onsdag 29 september 2010

Det mest farcinerande med att baka måste ju vara...


...att se ens verk växa i ugnen.

Nu blir det idolmys med dom bästa klassisarna och så lite sockerkaka och te på det.


//Miss Li
29:e September Grattis till mig och alla andra Michaelor där ute!



"Vad vore livet utan kladdkaka?
- juste, ingenting, man kan ju inte bara leva på kärlek, eller???"

Min mamma är klok hon, för visst behöver man lite socker emellanåt också.
Tack för paketet mamma!


//Run Over Twice

tisdag 28 september 2010



Vem sa att det inte finns något dåligt väder va?


Det är höst i Kalmar. höst här innebär värre snålblåst än vanligt, cykeln är ingen idé att ens försöka ställa upp för den har inte en chans mot stormen. Igårkväll var det värre än nånsin, men jag lät mig inte skrämmas utan klädde mig i dom tåligaste kläderna jag kunde rota fram.
reflexväst och allt. yeah.
Lite regn och blåst ska inte få stoppa mig från att äta varm linssoppa och dricka te med min vän tänkte jag....
...enda tills jag väl ute höll på att vingla av bron med min kämpe till cykel ner i det svarta vattnet under och tappade andan stup i kvarten när vinden bestämde sig för att byta riktning. mot mig. för att inte tala om det piskande regnet som ständigt var emot mig. helvetesjävlaskit. hann jag säga sisådär 278 gånger innan jag väl var framme. i värmen. som en blöt katt klampade jag in. med reflexväst och allt. jorå. jag lovar er. det finns dåligt väder.


//Anna Ternheim

fredag 24 september 2010

Ett glas rödvin, ben&jerry, doftljus i hela lägenheten och Winnerbäck på högsta.
Bästa uppladdningen för en helg med jobb och....jobb?
Det kallar jag fredagsmys det.
Alldeles ensam hemma är jag också så Winnerbäck får nog sjunga och hålla mig sällskap hela natten.



//Winnerbäck
Fågel, Fisk eller Mittemellan?


Precis som när man var liten så var det någon som hade gömt mina tre paket som kommit med posten på olika ställen i lägenheten. nästan lika roligt som när man var liten var det. nästan. enda tills jag rotat igenom köksskåp, ugn, mikro, säng, papperskorg (ja!) och vänt och vridit på varenda pryl i huset. och det vill inte säga lite.
VAR FAN ÄR DET NÅNSTANS? om jag skulle gömma ett paket, var skulle jag gömma det då...?
Hah! så enkelt var det, där är det, det sista paketet.




Helt klart fågel.



Hämnden blir ljuv. mycket ljuv.

//Håkan Hellström

måndag 20 september 2010



FAMILJEN TAJKON I SITT RÄTTA ELEMENT


Mamma har alltid sagt att jag har ett lite finare sätt än resten av familjen. hah, neeeej, jag som är så bohemisk brukar jag säga då. fast det är klart, när jag ser dom här bilderna är jag nästan redo att hålla med. min fina familj. här ligger jag i lä.


Pappa Jimpa var taggad att sälja grejer. här finns allt du inte visste att du behövde.




Mamma trivdes bland bråtet som fisken i vattnet.


Det är parkeringsloppis för er som vuxit upp lite mer softisikerat.
We also call it Tajkon-liv.




onsdag 15 september 2010


- Ska du inte med ut och gå med hundarna då Micha?
- Nja, alltså....okej.
En lugn skön promenad i höstsolen. tänkte jag.



Sen blev det väl snarare hundarna som promenerade med mig.
bestämda små rackare det där.
"Linaaaaa! hur får man stopp på dom?!"




Visst är han fin? eller hon? minns inte.
Lungkapacitet hade den i allafall.





Hundar överallt. kors och tvärs.


Pepp-talk.


Nej, helt övertygad är jag inte.
än.



//The Beatles

lördag 11 september 2010

En Lördag på Bibblan

"Alltså jag får INTE för allt i världen gå ut ikväll, jag MÅSTE verkligen plugga på den här skiten fram till tentan på måndag!"



"Men Michaaaaaa, tänk att snurra runt lite på kåren ikväll..."




"kom igen då, det är ju lördag!"

"erkänn att du blir lite sugen...?"

.

Holiday

//Vampire Weekend


Tänk va. att just jag får bo med den finaste killen här i världen. sicken lyx.


//First Aid Kit

onsdag 8 september 2010



Det finns stunder när man helst inte riktigt vill synas. ännu mindre fastna på bild. en av dom stunderna är när jag är ute och springer. högröd och svettig som en hel armé. Så när någon cyklar ikapp mig med en fet kamera runt halsen och frågar om han får ta lite bilder för nåt reportage om " ett hälsosammare Kalmar 2010" kände jag mig aningens skeptisk.


ursäkta? jag?! det är inte biggest loser du menar, flåsade jag fram.
kom igen, du ser ju jätteproffsig ut!
skenet. huh. bedrar. huh. måste. huh. vara. kläderna. huh. klämde jag fram.


innan jag hann tänka var han i full gång med ljussättning och vinklar hit och dit.
men oj..eller...var ska jag göra av armarna...i sidan kanske...ska jag se sportig ut, le eller sammanbiten.... faaaan vad jag svettas! for det genom skallen. blixt blixt blixt.
spring förbi en gång till. och en till. och en till. förbipasserande glodde storögt och måste ha trott att jag led av något slags tvångssyndrom. speciellt eftersom herr fotograf kröp runt i diket för att få rätt vinkel och inte syntes till.


Synd att pulsen dunkade för högt i öronen för att urskilja vart han sa att dessa bilder kommer att hamna. jösses.






//Robyn

tisdag 7 september 2010

Ibland blir jag lite rädd för mig själv. som när jag råkar cykla ut fastän bomarna över järnvägen blinkar och är påväg ner och sen inte riktigt hinner över utan blir stående på spåret med bommar som spärrar av min flyktväg i båda riktningar. jaha, och nu då?

efter noga övervägande om jag ska släpa mig själv och cykeln under bomen framför eller bakom mig, släpar jag oss bakåt. under. och i säkerhet. pjew tänkte jag sen när tåget dundrade förbi en sekund senare, det där var nära ögat.




Silent Shout

//The Knife

torsdag 2 september 2010


MIN STJÄRNA


En del saker i livet har man sån tur med.
som när man råkar få världens bästa mamma.
som får än att våga saker man egentligen inte vågar och som
tror på en fastän man tvivlar.
då kan man liksom ta lite motgångar ibland.
dessutom är hon ju otroligt vacker som få.
Tänk om alla fick ha en som du.
Jag älskar dig alldeles oändligt mycket Mamma.
Du är min Stjärna!

//Ane Brun


Jag börjar tro att jag åldras neråt. ja baklänges alltså. När jag var liten var saltgurka det allra bästa jag visste, jag brukade klättra upp på bordet och proppa i mig i smyg. och när det var kräftskiva brukade jag vänta tills alla kräftor var uppätna så att jag kunde klunka i mig det goda spadet.
det där med salt är en smak i min smak så att säga.

Nu är jag där igen, sitter och suktar efter att sluka saltkaret och smygäter saltgurka direkt ur burken när Tobbe tittar bort.
Är detta normalt så säg?

Bara en liten liten till.


//First Aid Kit