***VECKA 39***

Vecka 39??!!!! sista veckan i 30-nånting????
Alltså EN vecka till vi slår om till VECKA 40?! 

- andaaaaaas - 

det är så sjukt. är jag ens redo? blir man det? tycker nästan det känns mer och mer avlägset och overkligt för varje dag som går nu.
känner mig vissa dagar totalt o-gravid och pigg och andra (som igår) som en elefant som knappt orkar baxa runt kroppen från sängen till soffan här hemma, och fläkten drar jag med mig likt en droppställning.
ja herre gud. är så nyfiken på hur allt kommer starta. och om jag kommer klara utmaningen, *mitt livs maraton* som det står överallt. jösses, M A R A T O N - tänker typ att jag borde ge mig ut i spåret och träna skiten ur mig då ju?! man är ju knappast i sitt livs form nu och det är alltså DÅ av alla gånger man ska ta sig igenom ett jäkla maraton?! så himla ologiskt och taskigt.

Men jag får väl lita på att kroppen kör sitt race helt enkelt och försöka frikoppla huvudet.

Men bebin då?
Ja hon är ju färdigbakad som ni vet, väger ca 3,4 kg och är runt 50 cm lång, eller så lång/kort hon nu kommer vara :-) Hon samlar på sig massa extra näring nu för att klara den stora utmaningen hon också, ut och möta världen! 

Hon är så stor där inne nu. det känns VERKLIGEN att det är en människa med egen vilja alldeles under huden, hon känns mer och mer frustrerad över att inte kunna sträcka sig och kicka som hon vill, gud vad hon sträcker sig och har sig. vi har lite brottning på kvällarna när hon prompt ska upp och liksom "flärpa" i med fötterna mot revbenen och jag försöker sträcka ut mig för att få luft och samtidigt pressa tillbaka henne ner.

Och så lite bilder på den sprängfulla-magen också såklart, varsegoda, magen i vecka 39:

nu är man bra stor haha... känns dock som att den har stannat av i växten nu och att magen har nått sitt maximum? men jag ska inte ropa hej än... mycket kan ju hända.
minns inte längre hur det känns att kunna böja mig ner obehindrat utan att få stjärnor för ögonen och typ kvävas.