Och nedräkningen går därmed ner från 3-siffrigt till 2-siffrigt.

Det förtjänar ett rejält hurra!!!

Det känns både långt och kort på samma gång.

Långt med tanke på att jag är nyfiken och vill träffa vår lilla mini nu nu nu och samtidigt kort eftersom det här med att vara gravid, på smällen, preggo vad man nu vill kalla det, har visat sig vara det coolaste och häftigaste jag varit med om.

Jag vill inte att det ska ta slut!

Jag har ju knappt fattat att det är sant.

Om 3 månader känner jag säkerligen annorlunda, det vet jag, men jag får redan nu separationsångest från hela preggo-grejen när jag tänker på hur fort tiden går.

Att få känna den här lilla tjejen sprattla runt i magen varje morgon när jag vaknar är ju för jäkla fantastiskt :-)

Och även fast jag är så övermänskligt trött numera när väckarklockan ringer så ger dom där små sparkarna liksom en skjuts framåt, som att hon hejar på där inifrån. 

Världens bästa, och högst personliga lilla hejarklack < 3