tisdag 17 maj 2016

2016 - ÅRET JAG BLEV TILL EN OSTBÅGE

Japp, såhär går jag för det mesta om dagarna numera, böjd som en krok, riktigt känner hur ryggraden ställer om sig och det här med att ha någon slags hållning är ett minne blott.
Gå gå gå gå gå och riva och slita i precis ALLT (ursäkta men hur långa armar kan en 7-månaders ha egentligen?!?!). Det är full rulle från morgon till kväll här hemma och man känner att man lever, vilket ju är härligt och utmattande på en och samma gång :-P




söndag 15 maj 2016

LILLA MORFARS-GRISEN

Se på dessa då! Den här lill-ungen älskar då sin fina morfar och lyser upp så fort han pratar och busar med henne. vilket han ju ofta gör.
Fint att se kärleken dom emellan < 3


onsdag 4 maj 2016

MAMMALEDIGHETEN NÄR DEN ÄR SOM BÄST

Det här - att bara kunna hänga på en filt i parken med sin bebis, känna på gräset, titta på cyklar och hundar och fåglar och människor och allt möjligt spännande.
Gud vad jag älskar att vara med denna lilla trollunge. bästa sällskapet jag vet. 
Det var ju så sjukt varmt i solen så jag höll på att svettas bort i bara t-shirt och vi gick förbi folk som BADADE! blev lite sugen...det där lilla ruset man får av årets första dopp är ju underbart.

Efter en stund kom kompisen Frans förbi med sin mamma och hängde lite med oss och Smillis fick smaka mellis innan vi gjorde sällis hemåt. 
ahhhh, jag hoppas på många såna här fina dagar i sommar :-)


STORA IDOLEN



Smilla har hittat sin stora idol i Max,
hon vill hela tiden titta vad han gör, sitta i knät när han flyger, gnaga på hans armband och liksom stirra ut honom tills han säger något eller börjar busa med henne. vilket hon älskar. det är himla fint att se.

Finaste dottern och finaste Lillebroren < 3


MAJ 2014

MAJ 2015:


MAJ 2016:



LIVETS MIRAKEL!



I FALL NI UNDRAR

så är detta det hetaste heta.
att med sånt fullkomligt fokus prutta ut genom munnen, hårt och ljudligt, gärna så att saliven sprutar åt alla håll och kanter.
detta gör alltså mitt barn HELA tiden just nu.
på affärn, i kön, på promenaden, öppnis, yogan, när hon sitter på toan...
igår vaknade jag av att hon låg och blåste/duschade mig. väldigt charmigt.
denna ihärdighet alltså, all in på en grej tills hon kommer på nåt nytt spännande,
undra just vem hon fått det från 
*visslar och ser upp i taket*





SAME, SAME?


Nå, vad tror ni,
kan man köra denna så kan man även hantera att köra bil...?
*håller tummarna*

tisdag 3 maj 2016


DU ÄR MITT LYCKOPILLER


Det finns inget skratt jag älskar så mycket som ditt.



MED BIL


Tjohoo, här har ni den, vår lilla golf!
Vi har blivit bilägare!
Och den här känslan av att vi "leker vuxna" bara fortsätter, nu har vi alltså en BIL att köra vårt BARN i?! *overklighetskänsla* när blev man såhär gammal egentligen?
nåja, nu är det bara det där förbenade körkortet som ska tas också!


Igår gick vi ner och drack kaffe i solen hela lilla familjen på caféet nedanför.
Kändes lite som att vi var utomlands, vilket vi ju är snart. åh vad jag längtar!




söndag 1 maj 2016

10 saker din mamma aldrig berättade för dig. Varning! Det här kommer lämna dig i tårar.


Hittade den här texten här och det är bland det finaste och mest träffande jag läst. det är verkligen det mest krävande, fantastiska, slitsamma, uttröttande, lyckliga, kärleksbombarderande och största jag varit med om. Nu fattar jag vilket jobb det är. och vilken stor lycka.
Mammor är fasen bäst ❤️

 


Gravid.
Där var dom, två blå linjer som stirrade tillbaka på mig från det lilla graviditetstestet jag precis köpt.
En linje = inte gravid.
Två linjer = gravid.
Jodå, jag var definitivt gravid.

Mitt hjärta slog stenhårt.
Mitt huvud snurrade.
Det vände sig i min mage.
Jag var nervös, upprymd, rädd och exalterad. Allt på en och samma gång.
Det hände verkligen! Efter år då jag drömt om, förberett mig för och sett fram emot den här dagen så var den äntligen här. Jag skulle bli mamma.
Det jag inte visste då var att jag bara nio månader senare skulle påbörja den mest ansträngande, livsförändrande, hjärtskärande, mest fantastisk resa i mitt liv.
Nio månader senare skulle jag få veta priset av att vara mamma. Jag skulle få veta precis vad som krävdes. Jag skulle finna en helt ny förståelse och tacksamhet för den person som jag själv kallar mamma.
Jag skulle få lära mig alla de saker en mamma upplever, men som deras barn vet väldigt lite om.
Här är 10 saker som din mamma aldrig berättade för dig.
1. Du fick henne att gråta… ofta. 
Hon grät när hon fick reda på att hon var gravid. Hon grät när hon födde dig. Hon grät första gången hon höll dig. Hon grät av glädje. Hon grät av rädsla. Hon grät av oro. Hon grät för att hon tycker om dig så mycket. Hon kände din glädje och din smärta och delade den med dig, oavsett om du visste om det eller inte.
2. Hon ville ha den sista biten av kakan.
Men när hon såg dig titta med de där stora ögonen och slicka dig runt munnen med den där lilla tungan så kunde hon inte äta den. För hon visste att det skulle göra henne mycket lyckligare att din lilla mage fick kakan än hennes.
3. Det gjorde ont. 
När du drog henne i håret, när du tog tag i henne med de där vassa naglarna som verkade omöjliga att klippa. Det gjorde ont. När du ammade och bet hennes bröst, det gjorde också ont. Du knäckte hennes revben när du sparkade henne inifrån magen. Du sträckte ut hennes mage under nio månader. Och du gav henne ett helvete av smärta när du först kom till den här världen.
4. Hon var alltid rädd. 
Från det ögonblick du föddes så gjorde hon allt i sin makt för att skydda dig. Hon blev din björnmamma. Hon var kvinnan som ville säga nej när grannflickan frågade om hon fick hålla om dig. För i hennes värld kunde ingen hålla dig lika säkert som hon. Hennes hjärta hoppade över några hjärtslag när du tog dina första steg. Hon höll sig vaken om nätterna för att se till att du kom hem ordentligt, och väckte dig tidigt för att du skulle hinna till skolan. Varje gång du vrickade en tå eller snubblade fanns hon där nära. Varje gång du hade en mardröm eller feber fanns hon där för att lyfta upp dig ur sängen. Hon fanns alltid där för att se till att du var okej.
5. Hon vet om att hon inte är perfekt.
Hon är sin värsta kritiker. Hon vet om alla sina brister, och ibland hatar hon sig själv för dem. Allra hårdast är hon dock mot sig själv när det gäller dig. Hon ville vara den perfekta mamman, och inte göra några misstag – men eftersom hon är mänsklig så gjorde hon förstås misstag. Hon försöker förmodligen fortfarande förlåta sig själv för dem. Hon önskar av hela sitt hjärta att hon kunde resa tillbaka i tiden och göra saker annorlunda, men det går inte. Så var snäll mot henne och vet med dig att hon gjorde sitt bästa.
6. Hon tittade på dig när du sov.
Det fanns gånger då hon satt uppe till 03 på natten och bad för att du skulle somna. Hon kunde knappt hålla ögonen öppna när hon sjöng för dig och hon bad dig att ”snälla, snälla somna”. När du äntligen somnade så la hon dig ned och för en kort stund försvann all hennes trötthet, när hon satt bredvid dig på säng och såg ditt änglalika ansikte utrycka mer kärlek än vad hon någonsin trott var möjligt. Trots hennes trötta armar och rödsprängda ögon.
7. Hon bar dig betydligt längre än nio månader. 
Du behövde bäras. Så hon gjorde det. Hon lärde sig att bära dig när hon städade, hon lärde sig att hålla dig medan hon åt. Hon höll dig till och med när hon sov, för det var det enda sättet hon kunde få sova ibland. Hennes armar blev trötta och hennes rygg gjorde ont, men hon höll dig för att du ville vara nära henne. Hon gosade med dig, älskade dig, pussade på dig och lekte med dig. Du kände dig säker i hennes armar, lycklig i hennes armar. Du visste att du var älskad i hennes armar. Så hon höll dig, så ofta och så länge som du behövde.
8. Hennes hjärta gick i bitar varje gång du grät. 
Det fanns inget ljud som var så ledsamt som det från när du grät eller syn så fruktansvärd som den när dina tårar rann ned för kinderna. Hon gjorde allt i sin makt för att få dig att sluta gråta och när hon inte kunde göra det gick hennes hjärta i tusen bitar.
9. Du kom alltid först. 
Hon kunde vara utan mat, dusch eller sömn. Hon satte alltid dina behov före sina egna. Hon ägnade hela sina dagar till att se till att du hade vad du behövde, och när dagen var slut hade hon ingen energi kvar till sig själv. Men nästa dag vaknade hon och gjorde om allt igen, för att du betydde så mycket för henne.
10. Hon skulle göra om allt igen.
Att vara mamma är ett av de tuffaste jobb som någon kan ha och det är inte sällan som du närmar dig gränserna för vad du klarar av. Du gråter, du får ont, du försöker, du misslyckas, du jobbar och du lär dig. Men, du upplever också mer glädje än du någonsin trodde var möjligt och känner mer kärlek än vad ditt hjärta klarar av. Trots all smärta, sorg, sena nätter och tidiga morgnar som du tvingar din mamma att gå igenom, så skulle hon göra om allt det där för dig, för du är värd det för henne. Så nästa gång du ser henne, tacka henne. Låt henne veta att du älskar henne. Hon kan aldrig höra det för många gånger.

Den här texten är skriven av Natasha Craig och ursprungligen publicerad på hennes blogg www.confessionsofateenagebride.com.


För den här lilla krabaten gör man ju allt. all respekt till alla mammor där ute och tack min fina lilla mammelisa, vilken bedrift. man får inget extra-energi-påslag när man får barn, man är samma, man blir oändligt trött och man vill bara lägga sig raklång ibland och strejka och det är ju okej. för samtidigt finns det ingen som ger sån energi som när denna lilla parvel kramar och myser och skrattar och tittar på en. det är nog naturen som fixat det så fiffigt.
(Visst är det omöjligt att läsa utan att börja hulkgråta?)



lördag 30 april 2016

GLAD VALBORG

önskar den här lilla Madicken-ungen.



7 månader som familj,
hurra!



onsdag 27 april 2016

ETT ÅR SEDAN IDAG

27:e april, ett datum jag aldrig kommer glömma. Det är helt klart en av dom mäktigaste och lyckligaste stunderna i mitt liv. Jag hade varit så nervös och spänd så länge men där och då fick vi äntligen höra dom finaste orden som kunde sägas: att allt såg heeeeeelt normalt ut med vår fina bebis i magen. 
Vi fick se dig sprattla runt där inne och sparka med dom där små små benen. vi såg ditt hjärta slå och barnmorskan zoomade in och visade hur blodet pumpade in och ut. Jösses vad jag bölade. lyckostormen bara vällde på. och chocken var TOTAL när barnmorskan sa att hon var helt säker på att det var en liten tjej och ingen kille som jag var cirka 1000% säker på.
Minnas knappt hur vi kom ut därifrån. har en minnesbild av att vi stapplade ut i trapphuset och stog och fumlade med hela remsan av bilder vi fått med oss i den fullproppade hissen hela vägen ner till bottenplan och att vi bara tittade på varandra och inte fattade nånting och att jag ville gapa till varenda en vi mötte att :VI SKA FÅ EN FLICKA! HALLÅ, VI SKA FÅ EN DOTTER!!!!
kunde inte sluta upprepa den meningen. det var så sjukt. och så stort. och helt heeeeelt fantastiskt. 

Sen gick vi till Flippin Burgers vid odenplan och jag var i en värld på en helt annan planet så när servitrisen frågade vad vi ville äta så fick jag bara fram "nej nej, alltså vi FIRAR" och såg säkert helt hög och stirrig ut. hon bara tittade frågande och tobbe fick förklara att jag menade att jag ville ha en milkshake. 

Herre gud. tänk att det var du hela tiden min Smill, min älskade älskade unge. Nu är du hela 7 månader och fortfarande en blandning av det största och mest fantastiska i hela världshistorian och samtidigt så naturligt självklar. 


fredag 22 april 2016

KRYPTRÄNING PÅGÅR




På tisdag blir hon 7 månader. 
(!!!!!!!!!!!)
Hallååååååå tiden, vart tar du VÄGEN osv osv osv.

Fick lite av en chock när dom sa det på BVC i måndags att, "juste så blir hon ju 7 månader om en vecka ja". Ursäkta va? Nä alltså hon blev nyss 6 månader. 
.......
fast ah, det stämmer fasen. jag är mamma till en 7-månaders. jösses amalia. snart kryper hon också. Dom passade på att väga och mäta när vi ändå var där.
7,4 kg och 66,5 cm.
En liten tjej tydligen, under normalkurvan men det var inget konstigt enligt sköterskan eftersom varken jag eller Tobb är speciellt stora (du har inte sett mig som bebis tänkte jag).






Igår var vi på öppnis och tog kort hos en fotograf. Mamman var pepp. Barnet och pappan, inte lika pepp. allt i sin ordning alltså!
Peppen blev inte större när vi kom dit direkt, Smill tyckte det var superkonstigt att behöva sitta själv på nån slags kista och behöva skratta på beställning. Äh, näää tror inte det va.
Fotografen sa till Tobb att han skulle busa som om vi vore hemma vilket resulterade i att hela golvet skakade. utan resultat.
Vi får se nästa vecka men mina förhoppningar är väl nåt i stil med julkortet ungefär:


Surmulen, trött liten hårdrockare.





I måndags var vi på BVC med skruttan. Vi försöker ju ge henne lite gröt en gång om dagen men dom senaste gångerna har hon fått sån himla allergi-reaktion efter några minuter, alldeles röd runt halsen och flammig i ansiktet och på bröstet. ser riktigt otäckt ut och själv så skriker hon och verkar besvärad. det kliar väl säkert, stackars plutten.
Dom trodde att det kunde vara mjölkallergi eftersom hon inte reagerar på rena saker som typ fruktpuré. förhoppningsvis beror det bara på att hennes lilla tarm inte är riktigt redo än, och att det går över om någon månad. 
Håll tummarna!




KOMPISARNA

I veckan hade vi besök av stora kompisen Tyra och pappalediga Joel. Smilla har en del att växa på sig innan Tyra tycker att hon är nåt att hänga i julgranen och leka med tror jag, men sen så. ojojojojoj vad dom ska leka. I alla fall om föräldrarna får bestämma hehe. Efter dans till babblarna, lite kasta boll och sushi-lunch sov dom båda gott i vagnen medans vi andra fick dra och ta en skön promenad i solen.


MY DAD IS PEAR-FECT


MITT LIVS STORA KÄRLEK


Du är det största i livet.
klart slut.


lördag 16 april 2016


Ja vad ska man säga?
Vi har sannerligen fått en liten trollunge 💗

Jag älskar er så så så himla mycket, min fina lilla familj ❤️

fredag 15 april 2016

SKRUTT

Du är då sannerligen både den som sprider mest energi och samtidigt den som tröttar ut mest när du är på det humöret. Men när du är såhär go och glad, som du ju är för det mesta, då är allt annat som bortblåst.


onsdag 13 april 2016

ÄTA SJÄLV

Igår var vi på öppnis och var med på babyrytmiken, det var några veckor sen nu och alla oj:ade sig över hur stor Smill blivit sen sist. Såååå, då är det inte bara jag som tycker att hon tagit några tillväxtkliv i raketfart spikrakt uppåt de senaste veckorna!

Måste säga att det är så himla skönt nu när hon inte är sådär pytte längre, nu kan hon liksom sitta själv och leka och hon är mer tålig och...robust. det var rätt tufft där mellan 3- 4 månader när hon hade sin lite rädda period för nya människor, ljud och miljöer...nu känns det nästan helt tvärt om, desto mer liv och rörelse desto bättre i den här lilla damens värld, så länge mamma eller pappa är i närheten förstås. Men det där kommer väl och går i olika faser och det är bara att följa henne, men just nu passar vi på att haka på den här livspeppen för fullt.
Å andra sidan så tänker jag typ hela tiden, att nu NU måste vara den bästa tiden, NU vill jag stanna klockan och bara vara här och njuta och ta in allt.
Visst det är mer krävande underhållningsmässigt, men det blir också roligare och roligare hela tiden. det är som en ny värld som öppnar sig nu när hon inte bara sover så fort vi är ute.
Tur att krävandekvoten och rolighetsfaktorn går hand i hand i alla fall :-)




MMAM-MA

Igår hände det!
Hon tittade rakt på mig, in i ögonen och sa mam-ma!
whawhahwhawhaaaaa. Tänk att hon kallar MIG för sin MAMMA. JAG är hennes MAMMA.
det bästa ordet jag hört, från den bästa lilla personen.
Älskling...

hon har varit på g ett tag och sagt mmmm, och mm-am emellanåt men det kan ju ha betytt vad som helst, men nu kändes det verkligen på riktigt.
Sen sa hon det flera gånger om, på yogan och här hemma och imorse vaknade jag av att hon låg i sin säng och övade mam-am-am-am mammaaa.
bättre väckarklocka kan man ju ändå inte få känner jag.

Ja herre gud, var man inte blödig innan så blir man ju.



LEKPARKSPREMIÄR



Det är ju så fint väder nu, man vill ju aldrig gå in! och som tur är har vi ju en unge som också älskar att vara ute så vi passade på att köpa lunch och sätta oss i nån slags hage och äta så Smillisen fick känna på gräs för första gången, mycket intressant.
På vägen hem svängde vi förbi lekparken som vi gick förbi typ varje morgonpromenad när jag var höggravid och sa att "tänk hit kan vi gå sen med henne...", då kändes det så overkligt...
Tänk om man hade fått en framåtblick då till nu när vi stog där och svingade henne i gungan och bar upp henne i klätterställningen...
Älskade Smilla, tänk att just DU kom till oss, vad vore livet utan dig?