ETT ÅR SOM MAMMA TILL DIG

Idag för prick ett år sen vaknade jag upp till detta,

snosande på min lilla lilla perfekta bebis efter den mäktigaste upplevelsen i mitt liv. när jag ser den här bilden bara rinner tårarna, så mycket kärlek och lycka jag kände i denna stund går inte ens att försöka beskriva i ord.

Jag minns att jag tänkte redan där och då att det här minnet kommer finnas med mig för resten av mitt liv, jag kommer aldrig glömma hur det känns. man får inte många såna här ögonblick under en livstid men det här är ett av dom. det allra allra största.

Tänk att något kan vara så svårt att greppa och samtidigt vara den mest självklara och naturliga sak i världen. det var du.

Som tobbe sa "det var som att vi åkte in till sjukhuset och bara hämtade hem vår bebis". sen håller jag kanske inte "riktigt" med om att det som hände däri mellan var så enkelt, men ändå. allt gick så himla bra och dygnen på BB Sophia kommer jag alltid minnas som så himla himla fina. har aldrig känt mig så omhändertagen, trygg, stark fast samtidigt svag och hög på kärlek som då.

Håhå. jaja.

365 dagar med dig och jag vill bara ha mer mer mer,

du blev min favoritperson i livet.

Jag kommer kämpa för dig, stötta dig, skratta med dig, gå dig på nerverna tusen gånger om, överösa dig med så mycket pussar och kramar som den jobbiga mamma jag är, och jag kommer älska dig, varendaste minut och sekund av mitt liv och långt efter det, för det kan aldrig ta slut.

Tack för att det var just du som gjorde mig till mamma min Smill,

du är bäst, 

puss mamma