Kärlek, vänskap, fest, plugg, dans, musik, och så ännu mer kärlek och dans. 2009 i ett litet fint nötskal.
och så ett litet inslag av ambulansfärd som avslutning. bara för omväxlingsskull liksom.

Så jag avslutar mitt 2009 med ett krya-på-dig-paket Ben & Jerrys, ett blått öga, hjärnskakning och känner mig ändå så himla nöjd. trots allt. vilket år! okej, liiiite aningens bitter kanske jag är över att nyårsblåsan hänger kvar oanvänd i garderoben medan mina finingar är där ute och tjoar runt i sina. att vinet står oöppnat i kylen. att huvudet dunkar. att min blåtira matchar min blåa klänning lite väl bra och att jag inte får stå ute i för tunna strumpbyxor och klaga på hur j*vla kallt det är.

Men...vad gör väl det att sitta hemma en kväll som råkar vara den sista på året när årets andra alla dagar varit en fest. hoppas att nästa år blir minst lika bra. ja, blåtiran får ju gärna försvinna och huvudet sluta snurra, iallafall för en stund, men det är nog också det enda jag vill ändra :)

GOTT NYTT FESTLIGT ÅR!

.

Nästa år är jag med igen om jag så ska komma iförd hjälm!

2006

//Hello Saferide

.

Äntligen äntligen äntligen!!!!

SHOUT OUT LOUDS släpper nytt. lyssna. och lyssna igen. och igen. och så bara njut!

Shout out louds- Can´t Explain

.

.

--------> GOD JUL! <---------

.

.

.

.

Oh yes we do!!

.

Men julen är även en farlig tid. om man heter Michaela. och gillar ljus. helst tusen stycken tända samtidigt. det blir ganska många ljus på 20 kvadrat det.

Om man nu har så många ljus tända samtidigt så är det ganska bra om man släcker dom när man ger sig ut med joggingskorna utan att veta riktigt när man hittar hem igen.

ganska bra är det.

Ganska bra är det också om man kommer hem och upptäcker att dom fortfarande brinner lugnt och snällt. om man nu mot alla odds råkat glömma att släcka dom. mindre bra är det när man går in i badrummet och upptäcker att toalettljuset har försvunnit ner i handfatet och täppt igen hela avloppet.

Jag har hört att man lär sig av sina misstag, men jag undrar fortfarande när detta ska hända mig?

Ont om rutiner gott om dåliga vanor

.

Jag drömmer så konstigt igen...

.

....är det inte drömmar om att jag föder en kattunge som jag sen tappar i golvet i ren panik eller äter rå lammstek så är det drömmar om vampyrer som springer runt en lägereld.
eller något annat.

Jag skyller på vädret att jag somnar stup i kvarten och drömmer om vampyrer på föreläsningen istället för att försöka hänga med på hur alla alkener, bensenringar och alkoholer egentligen hänger ihop. och när jag måste anstränga mig för att komma på om jag drömt eller inte känns det inte helt bra.

Ge mig jullov nu, min energi är slut.


Regnrusk-lista att njuta lite av i mörkret.

.

.

.

Man vet att julen närmar sig när....

.

...den annars ganska tråkiga rondellen utanför fönstret förvandlats till
ett enda stort discoblink i regnbågens alla färger.

....granen är tillknycklad efter ett år i kartong.

men trots det lyser...

...mysfaktorn är total...

....och inte mindre än TVÅ chokladkalendrar står och väntar

på att få bli tommare och tommare för varje dag.

Kom igen december, jag är redo!

Hej dåååå Huset....

....och alla eviga inflyttningsfester som aldrig tog slut, bara för att det var så roligt att bo så nära varandra och få springa runt i korridorerna i vårat eget lustiga hus med oupptäckta vrår och trappor och dörrar överallt som bara måste utforskas. lite kollokänsla var det allt. som att vi var en stor familj.


Och alla filmkvällar. och kräftskivan. och födelsedagskalasen och hissen som var så stor att det gick att gömma hela festen i den när störningsjouren kom och takterassen där man kunde stå och se ut över vattnet och kika på stjärnorna och filosofera sig bort. och lussebaket som slutade i mjölkrig, alla söndehoppade soffor och öppna dörrar, och hyresvärden som försökte hålla ordning på oss och så alla rykten om att gamlingarna som bodde där innan oss spökade runt i korridorerna som vi nu sprang och spillde vin i. Brandalarmet som tvingade ut oss när som helst på dygnets 24-timmar, i allafall de 20 första gångerna. och brandbilarna som körde i skyttetrafik bara för att konstatera att det var någon som kokat vatten. Första snön när alla sprang ut i lyckorus och började göra snöänglar mitt i natten och lekplatsen som blev den givna efterfestplatsen.


Hela livet var verkligen en fest.


Det var tider det.



"Men det är det fortfarande", påminnde mig min kära sambo mig om, "med eller utan lyan i Edsberg". det var liksom bara startskottet.



Partyhissen




Ja, det är sant, ingen fest utan en rejäl förfest.


Har ni fest eller?

Skååååål!

Lussebaket - innan det spårade ut....

Kvällens födelsedagsbarn

.

Det verkade som en väldigt bra idé att kollade in
byggnationen av dagiset under oss. enda tills larmet gick.

Finmiddag med långbord.

Korridorsfix a la 5:e våningen.

510:an forever!

.

Man skulle väl kunna säga att jag och soffan har blivit rätt tajta på sista tiden. lite väl tajta. inte mycket utrymme för spring och flås där inte. mer än det jag flåsar mig fram mellan soffan och sängen det vill säga. inte riktigt så illa. men inte heller långt ifrån.

Plötsligt bara händer det, har jag hört. och idag hände det för mig. Rörelsen var total. Benen blev så glada att dom reagerade med att dra ut mig ut på en springrunda efter simningen av bara farten. Vad hände där? Jag tror det var semlan som jag hann få i mig däremellan som gav allt detta spring i benen.

Fram svischade vi, pensionärssvischade, jag och mina medjoggare. förbi alla våra stamställen. godisaffären. Maxi. pizzerian. Svettolgas. On and on.

Springandes. eller ja joggandes. lunkandes. det vill säga dom meterna jag inte haltade fram dubbelvikt av all håll.

.

.

Om jag tränar? Ha, OM jag gör!

.

.

Till Anna och Therese

.

Kom vi visar dom att det e vi,

men det visste alla redan.

.// Familjen

"Det här hade ALDRIG hänt i mina converse!"

Jag visste väl att fallet skulle komma tillslut.
det finns en anledning till att människan skapades med platta fötter.

nu jäklar ska jag minsann vara så där piffig och kvinnlig som mina snygga vänner tänkte jag. på med klackarna. och så lite vin och lekar och charader på det.

Mitt i ett förbrilt försök att få mina lagkamrater att förstå att det jag illustrerade med flaxade armar samtidigt som jag sträckte mig mot himlen var "hög talltopp" började jag svaja. och dom jäkla pinnarna under fötterna ville inte samarbeta med fötterna eller resten av mitt balanssinne för fem öre.

Pladask. från hög ståtlig talltopp till platt pannkaka. med skrapade knän och blåmärken lite överallt som resultat fanns det bara en sak att säga.

ALDRIG MER KLACKAR!

.

Igår spelade mitt favoritband i Stockholm.

.

Shout out louds.

.

Och jag frågar mig aningens bitters varför jag valde

att bosätta mig 40 mil därifrån?

.

You are just like your mother,

I'm just the same as the others.

Do you believe everything they write

in all those magazines?

.

Stay out of love until you're ready,

stay out of it 'cause it scares you.

.

You'll still find your love outside the public library.

//Impossible

- Shout out louds

Mina vänner fick mig att se Twilight igår. det var tydligen nåt stort med den. jag kan tyvärr inte säga något om dom mest spännande scenerna eftersom jag inte riktigt kan påstå att jag såg dom. men kudden var fin. och kärleksscenerna romantiska.

På helspänn öppnade jag försiktigt försiktigt dörren och klev in. hallå? inget svar.
okej det verkar lugnt så här långt.


Garderoben. soffan. sängen. duschen. köksskåpen. done. inga vampyrer.


Ingen panik. inga tankar som spann iväg och fick mig att tro att en mördare när som helst skulle springa in med en kniv. inget sånt.

Jag var helt enkelt lite för cool för att allt skulle stå rätt till.

02.42. vaknar kallsvettig. det är en vampyr i ugnen. jag är fullkomligt övertygad. det ÄR en vampyr i ugnen. klarvaken. fortfarande övertygad. jag kommer att dö. Klart den gömt dig i ugnen, fan fan fan hur hur HUR kunde jag glömma att kolla ugnen?!!!

A-Punk

// Vampire Weekend

Vinter över ån

.

.j

JAG

...

.

ÄLSKAR

.

KIRUNAAAAAA!!!

<3

.

- Vinter över ån -

.

.

.

Hur fasiken ska jag kunna lära mig alla dessa aminosyror
och deras kemiska struktur till IMORGON?!

GAH!

.

Jo nu ska jag berätta för er.

Man får sänka det till sin egen nivå. och min nivå blev att leka mingelleken. Tänk att man är på en fest med främmande människor, man minglar runt, skålar, pratar på lite ytligt och lägger märke till någonting utmärkande för just den här intressanta personen. i bästa fall minns man även dennes namn. med fördel det rätta namnet.

Lite romantik blandat med skandaler - låter precis som min helg!

.

.

Idag fick vi lära oss något mycket viktigt på föreläsningen.

.

.

Hur hungrig man än är, och hur färgglatt det än ser ut så

måste man tydligen försöka låta bli.

.

"Annars kan det lätt bli en dålig vana".

.

.

KIRUNAAAAAA

Nu är det äntligen dags!!!
Jag sticker till Kiruna. Sveriges kanske norraste stad. och kallaste. och snöigaste. och allra allra underbaraste för där bor min bästaste vän.

LISA HERE I COME!

Jag har varit vilsen, Lisa

//Parken

.

.

Familjen cirkus påväg.

Igår fick jag följa med Fröken Lilja och Fröken Norrland på äventyr utanför den gräns jag normalt brukar hålla mig inom. alltså bortom Maxi, och redan där kändes ju allt lite spännande.

Bikupan hette målet. vilket ställe! vilken rea! jag har nog aldrig sett så många porslinshundar och pälsvästar på ett och samma ställe förut.

En timme senare kom vi utdragandes på fyra finfina stolar som var så billiga att det faktiskt kändes värt att transportera dom hela vägen hem genom stan i snålblåsten. till lyan.

fast lya låter så... litet. palats är nog en mer korrekt beskrivning. jag menar deras lägenhet har ett tresiffrigt kvadrattal, bara det säger ju en hel del.

.

.
The Celebrellas

I ett års tid har vi varit dom mest trogna anhängarna. Lördag efter lördag kan man hitta oss där, längst fram, taggade och med en perfekt blandning av lycka och vin i kroppen, skrålande högst i varje låt, studsande mest frenetiskt och en och annan öl har nog fått offra livet när vi turats om att vara odrägliga och hänga långt över dj-båset och skrika att:

"HÅÅÅÅKAN, vi vill önska HÅÅÅÅKAN!"

Lilla dansgolvet. Sicket litet paradis. bara den bästa musiken. inte sån där läskig dunka-dunka-dance-musik som spelas ute på stora inte. festivalfeeling mellan fyra väggar skulle jag kalla det.

Men just den här härliga Halloweenkvällen var det annorlunda.

Det var jag och mina glitter och glamor pinglor som stog på andra sidan dj-båset med hundratals skivor på våran sida och bara njöt. njööööööt av att få spela alla våra favvolåtar och röja gärnet. ikväll var det folk som fick komma till oss och vara odrägliga och spilla öl över alla skivor och jag fullkomligt älskade det!

låt mig stå där igen och igen och igen och igen!

Lyckorus rakt igenom.

Och resultatet:

Oh yeah!

Tillåt mig kalla det succe!!!

För när gastar och demoner, bananer och afrikaner, prinsessor och kanibaler dansar på borden, stolarna och överallt, svettas och hoppar, dansar och skrålar tillsammans till samma takt ja då finns det faktiskt inget annat ord.

- Och jag vill bara gå hem med dig -

.

.

Min kära vän försöker bli av med sina dåliga vanor.

eller snarare väga upp dom med sina bra vanor.

som består av tre kiwisar exakt.

..

Välkomna till mitt nya liv gott folk!

.

.

Jag blir fri om sisådär tre år. vi kanske ses då.

.

.

.

Mitt sällskap i isoleringen: Kate Nash.

Ibland krävs det att man får en bit, för att få träffa den man tycker om. och vem vet, kanske hittar man en ny som man tycker om av bara farten. Det var precis vad som hände i helgen. Nyvaken och svettvallande sprang jag med andan i halsen som alltid när jag ska till tåget och satt sen där och klurade på om jag verkligen hamnat rätt eller om jag skulle hamna på fel perong i helt fel stad som ett antal gånger förr. alltid lika spännande.

Västervik stog det i alla fall på skylten.
och jag fick se både viken och en kille jag gillar. hur bra som helst.

dessutom fann jag en ny kärlek. Caj Karlsson heter han. han satt där i en gungstol med ett glas rödvin på en liten scen med gitarren i famnen i en mörk hotellkällare och tusen tända stearingljus. helt magiskt. så vackert.

Hååååll om mig nu

Idag fyller världens bästa Therese år och vad passar väl bättre än

en dubbelsats extrakladdig kladdis dagen till ära?

.

Grattis grattis grattis grattis grattis!

Du är bäst my best friend :)

.

Jag har gjort det! Jag har köpt mina absolut första högklackade finskor nånsin.

Jag som alltid tjoat runt plattfotad och sett frågande på alla tjejer i skyhöga klackar som klagar på skoskav och nageltrång och allt vad det nu är.

tills nu.

.

Jag har stapplat runt som ett skadat djur inne i lägenheten sen jag köpte dom och försökt komma underfund med hur man gör. Vi får se. man kan väl lugnt säga att jag har hittat min egen gångstil ialla fall.

.

Put on your dancing shoes, så kör vi!

.

.

.
Min cykel har en tendens att få punka med jämna mellanrum. täta mellanrum. när jag bodde hemma skyllde jag på att trottoarkanterna var för vassa och att jag skulle missa en massa dyrbar tid om jag skulle behöva kliva av i varje gupp. "Nu igen?!" suckade min stackars pappa men drog snällt fram verktygslådan för fyrtioelfte gången.


Nu bor jag i Kalmar och lik förbannat får min cykel fortfarande punka alldeles för ofta och jag skyller allt på att det är så mycket krossade vinflaskor i den här stan. "Nu igen?!" suckar min snälla Tobbe och drar fram verktygen för fyrtiotolfte gången.

.

Ja. och nu har den gått sönder igen. surprise, surprise. Men med en bortrest Tobbe och ingen pappa i närheten står min cykel och samlar damm ute på gården och ser trött ut.

Så imorse i all hast och stress med jackan vidöppen och en halv macka i handen sprang jag ut och tänkte att jag kunde låna en herrcykeln. HUr svårt kan det vara liksom?

SÅ jäkla svårt ska jag berätta för er. näradödenupplevelse-svårt.

Vilken idiot har bestämt att sadeln ska sitta skyhögt och styret nere vid marken så att rumpan putar rakt upp i himlen? Det måste ju vara för att gående ska ha något att skratta åt.
Och inte nog med det, dessutom ska man undertiden försöka hålla balansen i denna, minst sagt, onaturliga ställning och se sig om över vägen.
Det GÅR inte! Inte om man heter Michaela Andersson och har svårt att ta sig över en trafikerad gata som det är, på sina egna ben.

Nej, som sagt helt onatrulig ställning att sitta i, inte skönt nånstans. det kan ju inte finnas en människa, med alla kroppsdelar på rätt ställe, som faktiskt tycker att det är bekvämt. med rumpan i vädret på det där viset.

Nej, ingen vidare Joy Ride där inte.

Ska bli nåt åka av hedanefter blir det nog till att
plocka fram verktygslådan själv den här gången.
Hur svårt kan det vara liksom?

Fortsättning följer....

.

Är man rädd.....

...att sova ensam om natten får man ta

till sina knep för att känna sig trygg.

.

.

Kom an bara!

.

Nightmares

.

.

.

Den här helgen hände något. det var i fredags när jag och mina klassisar belägrade bibblan. ja ni hörde rätt. på en ledig fredag. herre jösses tänkte jag när jag såg allt flitigt folk och kände paniken komma krypande. kanske var det en dålig idé ändå? helg och bibliotek går inte ihop. inte i mitt huvud iallafall.

Men, det var innan jag nånsin pluggat med Lina och Nicole det. för när man gör det då får man prata om allt annat än cellen om man vill. och det vill man. och tränade magmuskler, ja det får man på köpet. och så blir man bjuden på tilltugg. massor av tilltugg. mackor och choklad och juice. för Nicole gillar att handla.

på fredagar drar vi feststämningen ännu ett steg längre och byter ut juicen mot bubblande Redbull som om man anstränger sig kan påminna om en annan bubblande dryck. sen skålar vi med vita plastglas från toaletten och allt känns nästan lite förfestligt.

-Skål tjejer! Skål för fredagskänsla i bibblan!

..

- "Sänk ner glaset och plugga!"

När gong-gongen till slut skickade hem oss med sitt dångande kände jag mig nöjd.

jag visste att mellan alla skrattanfall hade vi fått ur oss, i allafall ett och annat ord, som skulle kunna kopplas till cellen. eller åtminstone biologi.

Helt helt tillräckligt på en fredag enligt mig.

.

.
Min vän kommer från Norrland. Lina heter hon och klarar långt många fler minusgrader än jag ens skulle våga tänka på.

Påväg hem från föreläsningen nere i hamnen svischade vi fram på hennes supercykel. eller hon svischade och jag försökte väl snarare krampaktigt balansera mig kvar på pakethållaren.

"Gud va skönt det är ute!" joddlade hon på där framme. "Lite småkyligt är det ju men absolut inte så att man behöver tjockjacka, vantar, halsduk och mössa än på långa vägar. inte som uppe i norr inte."

"Ehm neej precis..." huttrade jag där bak, svalde och tittade ner på mina tumvantar och gigantiska halsduk och tänkte på mössan som låg och lockade i väskan.
"...absolut inte, man e väl ingen vekling heller."
Bit ihop.

För oss mjukisar.

Du Är Fantastisk

Jag kan inte fatta att det är 11 år sen du föddes. Den dagen var nog den lyckligaste i hela mitt 12 åriga liv. Som jag hade tjatat och gnatat och väntat och drömt och önskat mig en liten plutt till i familjen. och så kom du. och alla tankar på en lillasyster var som bortblåsta.

Du var det allra allra finaste jag nånsin sett.

så liten och söt.

Och nu fyller du 11 år. min lilla Max.

.

.

Grattis på födelsedagen Darlington.

.

Höst på min planet

.

Jag vill se frost ur varje sommardagg.
Jag vill se skymning mitt i rusningen.
Jag vill se vimlet byta ytterplagg.
Jag vill se löven byta färg igen.

Jag vilar under himmelen
i höst på min planet.

// Höst på min planet
- Lars Winnerbäck

Det här med att ta kort är ju roligt. och det är ju väldans bra om kameran fungerar som den ska. om den dessutom är rosa så blir det ju inte mycket bättre.

nu råkar det vara så att jag lyckats ta död på 2 kameror inom loppet av ett år. rosa sådana.

"Vad som än händer så får jag INTE under några omständigheter köpa en till som är rosa, det är som att det ligger en förbannelse över mig och rosa kameror, vilken annan färg som helst går bra men INTE rosa."

.

Ungefär en timme senare kommer jag ut med ett stort leende på läpparna och en sånhär liten goding rikare.....

.

DA DAAAAA!

.

Kärlek från första tonen

Ni vet när man blir sådär musikkär. det pirrar, man ryser och allt känns bara så rätt. det var länge sen men nu har det hänt igen.

Jag är helt förlorad i den här killens musik. Joshua Radin. jag säger bara det. vilken röst, vilken gitarr, vilken karl. Hur är det möjligt att han har gått mig förbi enda tills nu?
Jag kan inte sluta lyssna.
Mina fingrar knappar in på cdon och beställer hem allt som finns med honom innan jag hinner förstå vad som hänt.

I'd rather be with you

// Joshua Radin

.

.

Jag borde väl egentligen ha förstått redan från första början att det skulle bli vi två till slut. pillrena och jag. Plötsligt känns allt annat så avlägset. tänk att få pillra med mediciner hela dagarna.

Runda, rosa, avlånga, blåa....

Idag hade jag min första praktikdag på ett mysigt litet apotek i Kalmar. nästan lite hemtrevligt kändes det faktiskt.

Jag trippade runt där i min vita rock med skylten "Receptariestudent" och kände mig mallig när jag faktiskt fick gå in BAKOM disken och stoppa näsan i alla medicinlådor.

Ännu mer hemma kände jag mig ute i fikarummet där jag blev bjuden på piller ur välkända burkar som stog uppradade på bordet. brevid chokladasken såklart. vitaminer, järntabletter, omega-3, kosttillskott och gud vet allt.

- "Bara ta hur mycket du vill!"

Jag tror jag har hamnat rätt. ja ta mig tusan.

Sådär ja. Nu har jag gått från yngel till groda. från nolla till etta. Men det kom inte som ett brev på posten direkt. nej det krävdes en veckas hårt festande, lekande och tävlande. Igår var det den stora finalen med fångarna på fortet från tidiga morgonen, vandring genom stan iförd soppsäck och ögonbindel, krälandes på asfalten och sjungande små grodorna runt torget. förnedringen var total.

Efter lite kanåkning på såpbana, med en kallsup i grönsåpa och blåmärken över precis hela kroppen som resultat blev det slutliga testet ändå att simma genom sjögräs på tid. ja. man blev blöt. och svart. för att inte tala om illaluktande. stinkande.
När jag väl vandrade hem genom stan igen endast iförd min blöta soppsäck, sjögräs i håret och med skorna i handen kände jag mig som en riktig Robinson.

mot okänt mål.