Jag har aldrig satt min fot utanför Europa. Jag älskar att det oplanerade alltid blir det bästa. Jag är den som hellre lyssnar än pratar själv. Jag älskar grillukt om sommaren. Jag hatar uppmärksamhet lika mycket som jag ibland gillar den. Jag tror på livslång kärlek. Jag är den som vill leva i nuet men som oroar mig för mycket över framtiden. Jag älskar att sätta nyckeln i låset och veta att någon jag tycker om väntar på mig där inne. Jag snubblar ofta på mina egna fötter. Jag älskar ljudet av skratt. Jag är den som alltid bär stora halsdukar, gärna upp över halva ansiktet. Jag avskyr att prata i telefonen med folk jag inte känner. Jag älskar att åka buss en sen kväll när regnet slår mot rutan. Jag samlar på minnen och fotografier. Jag tycker att musik är som en tidsmaskin tillbaka till gamla minnen och känslor. Jag har inget körkort. Jag älskar sena sommarnätter och att ha picnic på en klippa. Om jag bara fick äta en sak resten av livet skulle det vara ost. Jag älskar fina klänningar och avskyr tajta jeans. Jag älskar att prata om glömda minnen. Jag hatar att gå till frisören. Jag älskar känslan av nytvättade lakan mot huden. Jag är den som gillar fart och fläkt nästan lika mycket som lugn och ro.
Jag är en känslomänniska och växlar mellan världens lyckligaste till gråtande miserabel innan du hinner blinka. Jag tycker om träsmycken och stora ringar. Jag älskar närhet och vill helst vara en liten koala på den jag tycker om hela tiden. Jag kan inte gå i högklackat utan bor i mina converse. Jag blir ofta rörd till tårar när jag tänker på hur mycket jag älskar min familj och mina vänner. Jag hatar dammsugare och här hemma går den under namnet monstret. Jag älskar att dricka rödvin och prata känslor eftersom det får mig att känna mig poetisk. Jag ser ut som en illegal flykting i mitt pass. Tidspress är min bästa vän när jag behöver få nånting gjort. Jag älskar att få brev. Jag är en vanemänniska och tar alltid samma plats i träningssalen, på bussen och vid matbordet. Jag är den som kan prata vitt och brett om stora drömmar och planer men sanningen är att jag är lite för feg och hemmakär när det väl kommer till kritan. Jag älskar den där första värmande vårsolen. Jag gillar inte för upplysta rum och jag svettas hellre än fryser. Jag gråter lätt, oftast av att jag blir rörd. När jag är riktigt glad blir jag en levande studsboll. Jag är den som kan komma med storslagna planer men som snabbt börjar tvivla. Jag älskar rött nagellack. Jag är förvirrad och tankspridd kring saker som gäller mig själv men har stenkoll på sånt som rör andra. Jag beundrar människor som är riktigt bra på något utan att riktigt veta om det. Jag känner mig som en svårlöst rebus men dom som lyckas lösa mig glömmer jag aldrig.
Jag älskar att släppa allt och vara lite galen. Jag är den som gillar att ha något att se framemot men som alltid börjar sakna saker innan dom tagit slut. Jag tycker att allt blir bättre med musik till. Jag älskar att glädja någon jag tycker om. Jag blir skygg för fulla människor när jag själv är nykter. Jag är den som alltid känt mig blyg och fel men som lärt mig uppskatta den sidan hos mig själv mer och mer. Jag älskar maskerader. Jag drömmer om framtiden samtidigt som jag inte vågar tänka på den. Jag tycker att det bästa som finns efter en lång pluggdag är att dra på JERK IT OUT på hög volym och dansa loss i vardagsrummet tills jag vrider mig av skratt åt min egen fuldans. Jag är den som älskar att ha människor runt mig men som samtidigt är beroende av att vara ensam ibland. Jag älskar att somna med ett leende på läpparna. Jag tycker att kramar är bland det bästa som finns. Jag älskar att bli kliad under fötterna. Jag kan inte le utan att visa tänderna. Jag måste alltid titta på klockan två gånger eftersom jag aldrig lägger den på minnet första gången. Jag älskar att komma in med röda kinder efter en långpromenad. Jag tycker att riktigt bra vänner kan vara tysta tillsammans utan att det känns konstigt. Jag nynnar alltid med i låtar utan att kunna texten. Om jag så skulle få lyssna på Kom Änglar varje dag tills jag dör så känns det ändå för lite.
Jag är den som vänder och vrider och grubblar och tänker lite för mycket men som till slut, när allt blir för mycket, inser att jag är en rätt lycklig filur och att livet faktiskt är här och nu och att det finns en hel himla massa saker med det att älska, bara man öppnar ögonen.
ååhh inspirerad av egoina månne? :D hihi
SvaraRaderavilket härligt inlägg michis :D