HON SOM NYNNAR OCH LER

Smilla, Smillis, Smill, Milli, Plutt, Skrutt, Buffen, Vildis osv, osv, osv. Den här ungen råder ingen brist på smeknamn i allafall, det är en sak som är säker. Undra om hon ens kommer veta vad hennes riktiga namn faktiskt är sen? hehe.
Men visst är hon allt en liten Smilla. Det var det första barnmorskan sa när hon kommit utsimmande (nåja bland det första) att åh, hon passar verkligen att heta Smilla med allt det där mörka håret!
oklart varför håret hade någon betydelse men ja, hon hade ju rätt, hon kändes verkligen som vår lilla Smilla direkt.
Även betydelsen "hon som nynnar och ler" känns ju klockren nu när vi känner henne.
Vi hade ju haft en del andra namn på listan under månadernas gång, en del fick jag stryka direkt typ Lykke (fortfarande ett favvonamn), Freja, Lilja och Lowa eftersom det var BIG NO NO från tobbens sida, andra fanns med lite längre typ Madicken, Ebba och framför allt TUVA. 
Tuva var nästan helt bestämt faktiskt. Tills Tobben släppte namnet Smilla och efter några dagars funderande så var jag också helt fast. Så ovanligt och coolt och gulligt i ett ju!
Nu är det svårt att tänka sig henne heta något annat, men visst är det roligt med namn?!
Skulle kunna skaffa hur många ungar som helst bara för att få klura på namn, men det känns väl kanske inte riktigt som rätt anledning kanske, hehe.