MÖTE MED OVÄDRET

Vi skulle till stranden och Smilla skulle få plaska och möta vattnet var tanken.

Hon tjöt av glädje när vi kom fram och hon fick se alla barn och stranden och ville ner direkt så jag krånglade på uv-dressen och vi skyndade ner.

Hon hann sen preciiiis sätta sig ner vid strandkanten och börja plaska glatt innan himlen ÖPPNADE sig och ner brakade regnet och haglet.

Folk sprang åt alla håll och kanter in i skogen för att ta skydd och jag slet upp ungen och raffsade ihop alla tillhörigheter och gjorde likadant.

Så där stog vi sen under ett träd medan himlen blev helt svart och åskan dundrade över våra huvuden, hur sjutton var det nu med åska och höga träd tänkte jag, skulle man stå där under eller ej?

Aja skit samma, har inte mycket alternativ här till skogs.

Jösses. 
så, krångla av uv-dress av blöt och kall bebis, på med blöja och kläder. allt var blött och skitigt och det bara öste och öste ner. Smill blev lite paff över hur snabbt badandet tog slut men tyckte det var kul med lite happening och var fascinerad av regnet. När vi väl kom hem var vi så skitiga och genomblöta båda två så det kändes som att vi varit ute och campat i 14 dar.
Det var det mötet som blev med vattnet denna gång.