Ibland krävs det att man får en bit, för att få träffa den man tycker om. och vem vet, kanske hittar man en ny som man tycker om av bara farten. Det var precis vad som hände i helgen. Nyvaken och svettvallande sprang jag med andan i halsen som alltid när jag ska till tåget och satt sen där och klurade på om jag verkligen hamnat rätt eller om jag skulle hamna på fel perong i helt fel stad som ett antal gånger förr. alltid lika spännande.

Västervik stog det i alla fall på skylten.
och jag fick se både viken och en kille jag gillar. hur bra som helst.

dessutom fann jag en ny kärlek. Caj Karlsson heter han. han satt där i en gungstol med ett glas rödvin på en liten scen med gitarren i famnen i en mörk hotellkällare och tusen tända stearingljus. helt magiskt. så vackert.

Hååååll om mig nu