LEKPARKSPREMIÄR

Det är ju så fint väder nu, man vill ju aldrig gå in! och som tur är har vi ju en unge som också älskar att vara ute så vi passade på att köpa lunch och sätta oss i nån slags hage och äta så Smillisen fick känna på gräs för första gången, mycket intressant.

På vägen hem svängde vi förbi lekparken som vi gick förbi typ varje morgonpromenad när jag var höggravid och sa att "tänk hit kan vi gå sen med henne...", då kändes det så overkligt...

Tänk om man hade fått en framåtblick då till nu när vi stog där och svingade henne i gungan och bar upp henne i klätterställningen...

Älskade Smilla, tänk att just DU kom till oss, vad vore livet utan dig?