Måndag den 18 december 2017

Jag mådde så fruktansvärt illa inatt, låg bara och vände och vred mig och tänkte att snart spyr jag. Jag har väl fått en släng av magsjukan som Tobbe och Smilla haft.
Usch, är det det? eller.... nej det kan inte vara nåt annat.
framåt morgonen slumrade jag till, drömde en så verklig dröm om att jag tog ett gravtest, som var positivt! nästan i sömnen gick jag sen upp när väckarklockan ringt, tänkte att antagligen är jag magsjuk och måste sjukskriva mig från jobbet, men den där drömmen....jag tar ett gravtest för säkerhetsskull så kan jag i allafall utesluta det.

Nästan på direkten dök två streck upp.



jag kollade på instruktionerna sen på testet, på instruktionerna och tillbaka till testet, flera gånger om, jo, tamigtusan det ÄR så. tårarna bara böljade och åter böljade medan jag såg mig i spegeln och lös i hela ansiktet. sprang ut till köksfönstret och såg upp mot himlen och fick fram TACK JUNI, tack tack tack tack. herre herre gud. tack universum. tack tack tack tack.

hela dagen är ett töcken, men ändå så glasklar. jag svävade på moln, det går inte att beskriva på något annat sätt. det var som små lyckobubblor bubblade i varje blodkärl. jag kände mig självlysande. livet har återvänt. i mitt sorgliga tomma mörker i magen spirar ett nytt liv och skapar nytt ljus.
att min sorgliga kropp åter kan få känna hopp och tro och bli hem åt nånting helt nytt.
det är så stort. det är ren och skär magi. en lycka så hög att det bara bubblar i hela mig. Jag lever! i allra högsta grad lever jag! min kropp blev inte förstörd av all sorg och död och saknad, den lever!
det största har hänt, igen!

magbild i vecka 3+2 - så lycklig!

Sent på kvällen var vi alla äntligen hemma igen och jag fick berätta det största man kan berätta för någon, vi ska ha barn, du ska bli pappa igen!