äntligen komma i fas igen efter de senaste dagarnas hysteriska vätskeförluster. 2: dom har gratis internet. tror jag. hoppas jag. annars blir det här en dyr resa för jag planerar att sitta klistrad vid spotify några timmar till. timmar. långa timmar att slå ihjäl. 6 stycken för att vara exakt.
Express, jo jag tackar ja.

.
.

.

En miljon blåbär i skogen...

.

.

...och nästan lika många myggbett på kroppen en halvtimme senare.

.

Äääääntligen fredag!

Freeedag är alltid fredag. men idag är det inte vilken fredag som helst.

jag får mycket efterlängtat finfinbesök.

Kom hit nu!

.

Brevlådorna förföljer mig!

Jag ser inte spårvagnen, jag ser bara brevlådan och tänker att stackars stackars den brevbärare som måste springa efter och försöka pricka rätt...

Jag är skadad för livet. jag vet. allt jag ser är postlådor.

överallt.

.

.

Storsstaden alltså. så mycket människor. och bilar. och ljud. vägar och stilar. för att inta tala om alla små piffiga affärer. jag hade nästan glömt hur det var men blev lyckligt påmind.

.

.

. .

.

.

Efter att ha drägglat över alla fina klänningar jag inte har råd med på Tjallamalla och Beyond Retro hamnade jag i himlen. PetSounds Records. Oh oh oh.

om jag hamnar där när jag dör, ja då känns det faktiskt helt okej.

Kolla bara:

.

Rad efter rad med skivor, hylla efter hylla, vinyler och tidningar,

affisher och omslag, wow säger jag bara. wow.

.

Jag vet inte hur länge jag fastande men när dom efter många timmar började släcka ner förstog till och med jag att det kanske var dags att dra. tyvärr. jag hade verkligen kunnat stanna hur länge som helst. tiden liksom bara försvinner där inne. som i en annan värld.

.

Det här med utefriskis i parken är ju verkligen en härlig grej. Bara det att man får vara utomhus och känna hur vinden viner genom sin svettiga kaluffs för att i nästa sekund ligga och kråla i gräset och sen upp igen och studsa som en boll tillsammans med andra entusiastiska och rödfejsade hurtbullar.
Det är sommar det. speciellt när man under stretchen kan ligga och se upp på den blåa himlen.
och om ledaren dessutom spelar ens favorit-över-alla-andra-låtar-låt undertiden, ja då är ju lyckan nästintill total.

.

Love is verkligen in the air.

.

.

Idag är det visst alla Magdalenors dag. Det upptäckte jag när jag kom hem och hittade ett blombukett utanför dörren. Ett blombud! till mig?!

.

Michaela Magdalena. döpt efter låten Maria Magdalena. det är inte alla som är döpta efter en partydänga inte. fast det blev ju Michaela istället för Maria förståss.
nån hejd får det väl kanske vara på partystämningen när det trots allt handlar om att döpa ett litet barn.

vad vet väl jag. .

.

.

Tack fina mamma, bästa Jimmy och sötaste Maxen.

.

.

Please Miss Postman

Det sista jag kommer ihåg är att dom röda digitalsiffrorna lös 04.22 i mörkret när jag låg och funderade på vilket som var bäst, försöka få 2 timmars sömn eller att gå upp och göra lite improviserad yoga, dricka te, skriva en dikt eller något annat kreativt.
någonstans mitt i allt tänkande blev allt äntligen svart.

Spöregn, måndagmorgon, reklam och noll i både sömn och motivation.
jag vill inte, vill inte, vill inte.
Men hur skulle det se ut om folket inte fick sin efterlängtade reklam?
jag vågar knappt tänka tanken.

.

.

.

.

Folk är alltför vänliga.

.

Då biter jag mig lite i läppen, höjer volymen och intalar mig att jag inte alls gick upp i onödan imorse.

.

Tårtkalas

.

.

I helgen var jag på kalas. ett riktigt kalas med tre olika sorters tårta,

där man fick äta precis hur mycket man ville.

Just där och då kände jag att himlen var lite närmare än vanligt.

.

.

Nästan som på den gamla goda tiden

I ett litet idylliskt hus i Bromma bor Lajsa. Förutom att hon är världens finaste vän kan hon så många bra saker. inte bara om olika lavasorter, stenar, knott och fjäll, utan också hur man bakar godisbröd. hur gott som helst. det hörs ju bara på namnet att det är fullproppat med torkade frukter och frön och annat spännande. storögt tittade jag på hur dom små brödbullarna blev till.

- Wow, jag har nog aldrig sett så fina små brödfoster förut.

knåda, mjöla, knåda, mjöla.

Sen åt vi bröd och sjöng jag kommer inte heeeeeem ikväll, och mindes hur det var när vi var sambos i Edsberg och bodde i varsin ende av min 22-kvadratiga lilla lya och kämpade heltid på posten i veckorna och ordnade stora fester på helgerna och fick störningsjouren efter oss, firade med naturgodis varje tisdag med ursäkten att det ju faktiskt bara var lillfredag en dag i veckan och piffade om förrådet till våran alldeles egna walk-in-closet med speglar och allt. det va tider det.

Det var verkligen tider.

.

DDu och jag Lajs <3

Köööööööö!

.

.

Tänk att alla skulle till Kalmar samtidigt som vi.
men vad gör väl det när man sitter i en bil fullproppad
med godis, musik och bästa vännerna?

Vi gör om det snart igen va tjejer?

.

Roadtrip!

Efter en vecka på posten i allmänt komatillstånd blev abstinensen efter semester och Kalmar och lite galna påhitt för stor så jag och mina fyra allra bästa vänner packade in oss i en bil och gjorde vägarna farliga. bästa idén på länge.

Stor förfest med glada människor och jag bara njöt av alltihop när vi sen dansade bort natten tillsammans ute under stjärnorna. eller under plasttaket var det kanske när jag tänker efter.

Jag har väl egentligen aldrig haft speciellt svårt att ibland försvinna upp i det blå i min egen lilla lyckobubbla. men ibland blir allt sådär extra bra. som ett enda stort glädjeskutt. där var jag i lördags.

.

Mina 5 veckor på posten har bara börjat. med dagliga utflykter bland betonghöghus och kvava trappuppgångar. jag hade glömt hur jobbigt det är, hur totalt uttröttad man blir av att springa och konka och släpa och böka och ha sig.

man blir trött. för att inte tala om svettig.

Mina veckor har bara börjat och redan är mina ben nästintill stelopererade av träningsvärk och idag hände det jag fruktat. Jag stötte på en av alla minst sagt underliga människor på Malmvägen. en rödsprängd aggressiv, påtänd kille jagade ner mig i trapphuset genom 9-våningshuset och stog och skrek efter mig.

jag dundrade nerför trapporna, livrädd, vettskrämd och blev sen stående där i det stinkande trapphuset alldeles skakig med hjärtat i halsgropen och undrade om han skulle komma efter mig eller ta hissen ner och stå och vänta på mig vid utgången. jag kände mig totalt fångad och huvudet var alldeles tomt. jag fumlade med mobilen och undrade vem jag skulle ringa. Mamma? Therese? Lisa? Tobbe? Chefen? nej, vad skulle dom göra?

ingen kunde rädda mig! Paniik.

På helspänn och skakiga ben smög jag sen ut från det äckliga trapphuset så tyst jag kunde och kastade mig på min gule vän mot postens trygga väggar. bort bort från knarkare och psykfall.

Mot posten cykel, mooot posten!

Svensk sommar

Ahhh det började så bra. lördag. och en dag på Kalmars finaste strand. picnic och varmt i vattnet. badmadrasser, sol och sommar....


....enda tills vädergudarna bestämde sig för att ändra om lite på himmlen. eller snarare öppna upp den något. in i det längsta försökte vi ligga kvar och ignorera dropparna som blev större och större enda tills åska och blixtrar började yra omkring oss. ett mittuppslag i tidningen och om en man som blivit dödad av blixten blev droppen. undra hur det känns att få blixten i sig...hmm...jag vill nog inte veta ändå.


- Rädda sig den som kan!
en minut senare var det ingen ide att ens försöka hålla någonting torrt längre. håret låg som slickat längs kinderna och sikten från min lille cykel var inte den bästa. Vatten på marken i himmlen i ögonen överallt.

.

Så. istället för en heldag på stranden fick vi tillbringa den under ett träd, vid en fårhage, huttrande, i dygnsura badkläder, iskalla och med genomblöta handdukar som enda skydd. människor åkte förbi i sina varma bilar och bara glodde på oss. slutsatsen jag drog där under trädet var att jag alltid och alltid plocka upp regnskadade människor i nöd.

om jag någon gång skaffar en bil det vill säga.

.