EN ÖVERHETTAD VECKA 35

Såhär går jag runt för det mesta, högröd, svettig, flåsande och stånkande med kanonkulan i vädret. Kör en snabb summering av vecka 35 eftersom vi egentligen redan är inne i v 36. Ihhhhhhhh!
Vecka 35 började med en blödning som gjorde mig lite fundersam varpå jag ringde BB Stockholm som direkt frågade om jag haft mycket sammandragningar på sista tiden och, eh ja! trodde ju nästan att förlossningen startat där efter min magsjuka. så det berodde troligtvis på det.
Jag känner ju en stark connection med lillasyster där inne, min lilla unge, så jag känner mig inte så orolig. Hoppas dock att hon stannar några veckor till. känner mig trots värmeslag och smidighet som en val inte alls klar med den här graviditeten än! Vill hinna njuta av den här magen ett tag till...för tänk tänk om det är sista gången, huuuu, nej det är för sorgligt för att ens tänka på.

Jag och Smilla har varit lediga medan Tobbe jobbat sin sista vecka och vi har myst på och riktigt kommit in i semester-feeling, så skönt. Riktigt njuter av att bara vara hon och jag och göra små utflykter till stranden, plaskdammen och lekparker, min älskade Smill. det är mycket gos och prat om lillasyster nu, hon säger att hon längtar efter att få krama henne, men vi får väl se när hon väl är här för att stanna hehe. i helgen tog vi upp alla bebiskläder *chocken över hur små kläderna är!!!* och har börjat fixa så smått med babyskydd, pytte-pytteblöjor och babysitter.

Juste! Jag och Smilla var ju hos barnmorskan i fredags! Så mysigt och Smill satt med på britsen och iakttog noga när magen mättes och hörde när bebisens hjärta dunkade på. "oj här inne var det full fart" enligt barnmorskan, själv tycker jag att hon är väldigt lugn på dagarna men vaknar till på kvällar/nätter och tidiga morgnar... Allt var fortfarande bra med allt och min Svensson-mage följer normal-normal-kurvan till punkt och pricka. 

Efteråt firade vi med att gå och fika och möta upp Pappi och Smillisen sprang in i hans famn det fortaste hon kunde och berättade stolt hur duktig hon varit hos barnmorskan.

Denna vecka är vår minsta pluttis ca 44 cm lång och väger omkring 2,5 kg. Det centrala nervsystemet är snart helt klart och matsmältningsapparaten är nästan färdigutvecklad. Bebin fortsätter att lägga på sig vikt (ca 300 gram i veckan nu framöver?!!) och fyller ut nästan hela livmodern. 

Fingernaglarna har nu vuxit ut helt och hållet. Så sött!

ÄR NI MED NU?

VECKA 34!!!!

För att sammanfatta förra veckan, vecka 33 kan jag säga att det var DE STORA krämpornas vecka för min del, det tog på krafterna att vara hemifrån en hel vecka i högsommarhetta kan jag lova. Fick känna på både halsbränna, värmeslag som slog ut den lilla hjärnkapacitet jag har kvar, vakna stup i kvarten på natten av oklar anledning OCH det allra nyaste: sammandragningar! ett tag trodde jag nästan att nu kommer hon! Sjukt intensiva var dom där någon timme när vi satt i bilen påväg till stranden.

Tack gode gud så lugnade dom sig när jag kom in i skuggan, fick mig ett dopp i sjön och sjunka några grader i kroppstemperatur. Hualigen, hann bli riktigt oroad där ett tag.

Men nu dundrar vi vidare till vecka 34 tycker jag!

Låt mig presentera en totalt urlakad, trött höggravid person för er. Jorå, väl hemma igen kände jag mig pigg och redo att ta tag i alla tusen projekt här hemma inför lillasysters ankomst, den peppen höll i sig cirka ett dygn - sen kom den stora magsjukan på besök.

FY I H*LVETE vad brutal den var, för att sammanfatta och utan att gå in på närmare detaljer än så *besparar er det*

Har nog aldrig mått så dåligt. småskrek till tobbe från toaletten att det här KAN inte bara vara magsjuka, det måste vara något annat, kändes verkligen som att kroppen fått för sig att tarmarna skulle upp fel väg. genomvidrigt.

Blev lite ledsen när jag ställde mig i spegeln idag och tyckte att magen nästan försvunnit :´(  så fort matlusten kommer tillbaka blir det uppdrag "fylla-på-alla-depåer-till-max-igen" fram till födseln.

Känns som en uppgift i min smak.

Mitt i natten efter att kroppen tömts på exakt allt hade jag som träningsvärk i varenda muskel och sammandragningarna kom tillbaka, SÅ starka, säkert för att magen spänt sig och jobbat så hårt. Dom kom var tredje minut och höll i sig 30 sekunder var och gjorde riktigt ont. Var väldigt nära att ringa förlossningen och gick igenom i huvudet vad jag skulle be tobbe skyffla ner i någon slags bb-väska och stressade upp mig ännu en gång över att inget är fixat här hemma.
Började som en galen person klicka hem grejer där i mobilen kl 03:00 som kändes livsnödvändiga, jorå, sån är jag. Så nu har vi badbalja, liggdel till vagnen på g, andningslarm *nervös själ*, mobil till skötbordet, tvättlappar och en byrå till alla små små bebiskläder.
Absolut inte livsnödvändigt för fem öre kan jag ju konstatera nu såhär i o-panikigt tillstånd men ja, känns ändå bra att nånting händer här hemma i bebisförberedelserna, inte MINST för att min hjärna ska hinna förstå att hon snart kommer.
6 veckor är ju liksom ingenting. GAH!

Älskade lilla lilla unge där inne. Appen säger att du är 42 cm och väger ca 2,2 kg, så stor nu! Barnet kan nu själv bekämpa lätta infektioner med sitt immunförsvar - hur gulligt är inte det?! 
Utrymmet minskar för varje dag och barnets rörelser blir större och långsammare - check på den!
Barnet är nu väl medvetet om förvärkar, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. VID DENNA TIDPUNKT KAN BARNET UTAN VIDARE ÖVERLEVA UTANFÖR LIVMODERN. Alltså?!!! Hur coolt är inte det :-D 
Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas, syskon och främlingars röster. Känns så himla fint att den här ungen kommer att ha både mig, Tobbe OCH sin storasyster som vi alla känns lika bekanta, nåja mamma är ju mamma, vi har ju liksom delat kropp i 9 månader, men ändå. Tänker mycket på just det ögonblicket när Smilla får hålla sin syster i sina armar för första gången. alltså tårkalaset, åh hå hå.