FÖRSTA PASSET GJORT

Vi åker ju till Mallis över min födelsedag och då måste ju lill-skruttan ha ett pass! 

Tycker det är så häftigt, och slås gång på gång av att hon är sin egna lilla person och inte bara en del av mig längre, även fast hon fortfarande känns som en extra kroppsdel eller förlängning, lika självklar som ett av mina ben eller en arm...

Antar att det alltid kommer att kännas så numera? Att man alltid kommer känna sig lite halv när hon inte är inom synhåll.

Inte så konstigt egentligen när man tänker efter, 

hon bär ju med sig en så stor del av mitt hjärta.

MEN nu är passfotot taget och även om passtanten var roligare att se på än in i kameran så blev det ett godkänt foto till slut.