HIPP HIPP HURRA
lördag 28 november 2015
torsdag 26 november 2015
2 MÅNADER MED DIG
Älskade Smilla, var ska jag börja?
Herre gud. Hela det här året har ju liksom bestått av att längta och vänta och baka ihop dig och så kom du ut till slut som världens bästa lilla människounge. där var du! och allt det där jag haft så svårt att förstå innan blev plötsligt så klart. Det var ju dig vi väntat på!
De senaste två månaderna har nog varit de längsta i mitt liv samtidigt som tiden flyger förbi och du har blivit så stor redan, det känns så galet att tänka att du inte fanns innan.
Smilla min Smilla, du är det bästa, (bästa bästa bästa!!!) som hänt i mitt 29-åriga liv och jag har svårt att se att något någonsin skulle kunna toppa det. Jag är så TACKSAM över att just jag fått äran att vara din mamma. Varje dag. Resten av livet! *aaahhh* Den tanken gör mig så lycklig, för nu när jag har dig så kan jag aldrig tänka mig ett liv utan dig. Jag drog vinstlotten och fick dig!
Du är otrolig min lilla unge och att vara med dig får mig att må så himla bra.
Du kom och gjorde livet så mycket bättre, roligare och framför allt mer kärleksfyllt. Tack min älskade skrutt. Jag hade aldrig vågat tro att det skulle bli så här bra.
Du har tagit mig med storm och jag skulle göra vad som helst för dig ❤️
MORGONFRILLAN PÅ
Att få vakna bredvid den här ungen och dess tillhörande morgonfrilla varje morgon måste ju vara det största lyckopillret i världen. Min lilla solstråle (som snabbt kan förvandlas till ett litet åskmoln om maten dröjer cirka en sekund för länge).
Hon är nog världens snällaste, sover typ hela nätterna igenom *peppar peppar* är go och glad nästan jämt men också väldigt bestämd. det här med att vänta med dom viktiga sakerna i livet, som mat och torr blöja går inte att kompromissa med.
Men det känns ju ändå som ganska överkomliga villkor.
MED BEBISARNA PÅ UTSIDAN
Igår var jag och Smill hemma hos Lemis och hennes lilla Filip och myste hela dagen. Filip är ju bara 9 dagar yngre än Smillis så det var så himla kul att se dom två tillsammans. Smilla tyckte att Filip var väldigt spännande och tittade storögt på honom medan han var lite mer svårflörtad haha.
Tanken var att vi skulle ut och gå och sen kolla in en sväng på öppna förskolan men eh, tiden liksom försvann! Vi har ju inte setts sen vi båda såg ut såhär:
Två väldigt höggravida personer på bristningsgränen! så vi hade ganska så mycket att prata ikapp om man säger så. Finaste Lemisen min < 3
Ser fram emot att hänga mycket med dessa två framöver. Så sjuk känsla att sitta och fika och sen ha varsina bebisar sovande på filten bredvid, liksom hallå? är dom verkligen våra?!
VARJE MORGON
Smilllisen gillar verkligen morgnarna, speciellt glad blir hon när vi lägger henne på skötbordet och hon får säga god morgon till sina kompisar uppe i mobilen, hon och getingen har verkligen något speciellt going on. Hon blir HELT till sig, sprattlar med ben och armar, spänner ut hela magpartiet, får något besatt i blicken och skrattar och ler och jollrar.
Ofta blir hon så uppspelt och drar i sig så mycket luft att hon sen hickar hej vilt i typ en kvart efteråt.
Vi har även börjat spela musik för henne där inne och ja, då vet ju glädjen inga gränser för den här lilla discobebin.
och ja, det är rätt underhållande att se på för mamman och pappan också för den delen.
lördag 21 november 2015
Både jag och Tobbe vaknade i chock och tittade på varandra och bara "har du varit upp med henne inatt? "Nej inte jag heller!".
Hoppas att detta är någon slags ny vana från lillans sida att hålla sig mätt hela natten igenom.
Det var hemskt att inte kunna få henne lugn, det var som att hon var trött men så fort hon var påväg att somna så blev hon vettskrämd och otröstlig.
Jag ville bara gråta med henne till slut för jag tyckte så synd om henne. Vilket jag också gjorde när hon äntligen somnat till. Ojojoj vilken känslostorm, den har jag väntat på kan jag ju säga . Allt har ju känts nästan "för lätt" hittills och jag har undrat när stormen skulle komma.
Men efter en lång varm dusch, lite hulkgråt i telefonen med mamma och pepp från Tobb om att jag inte ALLS är världens sämsta mamma (som min hjärna försökte lura i mig) så kunde vi mysa i soffan alla tre och Smilla var sitt lugnaste och mest harmoniska jag igen som om dagens alla sorger var som bortblåsta och ingenting hänt.
Älskade lilla gullis.
Hon är ju så söt, låg och höll mig i handen (fingret) som för att trösta och säga, det är bra nu mamma, jag mår ju bra nu ❤️
söndag 15 november 2015
Idag hängde jag och Smilisen med Elina och Becci. Vi var ute och gick och stannade vid ett café och köpte saffransfika *det doftade saffran ut på gatan så det var bara att följa impulsen och shoppa loss*
Det kan vara den första, men lååååångt ifrån den sista saffrans-fikan innan det här året är slut, det har ni mitt ord på ;)
TÄNKER ÄNDÅ ALLTID VÄLJA DIG
Ifrån första början var jag säker
Jag kan göra vad som helst för dig i världen
Det har aldrig varit mer uppenbart, sen den dagen är det du och jag.
Vad du än kan tänkas göra som är dåligt
Kan det aldrig vara oförlåtligt
Du kan skrika eller hata mig
Tänker ändå alltid välja dig
LILLA PLUTTEN
Älskar synen av dom här två, lilla pluttiskrutten myser i soffan med sin pappa innan hon ska gå och lägga sig. Till sin mammas stora separationsångest-förtvivlan (men också lite stolt förstås) så sover hon numera i egen säng. Vi lägger ner henne i spjälsängen och så ligger hon för det mesta vaken en timme eller så och ser sig omkring och filosoferar för sig själv innan hon somnar.
Tänk, i nästan 7 år var det ju "bara" jag och tobben i soffan ändå känns det nu oändligt tomt när den där lilla 7-veckors skrutten inte är inom synhåll. typ som att jag saknar en arm eller ett ben känns det.
Konstigt hur fort man vänjer sig.
lördag 14 november 2015
Den här lilla gosungen blir 7 veckor idag och jösses vad hon växer! I måndags vägde hon 4,3 kg och det känns som att hon växer för varje dag som går.
Vi vaknade ju upp till en tung, tung dag idag... Fick sån chock imorse när jag slog på Nyhetsmorgon och blev som alla andra skakad och illa berörd in i själen. vilken fruktansvärd mardröm.
Vädret matchar väl ungefär världen i stort idag känns det som, alltjämt grått och disigt. Ska pussa lite extra på den här lilla ovetande solstrålen idag.
Ta hand om varandra.
En som skriver det bra ---> krönika
Ta hand om varandra.
En som skriver det bra ---> krönika
tisdag 10 november 2015
måndag 9 november 2015
DEN HÄR UNGEN ALLTSÅ
Min glada, goa, ÄLSKADE unge!!!! orden räcker liksom inte till.
Tänk att jag ska få se dig växa upp och följa dig genom livet och se allt du lär dig. snacka om lyx. är så himla tacksam för det. säger till tobbe minst varje dag att "jag är så glad att hon är här, och att hon är VÅR egna". måste liksom säga det högt för att få in det i skallen.
söndag 8 november 2015
GRATTIS PÅ FARS DAG
Idag firade vi Tobbens första Fars Dag här hemma! Tänk, den allra allra första av många, för nu är han för alltid pappa till den här lilla skruttan. Smillisen klädde sig i favvo-bodyn och överraskade sin pappa med paket och frukost på sängen (med lite assistans av en viss mamma).
Grattis även till mig som lyckades hitta världens bästa pappa till min dotter!
Smillisen hälsar även grattis till sin bästa morfar idag,
och jag till världens bästa pappa < 3
6 VECKOR OCH SISTA GRILLKVÄLLEN I ÅR
Igår körde vi en sista grillkväll för i år hemma hos familjen och lyckades lägligt nog pricka in första regndagen på evigheter *tajming* men det gick ju bra ändå för våra mästerkockar och vi fick mumsa lyx-burgare för glatta livet.
Smillisen fick ännu mer paket (...) och hade finklänning kvällen till ära :-)
lördag 7 november 2015
Typiskt eftermiddagshäng på vardagsrumsgolvet här hemma. Amningskudden har fått en ny uppgift sen bebin tycker det är tråkigt att ligga platt ner och hellre vill vara upprätt och se sig om (tills ögonlocken blir alltför tunga det vill säga...). Så här hänger vi i babygymet, "läser" böcker, lyssnar på musik och fixar lite med vårt eget, här pysslar en av oss med några högst hemliga paket till exempel medan den andra tröttnat och samlar nya krafter.
Kan inte fatta att detta är jag för drygt 2 månader sen. Jag hade verkligen den där magen? Och där i låg alltså Smilla hela tiden och växte och byggdes ihop till den lilla välskapta bebis som kom ut?
Det var hon hela tiden. Som vi längtade och väntade, tänk här hade vi ingen aning...
Innan hon kom gick jag liksom bara och försökte föreställa mig hur det skulle kännas att ha henne men sen, från den stunden hon kom var hon så självklar på nåt vis och fyllde ut en tom plats som jag inte ens visste fanns. Men den platsen var tydligen ledig och bara väntade på att fyllas ut av henne.
Just precis henne ❤️
Det är som att man går och undrar och klurar och undrar och klurar och sen när man ser den lilla ungen så bara vet man plötsligt, "jamen där är du ju" och då är det komplett omöjligt att nånsin gå tillbaka till det där gamla och göra det ogjort.
Det var hon hela tiden. Som vi längtade och väntade, tänk här hade vi ingen aning...
Innan hon kom gick jag liksom bara och försökte föreställa mig hur det skulle kännas att ha henne men sen, från den stunden hon kom var hon så självklar på nåt vis och fyllde ut en tom plats som jag inte ens visste fanns. Men den platsen var tydligen ledig och bara väntade på att fyllas ut av henne.
Just precis henne ❤️
Det är som att man går och undrar och klurar och undrar och klurar och sen när man ser den lilla ungen så bara vet man plötsligt, "jamen där är du ju" och då är det komplett omöjligt att nånsin gå tillbaka till det där gamla och göra det ogjort.
tisdag 3 november 2015
IKEAAAA
Ett stycke stolt mamma och ett stycke stolt mormor och morfar och en sovande bebi som blir påtvingad att titta på julpynt för första gången i sitt lilla liv. Tänk att få föda upp en ny liten människa och drilla henne att bli en inbiten julfantast! *drömmen*
Vi hade en väldigt mysig dag, mormor skämde bort och bjöd på lunch, morfar drog vagnen och bebin charmade främlingar som stannade och ville titta på henne. så gulligt, men ovant! får fortfarande såna aha-upplevelser, liksom juste, hon är ju min unge ja!
Vi hade en väldigt mysig dag, mormor skämde bort och bjöd på lunch, morfar drog vagnen och bebin charmade främlingar som stannade och ville titta på henne. så gulligt, men ovant! får fortfarande såna aha-upplevelser, liksom juste, hon är ju min unge ja!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)