ETT ÅR SOM MAMMA TILL DIG

Idag för prick ett år sen vaknade jag upp till detta,

snosande på min lilla lilla perfekta bebis efter den mäktigaste upplevelsen i mitt liv. när jag ser den här bilden bara rinner tårarna, så mycket kärlek och lycka jag kände i denna stund går inte ens att försöka beskriva i ord.

Jag minns att jag tänkte redan där och då att det här minnet kommer finnas med mig för resten av mitt liv, jag kommer aldrig glömma hur det känns. man får inte många såna här ögonblick under en livstid men det här är ett av dom. det allra allra största.

Tänk att något kan vara så svårt att greppa och samtidigt vara den mest självklara och naturliga sak i världen. det var du.

Som tobbe sa "det var som att vi åkte in till sjukhuset och bara hämtade hem vår bebis". sen håller jag kanske inte "riktigt" med om att det som hände däri mellan var så enkelt, men ändå. allt gick så himla bra och dygnen på BB Sophia kommer jag alltid minnas som så himla himla fina. har aldrig känt mig så omhändertagen, trygg, stark fast samtidigt svag och hög på kärlek som då.

Håhå. jaja.

365 dagar med dig och jag vill bara ha mer mer mer,

du blev min favoritperson i livet.

Jag kommer kämpa för dig, stötta dig, skratta med dig, gå dig på nerverna tusen gånger om, överösa dig med så mycket pussar och kramar som den jobbiga mamma jag är, och jag kommer älska dig, varendaste minut och sekund av mitt liv och långt efter det, för det kan aldrig ta slut.

Tack för att det var just du som gjorde mig till mamma min Smill,

du är bäst, 

puss mamma

HIPP HIPP HURRA FÖR BÄSTA SMILLISON IDAG

PUSS OCH GRATTIS 

VÅR ÄLSKADE LILLA VILDA TROLLUNGE!

Igår hade vi 1-ÅRS KALAS!

Första födelsedagen i livet för vår lill-unge.

SåHåååå himla stort!

Lovar många fler bilder. var så säkra heh.

Lycka att få en egen bil!

MIN STORA LILLA TJEJ

När blev du så stor min älskling?

Stor men ändå så pytte.

Stannar alltid och tittar storögt på allt som händer och sker. alltid med minst en reserv-napp i beredskap i handen.

Min lilla ettåring!

VIKTIGA BESLUT

Vi var på ica innan kalaset och fastnade här i 15 min, vid såpbubble-avdelningen.

Att välja bubblor till kalaset kan vara det största beslutet denna lilla ettåring någonsin tagit.

precis när hon tycktes ha hittat den perfekta så vände hon om och stog sen där och funderade en lång stund till.

Pluttis!

PÅ ARLANDA

Om man är snart-ett-år och fullkomligt älskar flygplan så är ju lyckan total när man får tillbringa kvällen på Arlandas utkiksplats. 

IDAG FÖR PRICK ETT ÅR SEDAN...

Här stog jag då alltså den 21 september för ett år sedan, 4 dagar innan hon kom, med alla förväntningar och förundringar och med en stor boll på magen som fascinerade mig som inget annat.

Idag, samma datum ett år senare, har jag en vild underbar liten ett-åring som springer runt mina ben och ropar mamma.

det är så magiskt och fantastiskt och overkligt och häpnadsväckande vad som kan hända på bara ett år. man blir ju tårögd, jag tror inte riktigt att hjärnan hunnit ta in allt och förstå allt som hänt än faktiskt.

alla stora känslor och ögonblick...

Den här lilla lilla mini-ungen som kom in i livet och tog över hela mitt väsen på ett sätt jag aldrig hade kunnat förstå innan och blev en så självklar nummer ett helt utan konkurreras från den stunden våra ögon möttes.

Min lilla tjej med så mycket personlighet och vilja redan nu.

Min älskade lilla Smillis-gos.

När jag ser bilder på den där magen känns det så himla overkligt att jag haft den?

och ännu mer overkligt att det var Smilla där inne hela tiden?

Nä, jag kommer nog aldrig kunna fatta det där. det är så jäkla coolt.

*******YAJJJJJJ****KÖRKORT!!!*IIIIIIiiiiiiihHHHHHH***

Idag var då alltså dagen, efter x-antal psykbryt, gråtiga stunder där det känts som att jag bara ville ge upp, hårslit, sena kvällar och råplugg så fort bebin sovit och många timmar bakom ratten med så lite sömn i bagaget att ögonen gått i kors så är det alltså över. JAG HAR KÖRKORT!!!!
JAG ÄR SÅ LÄTTAD. 

det var som att polletten till slut trillade ner och allt bara föll på plats när Jimmy lät mig köra in till stan i veckan och jag insåg att dom andra bilarna inte är mina fiender och vill mig nåt illa, då släppte rädslan och det blev plötsligt avslappnat och roligt att köra.

HALLELULJA vilken glädje, vilken känsla!

Tänk att även jag, vid 30 års ålder, till slut skulle lära mig köra bil.

BILAR

Bilar, lastbilar, motorcyklar och bussar är det bästa som finns i den här lilla 11-månaderns liv just nu. för att inte tala om flygplan! icke att förglömma!

Varje morgon springer hon raka vägen till balkongdörren och ställer sig och bankar och vill ut och titta på morgontrafiken, sen står hon där ute i sitt utkikstorn och ser ner på allt som händer med sin nyfikna lilla min. sen tjuter hon och pekar och får glädjefnatt om nån gasar på så däcken tjuter eller om en buss dyker upp.

och då vill hon att man ska komma och vara lika entusiastisk åt denna makalösa händelse - varje gång. heh, vet ni hur många bussar som passerar oss per dag...? många kan jag tala om.

Men alltså, denna ihärdiga glädje och lyckan i hennes ögon....helt fantastisk.

Vår lilla rallyförare.

Världens bästa rand-duo!

DEN DÄR MINEN...

...när hon vet att hon är påväg att göra något som är "ajja-bajja".

typ stoppa fingrarna i fläkten eller eluttaget. 

ofta hör man också en liten röst som säger till sig själv ajj-ajj-aj men utan att kunna stoppa sig.

den där minen är i allafall obetalbar.

MAMI ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR DIG!

Du gör mig så häpen och stolt varje dag min unge. Tänk att du är min? allt du kan, allt du lär dig, vart kommer det ifrån? du suger i dig som en svamp och är så förståndig och klok, och inte ens ett år fyllda! Hur kunde just jag få den bästa dottern på denna jord brukar jag undra (OBS extremt, extremt partisk såklart), TACK universum.
Att få följa dig genom livet gör mig så rörd att ens tänka på. för mig finns ingenting ljusare att tänka på än en framtid med dig < 3

ROLIGT ATT GUNGA?

Jomen visst! En av oss är ju road iallafall.

FRÅN MORGON TILL KVÄLL:

Såhär ser det ut för det mesta här hemma numera, vår lilla älskade Vilda, SÅ mycket spring i benen.
Hur har ni det då?
Dags att sparka igång lill-bloggisen igen tycker jag!