Jag börjar tro att jag åldras neråt. ja baklänges alltså. När jag var liten var saltgurka det allra bästa jag visste, jag brukade klättra upp på bordet och proppa i mig i smyg. och när det var kräftskiva brukade jag vänta tills alla kräftor var uppätna så att jag kunde klunka i mig det goda spadet.

det där med salt är en smak i min smak så att säga.

Nu är jag där igen, sitter och suktar efter att sluka saltkaret och smygäter saltgurka direkt ur burken när Tobbe tittar bort.

Är detta normalt så säg?

Bara en liten liten till.

Ghost Town

//First Aid Kit