Stockholm - Borlänge

En till synes lätt resa. men man ska inte ropa hej förrän man är över gärsgården, i alla fall inte om man heter Michaela och Therese.

Resan började med ett missat pendeltåg så när vi ändå lyckades hinna på det viktiga tåget drog vi en lättnades suck. nu skulle ingenting stoppa oss. vi var påväg. till Borlänge.

Hela tåget var fullproppat med ryggsäckskonkande människor, sovsäckar och gummistövlar om vartannat. och där var även vi. När Borlänge station ropades ut i högtalarna blev det ett fasligt hålligång på alla som skulle ut ur de smala små dörrarna.

- "Äsch vi tar det luuuuungt, av kommer vi ju alltid."

Så när vi lungt och stilla ska stiga av efter de sista små gummistövlarna slår dörren igen. "Va fan!" ryck ryck ryck, RYCK. och där börjar tåget rulla. vi ser perrongen och alla glada festivalmänniskor svischa förbi medan vi åker vidare. "Hallå hallå vi skulle ju också av!"

20 minuter senare möts vi av:

.

Falun. ehhh jaja.

.

Dags att skratta eller gråta? vi valde att skratta. och se det komiska i att hamna mitt ute i ingenstans istället för där allt händer. vi fick reda på att vi hade 1,5 timme att slå ihjäl innan nästa tåg skulle gå tillbaks. En sur konduktör, en skvätt bitterhet över att missa Laleh, ännu fler skvättar vin och en näve nötter senare var vi äntligen på väg. igen.

mer laddade än någonsin.

.