Ibland blir jag lite rädd för mig själv. som när jag råkar cykla ut fastän bomarna över järnvägen blinkar och är påväg ner och sen inte riktigt hinner över utan blir stående på spåret med bommar som spärrar av min flyktväg i båda riktningar. jaha, och nu då?

efter noga övervägande om jag ska släpa mig själv och cykeln under bomen framför eller bakom mig, släpar jag oss bakåt. under. och i säkerhet. pjew tänkte jag sen när tåget dundrade förbi en sekund senare, det där var nära ögat.

Silent Shout

//The Knife