Idag är det 5 månader sen du kom till oss Smillis.

 5 månader sen jag för allra första gången fick upp dig på bröstet, fick krama dig, vagga dig, gunga dig, pussa dig och se in i dina små nyfikna ögon. det var på något flummigt sätt som att någonting blev helt inom mig i den stunden du kom.

Den glädje du sprider och den energi du ger mig är otrolig! varje gång jag tänker att nä, nu går ryggen av! jag kan inte bära runt dig ett enda varv till i lägenheten. eller sjunga en enda kraxig godnattvisa till. eller hålla ögonen uppe en enda sekund till. så gör jag det ändå. fråga mig inte hur det går till, men man bara gör. Gör allt för att du ska må bra. allt för att du ska känna dig trygg. helt enkelt allt för dig. den drivkraften skulle kunna välta berg. när jag inte orkar så får du mig att orka lite till ändå.

För du är värd allt. Min älskade lilla Trollis. Precis allt.

Grattis på 5-månaders dagen, du är fantastisk! och jag älskar älskar älskar dig!

En natt jag inte önskar min värsta fiende

denna natten alltså - så glad att den är över.

Tobbe jobbade natt så det var bara jag och Smill hemma och framåt kvällen började jag må fasligt illa. Huttrade som en frusen gris och satte på mig lager av kläder men frossan blev bara värre, huvudet dunkade, hela kroppen gjorde ont och jag orkade knappt lyfta huvudet. Men Smillis är ju en aktiv tjej och gillar inte att ligga platt på rygg speciellt länge så det var bara att samla krafter och försöka bära henne, och plötsligt vart hon 100kg tung och jag kunde inte ens gå upprätt. Fick ta ner skötunderlägget på golvet och halvligga ner och byta blöja. Vilken jäkla syn.

Hade glömt hur himla skör man blir när man är magsjuk, och varje gång magen vändes ut och in så att säga så blev plutten  livrädd såklart och började hysteri-gråta medan jag försökte lugna henne mellan hulkningarna. Fy fan. Vet inte ens hur jag fick henne att somna till slut, hasade runt böjd som en ostbåge i mörkret med stjärnor för ögonen. 

Nu håller jag alla tummar att hon inte blir smittad.

Så, slut på sympatifisket hehe.

Mellomys med min lilla favoritmänniska i hela världen.

Mitt hjärta, det bara slår mig ibland att jag har en dotter! 

Den bästa lilla gosungen jag nånsin kunnat önska, känslorna svämmar verkligen över när jag tänker på den lyckan. Att man kan älska så mycket att det på snudden till gör ont i hjärtat! Den kärleken jag känner för dig är så gränslös och självklar och det allra mäktigaste någonsin ❤️

*TA-DA*

En så fin syn.

Tänk att det här var den första vagnen som vi nervöst kikade på där tidigt tidigt i graviditeten, tror det var v 8, och jag kände mig helt fnittrig och bortkommen där bland alla bebisgrejer och vågade knappt röra nåt.

Vår lilla älskade älskade dotter.

Om drygt en månad är det alltså dags stt byta till sittdelen?

Lilla pluttis, du har då lite att växa i.

STORSLAGEN DAG FÖR LITEN PLUTT

Vädret de senaste dagarna har ju varit som en liten injektion av energi och hopp om livet, tänk vad lite sol och blå himmel kan göra för en trött själ!

Januari - mars är verkligen mina värsta månader, julen är över och det är fortfarande långt till sommaren och det är kallt och jäkligt. Men så fort solen kommer fram och gnistrar i snön så känns ju allt plötsligt väldigt underbart igen, så lättflirtad är jag!

igår var vi ute i över 3 timmar och njöt, jag ville verkligen inte gå in och Smillis sov så gott i vagnen. och vagnen!!!! dessa vagnnördiga föräldrar har blocket-fyndat en ny skönhet som jag är löjligt kär i. har till exempel DRÖMT om den två nätter i rad nu (då förstår ni nivån av förälskelse), vill bara köra och köra och köra med den.

På vägen hem slank vi förbi öppna förskolan och var med på baby-sångstunden.

Det var första gången vi var med på den och Smillisen satt ihopkurad i mitt knä, tuttade ihärdigt på nappen och såg storögt på alla barn och mammor och allt som hände. När alla klämde i i "Imse Vimse Spindel" (som sjungs flitigt här hemma pga mamma med noll fantasi) sken hon upp igenkännande.

Efter alla sånger blåstes det såpbubblor som nån slags grand final och det var sSsSSsSsSååååååå spännande att försöka sträcka ut lilla handen och smälla dom tyckte minin.

Så fort vi kom hem åkte nappen ur och hon babblade i ett, som för att bearbeta och berätta allt hon sett och varit med om? hon gör ofta så, sitter mest och iakttar och tittar och tar in när det är andra med och sen så fort det bara är jag, Tobb och hon så ska allt ut. så gulligt, vår lilla skrutt. kan känna igen mig mycket i henne. 

Som final på dagen fick hon för första gången i livet smaka annat än mammas mjölk *jippiii* vilket inte var nån hit haha. doppade fingret i denna och gav vilket resulterade i spottande och otroliga grimaser och en road mamma och pappa.

Vår skrutt vad vi älskar dig!

YOGABABY

Weiiiiii, den här glada bebin sov 22 - 8 inatt!!!

och sov sig igenom heeeela yogapasset och heeeela promenaden hem!!!

Detta betyder glad och uppmjukad mamma idag.

Tummen upp!

DEN LJUVA SEMMELDRÖMMEN

Igår var Millisens morfar och morbror här och bjöd på semmeltårta *tackar gudarna för denna uppfinning, eller bagarna snarare* Smill smackade med läpparna och stirrade avundsjukt, tror hon kommer ha smak för det här med socker precis som sin mamma... 

Hon har börjat med nåt nytt den här lilla skrutten, när hon ligger på rygg försöker hon ta sig upp till sittande genom att spänna hela lill-kroppen och draaaa upp huvudet från marken, som en liten sits-up. ser sjukt jobbigt ut, men hon vill verkligen U P P och kämpar med varje liten muskel.
det här började hon med i förrgår och imorse när jag prövade att sätta henne upp så satt hon! med händerna i marken och bara typ en halv minut, men ändå!
Hallåå bebis, sakta i backarna, du behöver inte bli stor så fort!!!

hur sött är inte detta då?

hejhejhej, idag skålar vi (jag) i stora koppar kaffe här hemma. Vår lilla nattuggla som tidigare sovit 22-ca 8 med några vak för mat och sen somnat om har de senaste nätterna haft svårt för att komma till ro på kvällarna. Hon vill bara bara vara nära och gungas och gosa i famnen. vilket hon såklart får, vill ju ge henne all trygghet och närhet som hon behöver.

 Igår turades vi om att gå runt här hemma, runt, runt, till slut försökte jag mycket pedagogiskt visa henne att minsann alla lampor i hela området var släckta och att varenda granne sov förutom vi. det hjälpte sådär hehe.

Till slut får sig tålamodet ett törn kan man säga, typ när man har sjungit När trollmor har lagt de 11 små tollen ungefär fyrtioelva gånger och börjar låta som en kraxande kråka.

MEN, till slut somnade hon omkring ett och sov sen som belöning hela natten i egen säng och när hon  sen vaknar på morgonen och joddlar sitt gladaste joddel så är det som att allt är glömt och förlåtet. (så mysigt att bära över henne till stora sängen då och bara snosa in sig i lilla bebisnacken < 3 *ah*)

Nu ska jag försöka ställa in mig på att vara vaken till 01.00 i stället för att se allt efter 22 som "övertid", det är det mest psykiskt påfrestande tycker jag, att inte veta hur länge man ska gå där och vanka av och an och se sin allt blekare avbild i spegeln. Om jag är inställd på en senare tid så blir ju allt annat i stället en BONUS?

vad tror ni om det...?

kanske att det går att lura sig själv lite på så sätt...? säg ja? 

Jag inser såklart att det ändå är lyx att ha en bebis som sover hela nätterna och det är vi såklart tacksamma för, men för den här enormt kvällströtta mamman så är just kvällstimmarna den mest kritiska tiden på dygnet.

Men okej, ikväll testar vi en ny frisk och lagom hurtig inställning så får vi se vad som händer *spänner upp smajlbanden med tandpetare och laddar kaffemaskinen*

GLAD ALLA HJÄRTANS DAG

Idag firar vi 7 år jag och Tobb! känns helt sinnesjukt att det gått 7 år sen den där kalla februarikvällen i kalmar. Idag, 7 år och en bebis senare är han fortfarande den mest fantastiska personen jag vet som bara växer i mina ögon, det firar vi med en rejäl hotellfrulle dagen till ära. och massa gos och mys med avkomman ovan.

MINA SMÅ KNASBOLLAR

Dessa älsklingar,

ni är det finaste och allra bästa jag har. Min lilla familj.

Det är inte klokt hur mycket ni betyder för mig.

Jag älskar verkligen vår lilla bäst-trio (inte alls partisk hehe) och jag mår som bäst när vi är tillsammans alla tre.

Tack för att ni är dom mest tokiga, knasiga, roliga, mysiga och kärleksfulla människor på denna jord och att jag får vara med.

BÄST-LÖRDAG

Idag fick jag och Smillis hänga med dessa må-bra-människor. Finaste vännerna :)

Vi var ute och gick i solen och jag fick såna härliga vårkänslor!

Efteråt gick vi och fikade i centrum och fick bästa hörnplatsen med soffa så att vi kunde breda ut oss ordentligt och Tyra kunde tulta runt och utforska. Lilla ettåringen.

Med risk för att låta som en tant, men HERRE GUD vad dom växer dom här små liven < 3 Tjatar om det men jag önskar verkligen att vi bodde på gångavstånd allihop.

men men,

En väldigt härlig lördag helt enkelt som inte blev sämre av att tobb serverade hemmagjorda hamburgare = matdrömmen för en ammande mamma som ständigt är hungrig som en varg.

VAFFÖ, VAFFÖ DÅ DÅ?

Såhär ser hon ut för det mesta.

Tittar sådär frågande som att, hallå, kan någon förklara för mig vad som händer nu tack. Tycker hon påminner om en liten rumpnisse när hon tittar på en sådär och kan inte låta bli att skratta vilket bara gör att hon ser ännu mer frågande ut < 3

Älskade lilla Smilli, undra om du kommer bli en nyfiken liten person som kommer bombardera din mamma och pappa med frågor om allt mellan himmel och jord när du lär dig prata?

Tänk, här stog jag och putade med magen i 9 månader och undrade vem sjutton du var som växte där inne. Jag var så nyfiken! Och längtade och undrade och fantiserade om hur det skulle kännas att ha en bebis. Var det ens en bebis där inne som sprattlade runt?! Tänk om det bara var extremt mycket gaser? Det var så overkligt alltihop. 

Nu står jag här 4,5 månader senare med dig på armen min lilla 6 kg klump och du är i allra högsta grad verklig.
Tänk att det var du hela tiden.

Min lugna, glada, bestämda, envisa lilla trollunge!

GOSUNGE

Bästa lilla frukostsällskapet, där sitter hon och underhåller mig till frukostflingorna med miner och ljud och är sådär söt som bara hon kan vara < 3

NYA KOMPISAR

I helgen hade vi Joel uppe på besök från Malmö. Det tyckte både vi och Smillis var väldans skoj. Det var så gulligt att se hur nervigt det var mellan dom först, hur Joel ville hålla henne men inte riktigt vågade och Smill tittade lite misstänksamt men ändå nyfiket. Sen gick det ju hur bra som helst! Se bara vilken mysig bild!
Helgen bjöd ju på strålande sol och första vårfeelingen så vi passade på att vara ute och gå en massa, glassa i solen och fika semlor.

Mitt hjärta exploderar för dig!

För dig, för dig, för dig.

Så väldigt ofta tänker jag tillbaka på förlossningen och hur glad jag är över att jag valde att föda på just bb-Sophia. Hela deras idé går ju ut på just detta:

“Vi har stort förtroende för att kvinnan är den som är bäst på att föda barn och vi är här för att bistå. Vår uppgift är att locka fram den inre kraft som alla kvinnor har och inte släppa in oro och rädsla i rummet. Ambitionen är att få kvinnan att våga lita på att kroppen gör jobbet. Kraften finns där om hon vågar följa sin intuition och känner sig så trygg att hon vågar släppa på kontrollen.”

Gudrun Abascal, barnmorska och föräldraombud på BB Sophia

Dessa ord får ju en *flum-fantast* som mig att jubla inombords och såhär i efterhand kan jag bara skriva under på hur ovärderliga dessa saker var. Jag kände mig inte direkt lockad av tanken att åka in på ett sjukhus för att bli "förlöst" på rullande band med benen i vädret (lite krasst uttryckt).

Nu har jag ju ingenting att jämföra med och vi hade kanske varit lika nöjda någon annanstans, men vattenfödsel hade det ju inte blivit eftersom det bara är tillåtet på bb-Sophia och det hade jag aldrig velat vara utan. 
Vi fick verkligen den bästa starten på föräldraskapet och det är jag evigt tacksam för. Från det att jag satte min fot där till det att vi åkte hem så fanns det inte en enda stund där kände jag mig otrygg eller rädd (och då är jag ändå en rätt så nervig person) tvärtom så har nog aldrig känt mig så trygg och omhändertagen faktiskt och personalen måste ha blivit handplockade från typ...himlen? minns fortfarande ansiktet på varenda en.

Så ja, därför blev jag verkligen verkligen ledsen när jag läste detta:

286 bebisar föddes på bb-Sophia i september och tänk att en av dessa är vår lilla plutt!

Nä, om jag får lyckan att bli gravid och föda igen så får jag skaffa eget badkar och testa det här med att föda hemma för det verkar inte vara meningen att vi kvinnor ska få föda i en trygg hemlik miljö, som faktiskt dessutom visat sig minska risken för komplikationer under förlossningen. 

Det är, helt partiskt och helt enligt mig, den största och viktigaste händelsen i livet och jag önskar alla att få en positiv upplevelse och slippa slussas runt och inte få känna sig delaktig, jag kan inte föreställa mig nåt mer stressande. 

Phu. Okej. Är glad att jag hann föda Smillisen innan nerläggningen men ledsen att det bara blev en gång, och för alla som inte får chansen.

bild från http://www.bbsophia.se/Start/ .

Igår var jag och den här lilla volangrumpen på den sista babymassagen, tyvärr, tycker att den har varit så mysig. När vi kom dit var det helt tomt, i vanliga fall får man knappt plats att parkera vagnen för att det är så fullt, men det är tydligen mycket sjukdomar i omlopp nu sa dom på öppna förskolan.

Så den här lilla krabaten kunde kravla runt desto mer och åla runt när mamman oljade in. Det är så gulligt att se när små-bebisarna får kontakt med varandra och fascineras av att det finns andra i samma storlek. 

Efteråt gick vi en promenad i solen (!!!!) och fikade med några andra mammor. Plutten sov sig igenom allt, helt slut efter massagestunden.

MYSET I DETTA !!!!! 

Tänk att nåt så simpelt kan få en att må så bra, som att sniffa på sin bebis lilla huvud när hon somnat tungt i ens famn, som en rak motsats till all hat och rädsla som  cirkulerar i världen.

Igår gjorde vi comeback på yogan! Var rätt opepp när väckarklockan väckte oss och jag slängde i mig en kopp kaffe, bäddade ner bebin i vagnen och traskade iväg. Var inställd på en repris av förra gången. Men så när jag gick där kom jag på att testa nåt nytt så när vi kom fram knäppte jag loss liggdelen och tog in henne i den i salen och lät henne ligga där i och leka i tryggt förvar.

Gissa vad?! Det funkade!! Vinklade henne så att hon låg och såg ut genom fönstret och på mig i stället för på dom andra yogisarna och när nån bebis skrek så sökte hon ögonkontakt med mig som för att se att allt var okej och sen grejade hon vidare med sitt där i vagnen.

Och den här mamman fick yoga i en hel timme!!!!

Jag säger bara NAMASTE.

I LIVETS FÖRSTA PAR JEANS

Tack Johannipann, nu har Smillisen vuxit i sitt första par jeans som hon fick av dig på babyshowern för längelänge sen. Dom sitter som en smäck. OBS, det är i mjukis-mjukis jeanstyg förstås, i den här familjen är vi ju inget fan av saker som sitter åt *familjen mjukisbyxa alternativt strumpbyxa alternativt leggings, tights osv*

Du är det största i livet.

Jag älskar dig här, nu och för all framtid!