***VECKA 38***

Och det är 20 dagar kvar till Skruttans födelsedag är beräknad. 
Det är så konstigt när man räknat ner och längtat och väntat på något så sjukt länge (man är ju gravid i typ 300 år) och sen plötsligt så bara är den dagen så nära att man nästan kan ta på den!
Man har ju vant sig vid att vänta och längta så mycket att man nästan glömt målet. 
även fast målet i det här fallet gör sig påmind med väldiga sparkar mest hela tiden ;-)

Appen säger även denna vecka att "barnet är helt fullgånget och kan födas precis när som helst. Om barnet föds under denna vecka så anses det inte vara född för tidigt." 
*GAAAAH* när som helst säger ni? som i nu? eller nu? eller....nu?
för i min hjärna ligger fortfarande den 25:e lååååångt bort. och om hon brås på mig så ska vi ju gå typ 10 dagar över tiden också? gott om tid alltså! eller....?

Badbollen vecka 38.

Hon väger nu ca 3,2 kg och är omkring 49 cm lång, en riktig bebis alltså! hon har ju legat fixerad i startgroparna sen länge nu och jag känner av ilningar emellanåt när huvudet stöter emot. det är tungt neråt. och uppåt med för den delen haha.
antar att jag börjar känna mig riktigt gravid nu?
Var ute och gick i nästan 2 timmar igår (pga, att vanliga sträckan tar typ dubbel tid), vilket tydligen var liiiiite i överkant för sen kom smällen framåt eftermiddagen med illamående, huvudvärk och koma-läge.

På måndag är det dags för det näst sista inbokade barnmorskebesöket och vi ska utvärdera graviditeten och skriva förlossningsbrev. det betyder ju att graviditeten onekligen går mot sitt slut nu? det känns...vemodigt faktiskt. 
blir gråtig när jag tänker tillbaka på alltifrån första gravtestet, att berätta för Tobb att han ska bli pappa, första nervösa ultraljudet, alla pendlingsstunder med buffarna i magen, att berätta för familjen, första fnissiga barnmorskebesöket, när halva tiden gått och magen ÄNTLIGEN började synas (tyckte jag), när vi fick veta att det är en frisk bebis, en dotter vi väntar!  alla dessa stora känslor, lyckan, harmonin och att aldrig vara ensam. den här resan har verkligen gett mig så mycket mer än jag trodde var möjligt. jag njuter varje dag av att få ha dig så nära, att lägga handen på min stora mage och känna dig röra dig där alldeles innanför < 3 det finns inget bättre.

Det låter ju säkert klyschigt och rosaskimrande men för mig har det varit tusen gånger bättre än jag nånsin vågat hoppats. jag har ju ofta katastroftänk och hade verkligen ställt in mig på nånting väldigt kämpigt och jobbigt både psykiskt OCH fysisk, men det blev precis tvärt om. utan tvekan det bästa som hänt mig. hittills.