.
Min vän kommer från Norrland. Lina heter hon och klarar långt många fler minusgrader än jag ens skulle våga tänka på.

Påväg hem från föreläsningen nere i hamnen svischade vi fram på hennes supercykel. eller hon svischade och jag försökte väl snarare krampaktigt balansera mig kvar på pakethållaren.

"Gud va skönt det är ute!" joddlade hon på där framme. "Lite småkyligt är det ju men absolut inte så att man behöver tjockjacka, vantar, halsduk och mössa än på långa vägar. inte som uppe i norr inte."

"Ehm neej precis..." huttrade jag där bak, svalde och tittade ner på mina tumvantar och gigantiska halsduk och tänkte på mössan som låg och lockade i väskan.
"...absolut inte, man e väl ingen vekling heller."
Bit ihop.

För oss mjukisar.