7:E MÅNADEN

*** VECKA 28 ÄR HÄR ***

Det förtjänar ett stort ballongsläpp!
Nu går vi in i graviditetens sista tredjedel, den tredje trimestern, och merparten av graviditeten är alltså avklarad!? Hallå tiden, vad hände? 
Vi byter även gravidmånad från 6 till 7! och jag är nu alltså en gravid människa i 7:e månaden? det känns verkligen inte så. 
men jag vet inte hur det ska kännas i och för sig.

Skruttfias längd kan vara ca 39 cm nu, men jag tror hon är mindre, alla barn växer ju tydligen individuellt efter vecka 20 och jag tror inte vår lilla tjej är så rackarns stor. men vem vet? jag vägde ju över 4 kg så hon kanske får mina klumpeduns-gener?
Hennes vikt i denna vecka klättrar i allafall upp emot 1,2 kg :-D
jag har alltså en bebis på över 1 kg som sprattlar runt i magen nu, så jäkla coolt.
Och här har vi förresten veckans mag-dokumentation:

- voilà -

Enligt appen entrar vi nu en "kraftig tillväxtperiod" som varar mellan vecka 28-32 och hon bullar på sig med på sig med 27 gram för VARJE DAG . hejja hejja!
Hon har fortfarande plats att vända sig där inne ett tag till och fortsätter stärka sina muskler och kan nu sparka ifrån ganska bra med sina 5 cm långa fossingar < 3
vilket hon gärna får göra, än så länge är det ingenting som gör ont eller känns obehagligt utan bara hur härligt och häftigt som helst. så sparka på du lilla Vildis! (med risk att få äta upp detta inom en snar framtid...)

Tydligen når livmodern nästan enda upp till revbenen nu och man kan därmed känna ett tryck mot bröstkorgen och få obehag när nedersta revbenen spänns ut vilket ju känns logiskt. Precis som att man blir lättare andfådd och får mindre plats för sin egen mage och lungor.

Ibland känns det som att allt flyttats runt där inne och att jag har noll koll på var tex mina tarmar befinner sig längre? men dom kompromissar väl på nåt  smart sätt där inne med min nya lilla inneboende.
(Efterlyser fortfarande någon slags mackapär som gör det möjligt att få direkt insyn på allt som försiggår där innanför skinnet).

En annan stor grej är att jag nu har känt henne hicka < 3 som små små regelbundna ryckningar.
och det går upp för mig mer och mer att du är en egen liten person där inne min lilla älsklings-bebis.

Älskar verkligen den här lilla bollen på magen och känner mig så stolt över den, just med tanke på det finfina innehållet :-)

Denna bilden säger allt just nu.

imorse när väckarklockan ringde kl 05:00 började jag dagen med dom ljuvliga orden: 

äh fy faa-fan det kan inte vara sant! 

Råkade då även väcka Tobben med mitt fullkomligt ljuva morgonhumör och när han såg hur trött jag var erbjöd han sig att gå upp med mig och göra mig sällskap. sympatiskt, men sjukt onödigt på sin lediga dag.

Stapplade iväg till tåget med ögonen halvt på glänt fortfarande och när jag skulle byta till tunnelbana på centralen måste jag ha gått på första bästa likt en zombi för en kvart senare upptäcker jag att jag hamnat i fel ende stan. *GRATTIS KLANT*

Jag har alltså pendlat samma väg i snart 2 år och lyckades imorse åka bort mig. är man trött då eller? fick rusa ur vagnen, rusa över till nästa perrong och åka hela vägen tillbaka och börja om igen. 

Nä, denna morgon går inte till världshistorien som den bästa i mitt liv kan jag säga utan vidare analys, milt uttryckt.

Blev så jäkla trött på mig själv! Hallå hjärnan, var är du?!

Blev sen tvungen att jobba över en timme nu ikväll också på grund av inget folk kvar på jobbet men massivt med jobb kvar att göra.

.....................................

ska bära med mig magen ut på en kvällspromenad i det lilla solskenet nu iallafall 

och fokusera på världens bästa lilla person och glädjespridare som hejar på där inne.

och sen somna i en liten hög nånstans.

förhoppningsvis lyckas jag pricka sängen.

HEJ OCH HÅ

Nu är jag och kalaskulan min hemma från regn och rusk efter en mysig middag på söder med Theresen.
Mätt och belåten och ja...trött ZzzZzzz. God natt :-)

NU ÄR JUNI HÄR

Minns där i februari att jag längtade så efter sommar som kändes så långt bort och tänkte att om allt bara gått bra så långt så ska jag börja fixa ordentligt till bebin. och nu är vi här. slutet av juni och vi har nåt den där gränsen som jag av någon anledning satte upp för mig själv. och allt har ju gått bra hittills trots min stora oro där i början! och förhoppningsvis fortsätter det i samma braiga anda.

Hela helgen har vi fixat och donat, rensat och stuvat undan och HANDLAT till vår nya lilla favoritperson. Jag och mamma åkte till Ikea och köpte säng (och en "del" annat...) medan Tobb och Jimpa åkte och shoppade tvättmaskin, sen möttes vi alla hemma hos oss och åt pizza på balkongen och monterade.

Nu är vi ett steg närmre till att du kommer lilla skrutt.

Världens bästa blivande pappa och morfar jobbade hårt med spjälisen.

TA-DAA!

Ja ni kan ju gissa att tårarna var nära för den här känslomänniskan när jag bäddade och allt var på plats.

Är så himla nöjd med färgen och stilen, det känns som en harmonisk liten hörna för vår lilla Vilda, hoppas att hon dras med och bli lugn och harmonisk av bara farten. trots smeknamnet hehe.

Både jag och Tobben satt sen och stirrade på den här nya, ovana vyn bredvid vår säng. "Ska det verkligen ligga en bebis här i snart?!" det är så konstigt och overkligt och fantastiskt och galet och känslosamt på en och samma gång. Åhhhhh att man kan längta så mycket efter någon man aldrig träffat!
Vi längtar verkligen ihjäl oss efter dig nu vår lilla tjej. Hoppas att du kommer att trivas här i din alldeles egna säng < 3

LÖRDAG = NY VECKA

***27***

Här står jag i dörröppningen och tvingar Tobben ta kort på mig och magen. Här hemma har vi röjt hela dagen, slängt grejer och sorterat ut kläder för att göra plats för den här nya lilla personen som anländer snart, så nu får hennes klänningar plats att hänga bredvid mina. Stackars Tobben får det inte lätt med två tjejer att dela garderobsutrymme med, i alla fall inte OM hon nu ärver sin mors kärlek till klänningar vilket det ju finns en liten risk för.
Jag provade gravidbältet jag lånat av Elina och kände mig som en styrkelyftare. Tobbe tyckte jag liknade en hel flyttkarl. men skönt var det att få lite avlastning av magen.

Imorgon ska vi köpa spjälsäng :D :D :D 
Haha, tänk om någon sagt till mig för ett år sen att jag skulle vara så PEPPAD på att få lägga pengar på en litenliten säng till någon. det hade jag inte trott.
Men det är jag!!!!! Det ska bli så mysigt att börja fixa i hennes lilla hörna och kanske förstå att det faktiskt kommer en bebis snart?

Men nu! Tillbaka till vecka 27!
Nu väger hon 1 kg (som ett mjölkpaket!),  är omkring 37 cm lång och ser nu ut som hon kommer att göra vid födseln förutom att hon är mindre och smalare. Lungorna kan nu andas luft (om hon skulle få tillgång till det) och tarmarna klarar av att ta emot modersmjölk.
Musklerna på armar och ben blir starkare och hon kan få in en riktig fullträff mot revbenen eller urinblåsan *tack Smillis för att du skonat mig från det hittills*

Annars njuter jag av magen som bara växer och växer och tycker fortfarande att veckorna rusar förbi. Sista veckan i 6:e månaden nu. galet!
Men härligt, för jäklar vad vi längtar nu. känner mig alldeles pirrig. tänk att snart börjar året där allt kommer vara och göras för "första gången som en familj" och "första gången som MAMMA och PAPPA". Tänk jul, nyår, valborg, födelsedagar, påsk, midsommar.... det ska bli så himla kul att göra allt det där med henne och skapa egna traditioner. Vår lilla familj < 3

Och nedräkningen går därmed ner från 3-siffrigt till 2-siffrigt.

Det förtjänar ett rejält hurra!!!

Det känns både långt och kort på samma gång.

Långt med tanke på att jag är nyfiken och vill träffa vår lilla mini nu nu nu och samtidigt kort eftersom det här med att vara gravid, på smällen, preggo vad man nu vill kalla det, har visat sig vara det coolaste och häftigaste jag varit med om.

Jag vill inte att det ska ta slut!

Jag har ju knappt fattat att det är sant.

Om 3 månader känner jag säkerligen annorlunda, det vet jag, men jag får redan nu separationsångest från hela preggo-grejen när jag tänker på hur fort tiden går.

Att få känna den här lilla tjejen sprattla runt i magen varje morgon när jag vaknar är ju för jäkla fantastiskt :-)

Och även fast jag är så övermänskligt trött numera när väckarklockan ringer så ger dom där små sparkarna liksom en skjuts framåt, som att hon hejar på där inifrån. 

Världens bästa, och högst personliga lilla hejarklack < 3

ALLTSÅ DENNA LJUVLIGA BEBIS

Idag trotsade jag mitt komatillstånd och mötte upp Elinisen och Tyran i Hagaparken efter jobbet för en liten picknick i kvällssolen.
och bebisgos! 
Hon är en så himla mysig bebis den här lilla Tyrisen. Jag satt med henne i famnen prick hela tiden och ville inte släppa.  jag var tvungen att fråga Elina hur hon gör för att inte äta upp henne. alternativt krama sönder henne. den här söta lilla 4 månaders klumpen < 3 VILL. BARA. ÄTA. UPP. DOM. DÄR. GOA. LÅREN. *får väl sätta handklovar på mig själv när vår bebi väl är född*

Det är så fint att se dom här två tillsammans och när hon ser upp på Elina och ler, amen då brister det ju för en hormonell gravid människa som mig :´)
Det fick mig ju inte att längta mindre efter min egna bebis om man säger så.

Fick även låna lite böcker och annat bra-att-ha nu när magen växer. 
känns väldigt lyxigt och skönt att ha en vän som ligger steget före med allt det här stora.

MINIWEEKEND I LINKÖPING

Den här fina människan bjöd mig på miniweekend såhär på min första helg som 29.

Pga att det mesta visade sig vara fullbokat så hamnade vi lite otippat i Linköping. vilket visade sig vara en himla mysig liten stad!

Här glassade vi i solen på uteservering mitt på torget.

Hotellet var tiptop nyrenoverat och hade detta på taket: EN JACCUZI!

Förra året var det Håkans hemstad och denna gång Winnerbäcks!

Jag börjar ana ett mönster hehe.

Finmiddag bjöd han på också,

tapas på höjden.

MOT BARNMORSKAN!

Idag var det dags för kontroll hos barnmorskan igen för mig och magen som jag längtat efter sen vi var där sist typ. Nu vet jag ju vad som ska göras så jag är inte så nervös längre, även fast det alltid är en lättnad varje gång vi får höra att allt ser bra ut.

Och det gjorde det även idag som tur var!

Jag hade inte gått upp något i vikt sen sist men det gjorde ingenting eftersom magen iallafall växer som den ska så all mat går direkt till bebisen förklarade hon. sen har jag tydligen inte samlat på mig någon vätska heller (än så länge).

Så det var ju skönt.

Inga konstigheter med blodtryck och blodsocker heller, utan allt såg bra ut.

Men höjdpunkten var ju som vanligt att få lyssna på dom där starka hjärtslagen i magen < 3

underbart och jag kan inte låta bli att le från öra till öra när dom där slagen ekar i rummet. tänk att dom tillhör vår bebis!

Barnmorskan skrattade och sa precis som förra gången att ojoj vilken vild och glad tjej ni har. 

Direkt när micken sattes på magen så var hon där och sparkade bort den. busiga ungen.

Vi kommer inte få en lugn stund när den här lilla krabaten är född tror jag < 3

Hon är verkligen en hejare på komplimanger vår barnmorska! Hon berömde både mig och bebin en hel massa, så jag gick därifrån stolt som en tupp. 

Tänk att man kan vara så sjukt stolt över en 35 cm liten person som man aldrig träffat, det hade jag svårt att föreställa mig innan.

Nästa besök är om en månad och sen kommer det att bli oftare, 1 gång varannan vecka fram till FÖDSELN *gulp* det närmar sig nu!!!

Kände det speciellt när barnmorskan sa att jag måste börja bli uppmärksam på tidiga tecken på att förlossningen startat. ehhhh....? ne-he-he du Vilda lilla, nu ser du till att stanna inom livmoderns 4 (?) väggar tills september för din mamma är då inte redo för några födslovärkar än på långa vägar. (om någonsin..?)

ONSDAGEN DEN 14 JANUARI 2015

Det datumet har nog etsat sig fast för all framtid i mig skulle jag tro. dagen då jag äntligen tog det där testet efter att ha haft magsmärtor i flera dagar så att jag inte kunnat stå rakt. efter att ha känt mig fly förbannad och ledsen och hopplös om vartannat i en vecka( sådär som man kan göra vid just den tiden i månaden).

efter att knappt kunnat ta mig ur sängen på morgonen och fått sjukskriva mig för att jag hade sån obehaglig mensvärk (trodde jag) och efter att ha legat i soffan och apatiskt tittat upp i taket och pratat med Lisa i telefonen i flera timmar om hur hopplöst allt kändes.

efter att hon inte kände igen sättet jag pratade på, visst att jag kan vara känslosam och så men det här var något annat tyckte hon.

"Nä nu går du och köper ett test".

Så till slut gick jag och köpte ett, mest för att bevisa att det inte var så. för det var jag ju alldeles helt absolut tvärsäker på att det inte var. nejnej sånt där tar ju flera år att få till, om man ens kan? och jag var ju bara lite nere pga pms och att vi just fått reda på att jobbet kanske skulle få lov att lägga ner. det var ju bara det. ju. imorgon skulle säkert allt vara som vanligt igen.

Vem hade kunnat tro att allt, precis allt skulle ändras bara några timmar senare den där dagen? och att det aldrig skulle bli bara som vanligt igen.

Det fanns inte ens i min hjärna att magondet kunde vara någonting BRA. någonting så fantastiskt och gaaaaalet stort som detta när texten "gravid" dök upp. jag var tvungen att bända mig fast i dörrkarmen för att inte svimma.

Sen betedde jag mig som en komplett galen person (utan att gå in på detaljer) timmarna tills Tobben äntligen kom hem från jobbet och jag fick dela den största nyheten man kanske kan ge någon. 

Blir redan nostalgisk när jag ser den här bilden som jag tog dagen efter, med rödsvullna ögon efter att ha suttit uppe i soffan klarvaken prick hela natten med en miljon tankar i huvudet. efter att ha gråtit hysteriskt av CHOCK och glädje och lyckoströmmar och enorma overklighetskänslor.
Testen ligger till och med kvar på toabordet :´) minns att jag inte vågade slita blicken från texten för att jag var så rädd att det skulle försvinna och visa sig aldrig ha hänt då.


5 månader sen är det idag. 5 månader sen vi fick veta att du finns. I tanken har vi hunnit gå igenom allt tusen gånger om och klurat på hur allting kommer bli när du kommer, men jag antar att vi ändå inte har en aning, din pappa och jag. det blir ju sällan som man tänker sig, men jag vet att vi fixar det tillsammans och jag tror att vi kommer att bli en stark liten trio vi tre.
Jag är så peppad på att få bli din mamma.
Tänk att om drygt 3 månader nu så är du här!
Vi längtar så mycket efter dig, fina lilla Smillis/Tuvis/Vildis. Du är så himla välkommen så du anar inte, vår lilla tjej. 

LÅT MIG PRESENTERA VECKA:

Ta-daa!!!!
Världens bästa maginnehåll firar 26 veckor. och det gör hon med att bli ca 35 cm lång och lägga på sig till 900 g. nästan ett helt kilo! bravo tjejen!
Huden är inte lika genomskinlig längre, ryggraden blir starkare och smidigare och näsborrarna öppnar sig! Hon tränar också sina små lungor för fullt där inne nu genom att suga i sig fostervatten och blåsa upp dom med - i brist på annat (typ luft). *man tager vad man haver funkar visst även i livmoderns värld*

Men det häftigaste denna vecka är ändå detta: 
ATT HON NU ÖPPNAR SINA SMÅ ÖGON FÖR ALLRA FÖRSTA GÅNGEN!!!!
okej, jajajajajaja, jag är säkert överexalterad och fjantig men alltså, hon öppnar sina ögon och blinkar där inne i mig :´) < 3
Sen lär det väl inte göra så stor skillnad för henne i och för sig, jag tänker att det bara är olika nyanser av typ...svart? som hon "ser"?
Men ändå :´)

Och så veckans magbild i vanlig ordning då:

Det skrivs mycket om att man nu kan börja känna sig mycket tröttare än vanligt pga att man blir tyngre med allt extra som ska få plats i kroppen (som typ mer blod? livmoder? moderkaka? fostervatten? växande bröst! och eh juste, en minimänniska!). 
Det kan jag verkligen skriva under på. det är först nu jag börjar känna mig riktigt gravid i kroppen, har liksom inte känt av det så mycket tidigare utan mest kört på som vanligt. det började i måndags när jag (som för det mesta) skulle springa till tåget och det liksom högg till nere i magen, som en kniv som satte stopp helt bestämt. så nu är "springa till tåget" struket från min lista för en tid framöver.

Känner även att magen är i vägen nu på ett helt nytt sätt när jag böjer mig framåt, det är som att hela bebin tynger ner mig och jag nästan tippar framåt. hon är liksom där och hon kräver sin plats. 
Jag böjer mig ändå och kämpar på med strumpor och skor och balanserar på ett ben och stånkar och stönar och har mig och Tobbe bara tittar på mig och frågar när jag ska börja sätta mig ner på stolen och göra sånt där. 
Hehe, envis som jag är så har jag liksom inte insett än att kroppen inte är som förut, jag bara gör som alltid men med lite mer besvär, men snart har jag nog inget val än att börja anpassa mig.

Annars tjatas det om dom vanliga krämporna som svullna fötter och vader, svettningar, ryggont, foglossning, halsbränna, kramp och andra härligheter. 
Men det jag känner av nu är TRÖTTHET och värmeslag, blir verkligen helt utslagen av värmen.
MVH hon som har en lång sommar som pendlande höggravid framför sig *tjoho* *laddar upp med stora luftiga tunikor á la Di Leva*

Det blev ett långt inlägg och till er som orkat läsa hela vägen hit (heja er!) så kan jag berätta att jag nu tar Tobben under armen och åker på hotellweekend :-D är helt orimligt peppad på hotellfrullen. 
Trevlig helg! 

 ATT ÖVERLEVA EN HÖGSOMMAR-VARM DAG SOM PREGGO I 6:E MÅNADEN

Samla ihop alla fläktar du kan hitta på jobbet, i mitt fall blev det två, rikta dom entydigt åt en bestämd stol som du helt ogenerat placerar dig själv på.

Låt sen ingen annan så mycket som tänka tanken att vinkla om, låt oss säga, en av dessa fläktar. oja dig då lite extra - ingen vill bli ansvarig för att orsaka en gravid kvinna en svimningsattack.

Så, njut nu till fullo av att åter kunna andas normalt.

På rasten, fly ut till närmsta vattendrag med tillhörande brygga och vädra dina instängda och fot-svettiga trampdynor (OBS! gör helst detta med visst avstånd till andra personers näsor OM det är någon du vill behålla i din umgängeskrets, om inte, feel free att vädra på valfri plats, gärna mycket och ofta).

Voilá! har ni dagens Barba-mamma som med hjälp av överstående knep lyckades överleva ännu en överhettad dag. Alltså kolla in kanonkulan! vänjer man sig någonsin vid denna profil tro? jag hajjar fortfarande till varje gång jag går förbi ett fönster och ser kulan komma....och sen jag!
Har nog svettats ut litervis nu bara på vägen hem på alla varma bussar och tåg (för att inte tala om maratonutmaingen att ta sig genom centralen med livet i behåll en fredagseftermiddag).

Håhå-jaja, lyckan i att till slut komma hem och lägga sig på massa kuddar i skuggan på balkongen och surpla isvatten, känna bebin sparka och kroppstempen sjunka - oslagbart!

LÅT NEDRÄKNINGEN BÖRJA!

I veckan var det alltså 50 dagar kvar till den 31 juli och min sista jobbdag på väldigt väldigt länge.
Blir typ tårögd för att jag längtar så så mycket. pendlingen sliter ännu mer än vanligt nu med mitt ständiga extrabagage  i form av rund mage att släpa runt på. speciellt i denna hetta.
7 veckor kvar, hejja hejja! kom igen nu veckorna, fortsätt rulla på i samma tempo så att det går fort som en avlöning tack!

FÖDELSEDAG NUMMER 29

Blev väckt med tårta och sång av familjen som fixat så fint på morgonen precis som när man var liten, allt för att riktigt få känna av ungdomen in i det sista (och för att tobb jobbade natt och det är tråkigt att vakna själv på sin födelsedag) 

//forever8år-i-sinnet

Ett ljus och 29 st jordgubbar :-)

Juste, vi firade ju lite nationaldag kvällen innan också, med en väldans massa god mat. Här ser ni en grillmästare, en trött gravid-is och en väldigt stark lillebror.

Och ja ni känner ju mig vid det här laget, inget inlägg utan en mag-bild verkar ju vara min nya tvångstanke, så här kommer två bara för att det är min födelsedag.

Det må vara min sista födelsedag som 20-nånting men min första med bebis sprattlande i magen :-)))))

Sen vaknade Tobbelobben till där hemma och skickade en bild på detta och bara "kom hem och öppna nu" så det gjorde jag. Världens bästa människa, nästa helg ska vi tydligen fira bara han och jag med hotellövernattning i Uppsala :-D
Så jäkla mysigt. jag som älskar allt med att bo på hotell!

VECKA 25 ÄR HÄR

Hallå hur hamnade vi här? Det var ju vecka 15 typ igår?
Lika långsamt som tiden gick i början, lika rasslande snabbt går det nu. jag hänger knappt med längre. jag känner ju att hon växer där inne men kan ändå inte riktigt förstå. Appen signalerar om att 60 % av hela graviditeten har gått och att det är 15 veckor kvar innan bebis är beräknad att komma.
Om 5 små veckor är vi alltså inne i vecka 30 och efter det är det ju bara slutspurten kvar ju?! GALET!
Men det är klart, dom där sista veckorna kommer säkert kännas evighets-långa igen?

Nåja, jag fortsätter väl med min lilla magvisning och uppdatering för dom som nu kan tänkas tycka det är intressant?
- Blivande Mormorn och Farmorn kanske, är ni med mig? haha ;-)

Magen på morgonen i vecka 25.
Tycker den ser lite fjuttig ut såhär på bild men den brukar expandera under dagen för att sen explodera i volym på kvällarna.

Okej då kör vi. Denna vecka vecklas hon ut till hela....33 cm!!! *applådpaus* och lägger på sig från 680 till 790 gram i vikt *dubbelapplåd* Hon har alltså fördubblat sin vikt på 4 veckor, så imponerande.
Konster hon håller på med där inne nu är bland annat att knyta sina småsmå händer och ta tag om fötterna < 3 Ögonen är nu fullt utvecklade och har ögonfransar men ögonlocken förblir slutna ett tag till.
Enligt appen har hon nu utvecklat ett korttidsminne och har börjar drömma (!!!). Hon är mycket aktiv i detta skede och du märker troligen skillnad på en spark från en liten fot och en puff från en hand (jajamen!).

Krämporna lyser fortfarande med sin frånvaro *tack tack tack* vilket är en stor lättnad, dom kommer nog tids nog ändå. Det enda jag känt av denna vecka är att jag är mätt hela tiden, det är som att hon tar upp all plats där inne och att inte mycket blir kvar för mina organ, typ magsäcken. jag vet inte alls, men det känns så? 
Stora portioner mat går tyvärr bort och nu är det lite och ofta som gäller. 
Jag tackar gudarna för drickkvargen, den kan jag sippa på lite hela tiden. och blåbärssoppa! varför har jag aldrig ätit blåbärssoppa förut? så himla gott.

I övrigt blir jag fortfarande så glad varje gång det sprattlar och sparkar innanför huden på mig, tänk att rörelser från en sån liten person kan betyda så himla mycket?

och framkalla såna stora känslor.

Ja jösses, snart är vi mamma och pappa jag och Tobben, så fint, och lite skrämmande :´) fast på sätt och vis är vi ju det alla redan till vår lilla tjej, vi har henne bara ett skinnlager in än så länge. 

Du är så bästbästbäst vår lilla lilla fina tjej < 3